Kunskap förändras!

Det skrivs så mycket i skoldebatten om att kunskap är viktigt. Det skrivs om att svenska skolans kunskapsnivåer sjunker. De flesta debattörer har sina recept på hur vi ska lösa alla problem skolan har. Jag däremot ser sällan en djupare fråga om skolan och vad den skall förmedla till våra barn?

De flesta debattörer pratar om vilka kunskaper som de tycker är viktiga. Jag ser sällan eller aldrig debatten handla om vilka kunskaper och färdigheter som kommer att krävas när dagens elever är klara med deras formella utbildning? Vilka kunskaper kommer då att vara relevanta? Vilka krav kommer deras framtida arbetsgivare att ställa på dem? Kommer de att ställa samma krav som dagens?

Vi kanske inte kan svara på dessa frågor. Ivarjefall inte heltäckande för vi vet ju inte hur morgondagens samhälle kommer att se ut. Det vi vet däremot är att många av de saker som lärs ut av dagens skola kommer att vara irrelevanta och ointressanta både för eleverna men inte minst för deras arbetsgivare.

Vi vet också att morgondagens datorer kommer att vara ännu mer kraftfullare än idag. De kommer att kunna göra saker som vi människor gör idag och det kommer att innebära att hela yrkesgrupper kommer att försvinna. Precis som många sättare på tryckerier, ekonomer, post- och bankanställda har fått känna av idag.

Vi vet också att även om morgondagens datorer kommer att vara mycket mera kraftfulla än dagens så kommer datorer alltid att ha svårt med vissa saker som t.ex kreativa uppgifter. Att se nya mönster och hitta nya lösningar på existerande problem. Att komma på nya tjänster som Spotify eller Minecraft.

Debatten jag saknar är alltså vilka kunskaper och kompetens kommer att bli viktig för dagens barn när de kommer ut i morgondagens arbetsmarknad? Vad är det som borde lära ut redan idag till dagens elever som gör att de är redo för den arbetsmarknad de skall ut i? Samt inte minst vilka saker skall skolan släppa?

Vinst eller inte? Vem bryr sig?

Är väl ingen som har kunnat undvika att märka att Socialdemokratiska partiet har haft kongress i dagarna. En av de stor frågorna på kongressen var visst om det skulle vara tillåtet att ta ut vinst när företag drev skola eller omsorg. Det finns många aspekter på denna frågan och den har som bekant debatterats mycket och länge. Inte minst på bloggar och andra digitala medier.

Själv är jag väl mest förundrar över att när skolan uppenbarligen har så många utmaningar så är det just den frågan som är viktigast att debattera för ombuden på kongressen och media. Vart har frågor som rekrytering av nya pedagoger tagit vägen? Vart har frågor som vad skall barnen ha för kunskaper när det går ut i ett arbetsliv som vi idag har svårt att föreställa oss? Hur skall vi utvärdera och kvalitetssäkra att skolan som institution gör rätt saker? Frågorna är många men vad jag kunde se så debatterades inte dessa frågor.

Men jag tycker mig se en större fråga som inte har debatterats länge. Mina barns lärare ser att barnen av idag är bättre på engelska allt tidigare. Detta beror ju på att samma barn allt tidigare börjar använda Internet och eftersom majoriteten av innehåller här är på engelska så lär de sig tidigare. Är ju till och med så att samma lärare rekommendera appar, tjänster och program som gör att barnen lär sig språket snabbare. En sak som dessa lärare kanske inte tänker på är att detta lärande med deras uppmuntrar sker utanför skolans väggar och med verktyg som skolan inte tillhandahåller.

Alltmer av våra barns kunskapsutveckling sker allt mindre på skoltid, i skolan och med skolans verktyg. Fortsätter denna utvecklingen kan det komma till en punkt där dagens utbildningsinstitutioner anses irrelevanta och kanske direkt skadliga för barnens utveckling. Sådana diskussioner finns redan i andra länder. Jag har förut skrivit om att alltfler föräldrar i USA frågar sig om det verkligen är någon idé att skicka sina barn till collage?

