måndag 23 mars 2015

Robotlärare

En alldeles för liten del av skoldebatten handlar om IT i skolan, tycker nog de flesta av denna bloggs läsare. Vi borde diskutera betydligt mer hur vi kan använda IT i skolan, Inte bara i själva skolan utan även hur tekniken kan stödja skolarbetet hemifrån tex.

Även om många av oss tycker vi är visionärer och tänker långt framåt så kanske inte det räcker. Vi kanske skall se bilden av IT i skolan i ett betydligt större sammanhang. Snart kanske rent av pedagogen själv blir ersätt av en dator?

Dagens alltmer avancerade datorer ersätter inte bara industriarbetare i fabriker. När datorerna blir alltmer avancerade och får tillgång till alltmer data så kommer de att ersätta kontorsjobben. Jobb som vi har trott varit säkra från automatisering. Redan idag så skrivs en del artiklar i tidningen av datorer. Datorer ersätter även aktieanalytiker, copys som skriver digitala annonser, advokater och även doktorer. Enklare operationer börjar dator och robotar ta över från doktorer. Fördelen är att då kan doktorn övervaka flera operationer samtidigt istället för en.

Pedagogen och lärarrollen kommer även den att utmanas datorer. Vi ser redan idag hur skolan använder program för att träna elever på glosor, multiplikationstabellen osv. Det är antagligen bara en början. Många av de inlärningsmoment som görs av dagens pedagoger kan en dator antagligen göra mycket snabbar och effektivare. Det finns redan företag som investerar i datorer som tar hand om matte-undervisningen som ett exempel. Men vi kan nog vara säkra på att datorn även kommer att ta över fler ämnen i skolan.Precis som den tar över alltmer kvalificerade kontorsjobb.

Framtidens pedagoger får nog se över hur de jobbar och kanske gå vägen som exemplet doktorn jag nämnde ovan. Pedagogen kanske reduceras till en övervakande roll över flera klasser där man bara griper in när något oväntat händer. Men det blir nog inte bara rollen som pedagog som förändras då. 

Jag har skrivit några gånger om att skolans lokaler bör ändras när undervisningen förändras. Tänk då om eleverna inte behöver ens komma till skolans lokaler för att plugga matte. De kan ju vara någon annanstans. Tid och rum är ju fullkomligt ointressant för en dator. Tvärtom det finns ju incitament från de som investerar i dessa datorer att de skall användas hela tiden och inte bara under några få timmar per dag.

Frågan vi bör ställa oss är behövs skolan då som byggnad och hur ser pedagogens roll ut i denna nya skolan?


torsdag 26 februari 2015

Det gäller att ställa rätt frågor!

Debatten om skolan handlar nästan alltid om kunskap och då oftast bristen på den. Våra pedagoger är inte tillräckligt utbildade,  rektorer kan för lite om hur man leder personal, våra politiker kan för lite om pedagogik samt inte minst våra barn har för lite kunskap. Speciellt då i matematik och andra naturorienterande ämnen.

Jag blir alltmer övertygande om att de debattörer som fokuserar på kunskap och tror att kunskap är det som skolan skall prioritera är fel ute. För det första definierar de sällan vad kunskap är. Vad många av dessa debattörer menar är att kunna memorera en massa fakta och det är en väldigt snäv definition av kunskap samt inte minst rätt meningslös om man ser ur ett längre perspektiv. En sak kan vi vara säker på att fakta förändras hela tiden och vi lever i en tid där fakta allt snabbare blir gammalmodig.

Istället borde vi alla fundera på hur kunskapsutveckling sker och hur de stora tänkarna har kommit fram till sina upptäcket. Dessa stora vetenskapsmän kom inte fram till sina upptäckter genom att memorera en massa fakta. Deras stora upptäckter kom istället fram när de ställde frågor. Frågor som: Hur ser världen ut om man färdas som en foton. Varför blir ljus rödare när en stjärna avlägsnar sig ifrån oss? Varför har sköldpaddorna längre halsar på en ö en annan som inte ligger alls långt ifrån den första?

