Skolan som skapar rebeller

Jag ställde frågan i mitt förra inlägg om riksdagspartierna inte insåg sambandet mellan en auktoritär skola och medarbetare utan initiativ. Själv är jag övertygad om att medarbetare som vågar ifrågasätta rådande ordning samt tar egna initiativ är något som arbetsgivare efterfrågar. Dessutom så kan det vara en av de få konkurrensfördelar vi i Sverige har kvar.

Jag har hört ett flertal gånger från kompisar att när man jobbar med folk från t.ex Asien så tar de inga egna initiativ. Ger man de en uppgift så slutför de den enligt alla konstens regler men sedan väntar de bara på nästan instruktion. Många av oss i Sverige tar emot en uppgift, listar ut det smartaste sättet att göra de, kanske ifrågasätter varför den skall göras samt inte minst utvecklar den vidare om man inte får någon vidare instruktion. Ett sådant synsätt är något som uppmuntras på många av de stora framgångsrika svenska företagen som t.ex IKEA.

Jag tänkte på just detta när jag läste om Alec Brownstein. Han ville jobba med någon av de stora reklambyråerna men vi vet alla hur svårt det är att ens komma till en intervju. Alec köpte då namnen på cheferna för tre av de stora byråerna. När dessa chefer googlade sitt namn dök en annons upp där Alec gjorde reklam för sig själv. Det slutade faktiskt med att han fick jobb på en av byråerna. Det fanns säkert människor som hade mer utbildning och erfarenhet än honom men han fick jobbet. Arbetsgivaren såg något viktigare än utbildningen och erfarenhet. De såg att Alec är en person som hittar nya vägar att göra saker på och det är så mycket viktigare i en alltmer global marknad.

Skall skolan vara relevant i framtiden måste man skapa en kultur så att sådana personer som Alec får blomma ut. Skolan måste alltså tillåta och uppmuntra en kreativitet samt ifrågasättande. Den måste varje dag vara beredd på att svara på varför man går på det ena sättet och inte det andra.

Ifrågasättandet får bara inte stanna vid elever och pedagogen. Alla inblandade dvs även skolledning, ansvariga politiker och inte minst föräldrar måste få känna att deras förslag tas tillvara. Nu behöver det inte innebära att alla idéer förverkligas men ingen får känna sig överkörd. Alla intressenter måste få känna att de har ett inflytande.

Lyckas skolan som institution med denna förändringen så kommer den återigen att vara en central punkt i det nya samhälle som håller på att växa fram. Misslyckas man så kommer skolan att snart bli lika irrelevant som en video-uthyrningsbutik är idag.

Hur vill partierna att eleverna skall vara?

För några dagar sedan presenterade Folkpartiet sitt valmanifest. Ett förslag i manifestet var ett återförstatligande av skolan. Det är helt i linje med partiets senaste förslag inom skolan som omfattar sådana saker som, att föräldrar till stökiga elever skall tvingas sitta med i klassrummet, att skolan skall redovisa skolk i betygen samt barnen skall få betyg tidigare än idag. Det som gör mig lite fundersam är att inget av de övriga partierna i riksdagen verkar ha någon alternativ linje. Samtliga partier ställer upp på Folkpartiets problembeskrivning av den svenska skola och hur man löser de problem som partiets tycks se.

Skolpolitiken idag bland riksdagspartierna verkar för en utomstående handla om att stifta regler och straffa dem som inte följer reglerna. Viktiga ledord som elevinflytande och att man skall uppmuntra eleverna lyser med sin frånvaro? Ser partierna barnen i skolan som några som skall lära sig reglerna och för övrigt inte ifrågasätta vad vuxna har bestämt? Eleverna skall alltså sitta tysta i bänkarna och göra vad magistern har bestämt!

Jag undrar om partierna verkligen tror att det är så man skapar en modern skola som förbereder våra barn för den arbetsmarknad de skall ut i? Vill verkligen dagens och morgondagens arbetsgivare ha medarbetare som sitter tysta och väntar på att chefen skall säga till dem vad som skall göras?

Framtidens arbetsgivare och för den delen dagens önskar väl tvärtom det motsatta? De efterfrågar medarbetare som vågar ta initiativ, som är kreativa och som vågar ifrågasätta hur man arbetar på arbetsplatsen. Det är ju till och med så att en del kloka personer påstår att det ger oss konkurrensfördelar i världen att vi har medarbetare som vågar ta egna initiativ och ifrågasätter vad chefen säger.

När jag följer skoldebatten inför valet så verkar det som om ingen inser sambandet som jag har funderat över i detta inlägg. Man verkar tro att elever som under hela sin skoltid har blivit tillsagda att bara följa regler som de inte haft något inflytande över samt bli straffade om man byter mot den skall helt plötsligt på sitt första jobba bli initiativrika och självgående medarbetare. Är det bara jag som inte ser att detta går ihop?