Alltså istället för att diskutera om ägare skall kunna ta ut vinster ur skolan samt omsorg borde vi istället debattera hur utbildningsinstitutionerna fortsätter att vara relevanta och viktiga i en snabbt föränderlig värld!

Öppenhet handlar inte bara om läromedel

En av de förändringar som många tror kommer inom utbildningsorganisationer är skiftet från dagens läromedel till läromedel som finns på nätet och som vem som helst kan använda. Dess läromedel kommer i två former dels är det öppna föreläsningar som återigen vem som helst kan titta på . Här var det ansedda universitet MIT först ut med sitt MIT OpenCourseWare men andra universitet har följt efter. Dessutom har nya aktörer dykt upp som inte funnits tidigare. Den mest kända är väl Khan Acedemy Det finns en sida som har samlat över 700 kurser som är fria att se på nätet. Den andra formen är gratis läromedel. Tanken här att skolorna inte längre skall behöva betala dyra pengar för material som finns på nätet. Utan kunna ladda ner det gratis. Dessutom så kan ju skolan själva anpassa materialet utefter sin egen process och inte behöva anpassa sin undervisning till vad andra tycker.

Det finns däremot ytterligare en aspekt som kanske kommer att påverka skolan mycket mer än dessa två. Något som dyker upp i frågestunden efter denna TED-föreläsning av Michael Sandel som är en juridikprofessor att Harvard och som själv har lägger ut kurser på nätet. Han påpekar att det viktigaste är inte att lägga ut föreläsningar som vem som helst kan se på nätet. Det är diskussionen efteråt.

Det man ofta inte tänker på är att i skolan och i själva undervisningen så med en bra pedagog ställs fundamentala frågor om vilka vi är och vad vi kommer ifrån. En duktig pedagog förmedlar inte bara information utan startar även diskussioner och låter eleverna själva ställa frågorna som sedan leder till kunskap. Gör en pedagog detta med ett digitalt verktyg som elever över hela världen kan delta i så blir diskussionen och kunskapen något helt annat än när det bara sker i det fysiska klassrummet.

Alltså om dagens utbildningsorganisationer med dess pedagoger vågar öppna upp sig och släppa in deltagarna från hela världen av alla klasser och ålderskategorier så kommer vi snart att inte känna igen skolan som institution. Samtidigt så kommer de som deltar att tillsammans skapa en helt ny nivå av kunskap och förståelse.

Hur kunde det bli så fel?

Jag försöker i denna bloggen skriva lite om hur skolan och användandet av IT kommer att förändra lärandet och institutionen som skolan är. Jag är nämligen övertygad om när man för in IT som ett pedagogiskt redskap i skolan så kommer den tillsammans med alla andra samhällsförändringar att vända hela skolan upp och ner. Allt från hur vi undervisar och hur vi organiserar skolan står inför ett paradigmskifte.

Tyvärr så skrivs det väldigt lite om dessa grundläggande frågor. Frågor som vi alla snart måste ta ställning till. Frågor som kommer att påverka skolan och dess lärande lång, väldigt lång framåt i tiden. Istället debatteras förslag som betyg från fjärde klass eller t.om.  från tredje klass.

Min fråga är egentligen hur kunde debatten bli så fel?

Digital pennies

Jag skriver denna blogg av tre skäl, det första är att jag har så många idéer i mitt huvud så skriver jag inte ner dem känns det som om huvudet skull explodera. Det andra skälet är att träna mitt skrivande som jag vet inte alltid är så lysande. Det tredje som faktiskt nästan har blivit det viktigaste är att få reaktioner och kommentarer på mina idéer från er läsare. Därför blir jag alltid glad när det kommer kommentarer i bloggen som det gjorde på mitt förra inlägg om Spotifiering av utbildningen.  Ännu roligare är när diskussion fortsätter mellan er och era vänner i andra digitala kanaler som Twitter. Det är ju i diskussioner som vi prövar våra idéer och ser om de fungerar eller inte.