Dessa stora upptäckter kom från personer som ställde frågor. De hade genom beprövad erfarenhet lärt sig att ställa de rätta frågorna. Det var under letandet efter svaren på dessa frågor som de stora upptäckterna kom och världen var inte sig lik. Att ställa de rätta frågorna. Är ju kärnan i kunskapsutveckling. Inte att kunna rabbla åarna i Halland. 

Ännu mer fantastisk är ju att barn av naturen ställer frågor. Hur många gånger har vi som vuxna inte tröttnat på något som barn som ställer fråga efter fråga? Ibland ger de ju aldrig upp eller hur. De kan alltid ställa samma korta fråga; Varför?

Varför tar vi inte vara på den naturliga driften i skolan och hjälper dem att ställa de rätta frågorna? Gör vi det på rätt sätt kommer vara barn att lära sig lära. Att lära sig hur man tar reda på svaren på de frågor de ställer och under tiden får de en förståelse på hur världen fungerar på ett betydligt djupare plan än om de skall multiplikationstabellen för den skall man kunna, typ.

tisdag 4 november 2014

Skit i kunskap!

Visst var den lite provocerande rubriken? Men det krävs väl en rubrik som är lite av ett länkbete med tanke på att det var ett tag sedan jag bloggade här? ;)

Att kunskap är viktigt hävdas det från alla håll och hela det politiska spektrat. Är den faktor som skall lyfta den svenska skolan och i förlängningen hela Sverige. Vi bygger hela vårt utbildningssystem runt denna paradigm. Vi mäter den hela tiden via olika tester. Vi mäter den via ett alltmer utvecklat betygssystem. Alltså allt i dagens utbildningssystem handlar om att lära ut kunskap och sedan mäta den. Varför då ifrågasätter jag denna grundläggande paradigm?

För det första så används begreppet rätt slentrianmässigt. Politiker och andra debattörer menar alltför ofta egentligen bara att man som elev skall kunna återberätta information man har memorerat. Det man då missar är den andra delen av ordet kunskap. Den som handlar om att internalisera informationen man har memorerat. Enkelt utryckt man förstår vad man memorerat och kan använd informationen till att skapa ny egen kunskap.

Kunskap enligt min mening skapas mycket snabbare och djupare på ett annat sätt. Det handlar om att ställa frågor. Det är då ny kunskap skaffas och vi lär oss något nytt. Något som fastnar betydligt bättre än genom att memorera för ett prov.

Studerar vi alla stora vetenskapliga genombrott så kommer de ofta från att någon ställde en fråga. En fråga ingen hade ställt förut. Den allmänna relativitetsteorin började med att Albert Einstein ställde sig fråga hur världen skulle se ut om man var en foton? Kvantfysiken uppstod från att man ställde sig frågan varför det blir linjer när man skjuter ljus genom två vertikala hål i ett papper? Osv osv.

Alltså, vi borde istället för att fokusera på att mäta om våra barn minns en massa fakta så borde vi lära dem att ställa frågor. Att ställa de frågor som ger dem verklig kunskap som de sedan själva kan tillämpa.


söndag 9 mars 2014

Vad gör betygen med skolan?

I skoldebatten så är det de som verkar tycka att betyg är svaret på alla frågor om hur vi förbättrar dagens skola. En av de som verkar vara mest förälskade i denna lösningen är vår egen utbildningsminister Jan Björklund. Han vill ju införa betyg allt längre ner i åldrarna.