Creative Commons skola?

Kristina Alxeandersson har på sin bligg skrivit et flertal gånger hur man använder Creative Commons i skolan för att på ett enkelt sätt dela med sig av material som produceras i skolan. Tanken med licenserna är att det skall vara enkelt att dela med sig av det material man producerar.

Tar man verkligen till sig denna form av att hantera rättigheter så kan de faktiskt förändra skolan i grunden. Det innebär ju att man använder undervisningsmaterial eller kanske webbtjänster som inte producerats av några stora läromedelsförlag. Det handlar istället om olika former av Wikipedias för skolor. Sådana tjänster håller på att växa fram på olika ställen.

Det kan även handla om gratis videotjänster som Khan Academy. Där en ensam kille snart har producerat två tusen undervisningsfilmer i vitt skilda ämnen. Som om det inte vore nog har flera stora universitet lagt ut filmer med föreläsningar med skolans egna pedagoger.

Om man tar till sig Creative Commons fullt ut innebär det en skola utan material som kan användas av andra. Det är rent av så att material man själv produceras skall delas med andra än de på skolan. Det handlar alltså om att ta bort de gränsen som finns mellan olika skolor och årskurser. Det handlar inte mindre om enskilda skolor som är mer delar av nätverk än separata enheter på en fysisk plats.

Skolan på väg ut?

Vårt samhälle går igenom stora förändringar nu. En av de största krafterna som driver denna utveckling framåt är den fantastiska utvecklingen av Internet. Denna utveckling kommer att påverka samtliga delar av vårt samhälle. De delar som kände av förändringstrycket först var ju bankerna och därefter var det musikindustrin. Idag känner filmindustrin, massmedia och bokförlagen av kraften.

Skolan kommer snart att känna av ett liknande tryck som de andra institutionerna har utsatts för. Att jag har har åsikter om hur denna förändring kan komma att se är ju bekant för er läsare av denna blogg. Det är ju därför jag skriver just här. Denna blogg är för mig ett konstruktivt sätt få utlopp för den frustration jag känner när jag ser hur lite skolan förändras.

Risken skolans olika intressenter tar när man inte bryr sig om det förändringstryck som sker ute i samhället eller i det värsta fallet ignorera det är att skolan som institution blir irrelevant. Vi som föräldrar kommer då för eller senare att ta våra barn och sätta dem i en annan skola som möter de samhällets förändringar på ett bättre sätt. Det är inte ens säkert att det blir en friskola utan kan bli en helt annan form av institution.

Nu kanske många tror att denna brytpunkten ligger långt, långt fram i tiden. Själv är jag övertygad om att denna brytpunkten ligger mycket närmare än vad många tror. Det handlar inte om årtionden utan något enstaka år. Jag ser nämligen alltfler tecken i olika artiklar på webben.

I USA pågår en en rätt stor debatt om man verkligen skall skicka sina barn till collage. Alltfler föräldrar frågar sig om det är värt pengarna och det kanske vore bättre att ge sina barn pengarna istället? Jag ser denna debatt som bara ett första steg till ett större ifrågasättande av hela skolsystemet. En debatt som man skall ta på allvar. Annars riskerar man som pedagog, ledare och skolpolitiker snart att bli irrelevant!

Skrota dagens data-undervisning!

Jag satt och jobbade i Google Analytics. Upptäckte då att man hade ändrat lite i en meny. Ingen stor sak det är sådant som händer när man använder tjänster på nätet. Helt klart var det en förbättring och gjorde just den funktionen lättöverskådlig.

Det fick mig att fundera över hur mycket av dagens data-undervisning ser ut. Jag har sett alltför ofta att man lär eleverna Office-paketen. Hur man gör tabeller i Excel osv. Kunskaper som snabbt blir omoderna. Dagens Office-paket kommer ju knappast att se likadant ut när dagens elever kommer ut i arbetslivet. Det är ju inte ens säkert att det finns något Office-paket då.

Skolan borde kanske istället jobba med de tjänsterna som lever på nätet. Nu menar jag inte att man skall lära sig hur man gör tabeller i Google Docs kalkyldel. Utan istället att man lär eleverna hur dessa program och tjänster är uppbyggda. Målet är att lära eleverna hur man utvärdera tjänsterna. Dagens elever kommer ju att leva större delen av sitt på nätet med många, många olika tjänster. En kunskap som kommer att bli viktig är just att kunna utvärdera tjänster och se om de möter de behov man har.