Det just en dessa diskussioner som fick mig att fundera lite vidare om Spotifieringen av Utbildningen. I mitt förra inlägg belyste jag nog mest den tekniska sidan dvs hur man kan leverera läromedel till ett fast billigt pris till utbildnings sektorn. Det jag inte tog upp, ivarjefalla inte i tillräckligt tydligt, var att slår denna trenden igenom så kommer det även innebära en press på kostnaden av själva utbildning.

När den digitala vågen sköljer över en sektor av samhället brukar våra engelska vänner nämna lagen om "Analog dollars to digital pennies" dvs intäkterna i den analoga världen är så mycket högre än i den digitala. Vi ser hur t.ex hur dagens tidningsägare försöker hitta lika stora intäkter i den digitala världen som de hade via annonser i den analoga tidningen. Ännu tydligare kanske är steget från gårdagens stora uppslagsverk som Bra böckers Lexikon som kostade tusentals kronor, till de digitala uppslagsverken på CD-skivor som Microsofts Encarta för någon tusenlapp, till dagens Wikipedia som är helt gratis. Det verkar alltså som när den digitala vågen sköljer över en samhällssektorn måste aktörerna i den se över sina kostnader och då anpassa sina kostnader eller försvinna.

Som jag ser det har inte utbildningssektorn ännu känt av den digitala vågen på djupet. Visst jag visade i mitt förra inlägg på hur vi kan leverera läromedel till utbildningen men jag är övertygad om den djupa och paradigmskiftande vågen ännu inte har nått vår gemensamma utbildningssektor. Skälen är många såsom att den är till stora delar politiskt styr och finansierad. Vilket innebär att dagens aktörer har inte så stort tryck på att förändra sig för det behövs helst enkelt inte. De lever ett tag till i en skyddad verkstad.

Jag är däremot övertygad att att denna våg kommer och när den kommer så måste utbildningssektorn som  alla andra sektorer som fått känna på den digital vågen anpassa sig, se över finansieringen och inte minst kämpa för sitt existensberättigande. Det är denna djupgående förändring och utmaning vi borde diskutera och inte om vi skall ha betyg i fjärde klass eller inte.

Spotifieringen av utbildning

Den digitala vågen sköljer över vårt samhälle en sektor i taget. Först ut var ju bankerna som för tio år sedan fick anpassa sin affärsmodell för det nya Internet. Att gå till banken för att betala räkningar, plocka ut pengar eller kolla sitt saldo är ju främmande för de flesta av oss idag. Nästa stora digitala våg drabbade mäklarna. Idag väntar ju ingen av oss till helgen för att vilka hus som är till salu och vad de kostar. Det sköter ju Hemnet åt oss. Dygnet runt. Året runt.

Vår underhållningsindustri har även den fått känna av den digitala vågen. Först ut var ju musikindustrin med Napster och andra fildelningssighter. Men med Apples iTunes Store och nu Spotify så verkar det som om den industrin har hittat sina affärsmodeller. Filmindustrin tycker jag inte har hunnit så långt men är på god väg. Det är ju först på sista tiden som det äntligen blivit möjligt att hyra film över nätet elle prenumerera på filmer via tjänster som Netflix, Viasat Play och HBO. Även om utbudet på dessa tjänster inte är i närheten av det som finns på Spotify.

Vi ser även att den digitala vågen börjar skölja av vår utbildningssektor. Här går det inte så snabbt och det beror nog på att det finns traditioner och förväntningar som inte finns i de andra två sektorerna. Vi som föräldrar har ju våra förväntningar på hur utbildningen skall se ut och då skall den oftast på samma sätt som när vi gick i skolan. Vi har dessutom ett politiskt system som i sig själv är trögt. Det behöver i sig själv inte vara något negativt. Själv tycker jag det är klar poäng att det demokratiska systemet tar sin tid så att alla är med på vagnen. Det är ju ändå basen för vårt samhälle och basen för våra gemensamma värderingar.

Att vågen är på väg in och den kommer att förändra utbildningen i grunden är väl självklart för alla. Vi ser ju redan nu hur olika dataprojekt med elevdatorer börjar sakta men säkert att förändra klassrummet och lärarrollen. Det finns många exempel både i Sverige och i världen hur det förändringsarbetet ser ut.