Det han och många andra inte verkar fundera så mycket över är vad gör mer betyg med skolan som institution? Det är nämligen så att när man införa olika sätt att mäta en organisations prestanda så suboptimerar organisationen efter de målen. Ta till exempel en bilhandlare. Där är det brukligt med provision. Ju fler bilar en säljare lycka sälja desto högre lön får hen. Det kan till och med vara så att man inför olika tävlingar och ger den som säljer flest bilar ytterligare incitament. Konsekvensen av ett sådant belöningssystem är att säljs en massa bilar. Risken är bara för företaget att det säljs många bilar men till låg marginal. Att gå ner i pris för en säljare är ju oftast det enklaste sättet att få en kund att köpa en bil eller hur? Företaget som säljer bilar kan alltså trots de säljer en hel del bilar inte göra någon större vinst.

Applicera samma tankar till skolan som organisation. Vad händer om man inför fler betygstillfällen och vi mäter en skolas framgång hur höga betyg barnen får? Personalen, barnen och föräldrarna kommer då att fokusera på att barnen skall få bra betyg. Centrala prov och andra skriftliga prov blir väldigt viktiga att prestera bra på. Alltså kommer samtliga intressenter se till att barnen skriver bra på proven.

Låter ett sådant resonemang som något orealistiskt? Då tycker jag att ni skall läsa om skoldebatten i USA som ett exempel. Där alltfler lärare och forskare ifrågasätter den testhysteri som deras skola är utsatt för. Där mäts skolan och lärarna efter hur bra eleverna presterar på de olika testerna och inte hur mycket de lära sig.

Avslutningsvis jag är övertygad om att vi alla är överens om att ett av de viktigaste målen för vår gemensamma skola inte är att våra barn skall plugga för en test eller ett betyg. Utan att de skall plugga för att kunna klara sig senare i livet. Att de skall kunna bli den de vill och jobba med det de önskar mest.

Frågan vi bör ställa oss hur ser den skolan ut och hur garanterar vi som vuxna att barnen når de målen?

söndag 26 januari 2014

Kunskap är det så viktigt?

Skoldebatten har nått nya höjder efter PISA-rapporten och debatten kommer knappats att mojna heller eftersom 2014 är det stora valåret. Förutom ett riksdagsval har vi ju även val till EU-parlamentet. Det jag tycker mig se i debatten är att samtliga debattanter verkar vara överens om att kunskap är det viktiga i skolan och det är den främsta framgångsfaktor för den svenska skolan. Men det utan att precisera begreppet vidare.

Försöker man på själva definitionen av kunskap så är den inte så tydlig som man första kan tro. Bara det faktum att Wikipedia har en omfattande post om begreppet. Visar hur komplicerat begreppet kan vara. Skall man på något sätt koka ner begreppet så blir det väl följande;

  1. information som en individ har (eller kan framkalla) i medvetandet
    Hon älskar att inhämta ny kunskap från böcker.
  2. information i allmänhet
    Böcker innehåller mycket kunskap.
  3. någon särskild bit av information
    Hennes kunskaper inom ämnet är exceptionella.

Det är väl den första definitionen som de flesta syftar på i den politiska debatten?
Alltså något som en människa kan framkalla och berätta om utan något hjälpmedel.

Dilemmat är väl att den definitionen blir alltmer ointressant. Låt mig förklara. Vi lever i ett samhälle med alltmer information. Det börja bli sådan mängder av information att de flesta av oss har gett upp tanken på att hålla allt i huvudet. Inte ens för dagligt bruk. Vi tvingas alltmer att kolla upp information via olika plattformar som datorer, mobiler och surfplattor. Dessutom som om mängden av information inte var nog så blir ju information alltmer av en färskvara. Har vi lagt ner mödan på att lära oss något så blir det allt snabbare inaktuell.

Är av dessa ovanstående skäl och några till som jag tycker att skoldebatten blir lite lätt skev. Debatten fokuserar på fel definition av kunskap och en alltmer ovidkommande del av den. Vi borde istället prata om definition två dvs "information i allmänhet". Vi borde alltså fokusera debatten och lärandet på att hjälpa våra barn att hantera information i allmänhet . Att få dem förstå vad denna kunskapen betyder, hur den skapas, hur den förstörs och hur man kan använda den för att nå dit man vill i sitt liv.