Jag har förut skrivit om att skolan kommer att flytta ut sina IT-system. Det i sin tur innebär att dagens tjänster även kommer att följa med. Det kommer i sin tur att påverka själva undervisningen. Då kan det ju vara bra om man lär eleverna hur dessa system är uppbyggda samt hur man kritiskt granska dem.

Kravlös, vänsterflummare och flumskole förepråkare!

Kravlös, vänsterflummare och flumskoleförespråkare så kallas man när man framför kritik mot Jan Björklunds skolpolitik. Dessa och andra saker har jag kallats för de senaste dagarna jag har tyckt att det senaste förslaget från vår skolminister som handlar om skolk skall synas i betygen från årskurs sex är helt uppåt väggarna.

Detta sätt att argumentera gör mig faktiskt alltmer irriterad. Förespråkarna verkar inte alls intresserad av en diskussion om förslagen som Björklund för fram. Utan istället sätter de en massa negativa etiketter på sina motståndare. Argumentationssättet påminner om olika sekters sätt att möta kritik där all kritik av ens synpunkter inte bemötts med sakliga argment utan istället med olika skällsord.

Skall man nu diskutera själva förslaget så var faktiskt min första reaktion vilket århundrade kommer detta ifrån? När jag läser mellan raderna så ser tycker jag mig se en avgrund mellan mitt sätt att se barn på och Jan Björklunds. Jag får intrycket när jag läser detta och andra förslag från Björklund att barn är något som skall tuktas. Det gäller att vi som vuxna sätter upp regler för barnen som de sedan följer. Bryter barnen mot de regler som vi vuxna har satt upp så följer ett straff. Enligt mitt sett att se så objektifierar barnen och de ses inte som individer med rättigheter.

Utgår man från att barn är just individer med rättigheter så följer det med en skyldighet för oss vuxna att lyssna på dem. Då handlar inte om att vi som vuxna skall själva sätta upp regler som sedan slavisk skall följas av barnen. Istället diskuterar man tillsammans med barnen fram förhållningssätt som alla är med på och förstår. Barnen är delaktiga i samtliga processer som berör dem.

Ett av skolans viktigaste mål är att rusta våra barn för den arbetsmarknad de senare i livet skall ut i. Då tycker jag det är självklart att man som politiker, ansvariga ledare, pedagog och förälder funderar på hur den eventuella arbetsplats kan se ut. Jag är övertygad om att den arbetsplatsen kommer att uppmuntra sina medarbetare att ta egna initiativ, att våga ifrågasätta gällande regler och våga vara kreativ. Varför skall skolan då inte vara något liknande?

Skolan som finns någon annstans!

Jag har förut skrivit om att stora delar av skolan kommer att flytta ut på nätet och inte längre vara en funktion för organisationens IT-avdelning. Jag tror vidare att en del av undervisningen även kan kommas att flytta ut. MIT en världens mest framstående universitet var först ute med att lägga ut föreläsningar gratis på Internet. Allfler av större och mindre universtitet har följt efter. Det gör ju att man som elev har tillgång till världens bästa pedagoger utan att lämna sitt hem. I förlägningen innebär det att din egen pedagog hänvisar till dessa föreläsningar och ni tillsammans sedan tar eventuella frågor du som elev har.

Användningen av andra verktyg och tjänster kan nog ta ett steg längre än vad jag har tänkt först. Det var en bloggpost på Micke Gunnarssons egen blogg som fick mig att fundera. Han skrev ett inlägg om att skolan erbjöd sig att betala en del av mobiltelefonräkningen så att ens barn kunde använda mobilen i ett pedagogiskt syfte.

Det fick mig att fundera att skolan som institution har ett alternativ till kostsamma satsningar som en-till-en projekt där man köper en dator till varje elev. Många av eleverna i skolorna ha ju redan minst en dator hemma. Varför inte istället låta dem ta med den till skolan? Skolan erbjuder istället uppkopplingar, kanske 3G modem. De som inte har dator hemma kan ju antingen erbjudas dator från skolan eller hjälp till att köpa en egen. Det som kan ställa till en sådan lösning är om eleverna har olika datorer med olika prestanda men använder skolan moln-tjänster som följer standards bör det inte vara ett problem.

Alltså skolan som institution kommer snart att släppa sin IT-infrastruktur till andra aktörer som fixar det åt skolan via webben. En del av undervisningen kommer att flytta ut på nätet när vi alla har tillgång till världens bästa pedagoger, gratis. Själva den personliga IT-utrustningen tar elever och lärare med sig. När allt blir mobilt och finns tillgängligt var som helst via Internet så kommer den fysiska platsen dvs själva skollokalen bli mindre viktig. Vad finns då kvar?

Frågan som skolan som institution måste ställa sig är; varför skall jag som förälder skicka mina barn till en fysisk skola när allt annat finns med bättre kvalitet någon annastans?