Det går däremot trögare när det gäller själva systemet och hur det skall se ut. Precis som att musikindustrin måste förändra sina affärsmodeller och hitta nya sätt att ta betalt måste även våra utbildningsinstitutioner göra samma sak. Vi måste alltså dels från demokratiskt håll fundera över hur vi skall finansiera utbildningen men kanske ännu viktigare se över hur vi skall utvärdera densamma. Både om personalen i skolan gör rätt saker men även om barnen läs sig rätt saker. Här är jag övertygad om att dagens system med betyg som regeringen med Jan Björklund i spetsen förordar är fel väg.

En annan del av skolan som börjar känna av den digitala vågen är våra läromedel. Alltfler inom skolan börjar använda andra läromedel än de traditionella som t.ex olika gratistjänster på nätet. Många av dessa verktyg kanske inte är tänkta att i första hand användas inom utbildningen men de funkar även där. Andra som olika former av multimediatjänster från de stora läromedels producenterna köper skolor till dyra pengar.

Skall man däremot se vad som hände i de andra branscherna när de digitala vågen kom så tycker jag att det fortfarande fattas en del. Först är väl att det inte finns någon Spotify inom läromedel. Alltså en nätbaserad tjänst som till en fast låg månadskostnad levererar bra läromedel på flera olika plattformar. Jag kan förstå varför en sådan tjänst har det svårt. Det skulle innebära att dagens producenter av läromedel tvingades reducera sina priser. Spotify för musikindustrin innebär ju att industrin inte längre kunde prissätta en CD-skiva för nästan 200 kronor. De fick helt enkelt lägre marginaler och fick dessutom dela intäkter med många andra aktörer. Samtidigt så innebar det för oss konsumenter att vi till en låg månadskostnad har tillgång till en nästan obegränsad musikskatt. Vi kan när som helst, var som helst lyssna till nästan vad som helst.

Det är just ett sådan paradigmsskifte som jag väntar på inom utbildningssektorn. Att läromedel kommer att konsumeras till ett lågt fast pris, kan användas var som helst, när som helst. Att jag som förälder har hela mitt barns läromedel i hennes mobil, dator elle iPad. Att vi tillsammans kan jobba med dens utveckling var vill och när.

Vad gör betyg med våra barn?

Det har väl inte undgått någon att vår utbildningsminister Jan Björklund och Folkpartiet har föreslagit betyg från Årskurs fyra. Motiveringen är;

– Betyg bör ges från årskurs fyra. Föräldrarna har rätt till tydlig information och för eleverna blir skolarbetet mer på allvar när det ges betyg.

Folkpartiet och Jan Björklund vill alltså mäta elevernas utveckling ännu tidigare än vad man redan har påbörjat med betyg i årskurs sex. Trots att denna reformen är så ny att inga elever i sexan har fått några betyg ännu.

Detta också trots en allt större debatt om vad betyg gör med skolan och dessa inre arbete. Det finns en allt högre kritik mot att desto fler sätt man centralt mäter skolan via betyg och prov desto mer fokuserar skolans arbete på att klara proven och betygen. Skolan viktigaste mål att förmedla kunskap och kritiskt tänkande prioriteras ner.

Jag ser andra och större risker med alla de förslag som föreslås nu av Folkpartiet. Enligt min mening så bör vi se på hur dessa reformer inte bara påverkar det inre arbetssättet i skolan. Vi bör ännu mer funderar på hur det påverkar våra barn som är en del av den.

Barn i den åldern är på många sätt inte alls utvecklade. De kan ju inte planera så långt i förväg. De har spring i benen fortfarande. De har nått olika mognadsgrader. De är ju fortfarande barn.

Kort och gott de är väldigt olika. Att de är så olika gör att att man på något sätt måste tvinga in dem i en fyrkantig centralt producerad betygsskala. Ett fyrkantigt sätt att bedöma deras utveckling. Ett sätt som inte alls rimmar med vad barn är. De är ju allt annat än fyrkantiga.

Frågan vi som föräldrar, politiker och pedagoger bör ställa oss är; Gagnar det då verkligen våra barns utveckling att få reda på så tidigt att man är underkänd? Vad gör det med resten av det barnets skolgång?