Vinnarna i framtiden blir inte de som kan recitera olika saker. Vinnarna blir de som kan skapa ny kunskap, de som kan förändra den samt inte minst se nya sätt att använda existerande.

måndag 13 januari 2014

Skolans mål?

OECD:s Pisa-rapport och svenska skolans försämrade resultat har höjt temperaturen i debatten väsentligt. Det har lett till en hel hög med utspel från alla som har något intresse i skolan. Allt från nya åtgärder från den sittande regeringen i form av tidigarelagd skolstart, till sommarskolan, till extra skolår. Men även oppositionspartierna har gjort utspel Miljöpartiet vill anställa 10 000 nya lärare, Socialdemokraterna vill ge mer pengar, Vänsterpartiet vill förbjuda privata alternativ osv osv.

När jag läser alla förslag och debatter så tycker jag ingen ställer den grundläggande frågan;

Varför har vi en skola? 

Borde vi inte alla ställa sig den enkla frågan först och sedan leta lösningar? Allokera resurser och se vilken kompetens som behövs i organisationen för att målet med densamma skall lyckas?

Det är ju först ni vi har ett tydlig mål med skolan som vi vet om vi är på rätt väg eller inte eller hur? Det är ju först då vi vet vad vi skall mäta och hur vi skall göra det. Idag vet vi ju inte om det som PISA-rapporten mäter är relevant för oss? Det kan ju vara så att den rapporten mäter fel saker som inte är relevanta för oss och de mål vi har med skolan.

Alltså det vi borde kräva av samtliga inblandade i debatten och framförallt våra politiker är att de tydligt skall redovisa vilka mål de har med skolan samt hur de vill mäta att de når dit.

lördag 28 december 2013

Skolan är helt kass?

Nu efter den senaste PISA-rapporten så har kritiken mot skolan nytt nya höjder. Vi  har dagligen läst om allt som är fel med dagens skolan. Samtliga politiker har använt rapport som ett medel att nå sina politisk mål. Grov förenklat så har de på vänster-sidan i det politiska fältet skyllt på det fria skolvalet och att dagens skola inte alls är jämlik som skälet till de dåliga siffrorna. Medan de politiker på höger-sidan har skyllt på att de ännu inte fått tid på att vända skutan som har pekat åt fel håll i så många år.

Det är inte bara politiker som kritiserar skolan. Nu under högtiderna är jag övertygad om att ni har diskuterat PISA-rapporten och statusen för den svenska skolan när ni har träffat vänner och släkten. Då har säkert flera av era familjemedlemmar varit ännu brutalare i sin kritik mot skolan än vad som har framkommit  i media.

Givetvis dök detta ämne upp när jag träffade min släkt och dum som jag var kunde jag inte vara tyst. Jag påstod nämligen något så hedniskt att allt skolan gör är inte fel. Att en av de skolorna jag har min barn i tvärtom gör allt rätt. De har kompetenta lärare, eleverna på skolan trivs och de lär sig oerhört mycket, varje dag. Ni kan ju räkna ut vilken diskussion det blev då.

Visst är det lite förvånande och beklämmande att ens nära och kära kan bli så upprörda över att man påpekar att det finns saker som skolan idag gör som är bra? Det får mig att avsluta detta inlägg med en funderingar jag har. Alla dessa människor som sågar skolan jäms med fotknölarna och ser bara problem. Tror de verkligen att det bästa sättet att förbättra en institution är att ständigt påpeka allt den gör fel?

Vi kanske borde prova en annan väg istället för att förbättra skolan? Vi kanske borde lyfta fram det som görs bra i skolan. Titta på de skolor som lyckas. Kanske rent av sätta några forskare på dessa skolor och vetenskapligt leta efter saker som dessa skolor gör rätt. Sedan sprida dessa kunskaper i hela vårt samhälle? Då kanske rent av dagens studenter tänker, det låter som en kul arbetsplats? Där kan jag nog utvecklas och göra något gott. Tänk om det vore en framkomlig väg?