måndag 30 november 2009

Man lär sig i skolan!

Hur många gånger har vi som föräldrar frågat våra barn; Vad lärde du dig i skolan idag? För det är väl i skolan barnens lärandet sker eller hur? I varjefall verkar det som hela det politiska systemet har tagit den ståndpunkten.

Att man hade den utgångspunkten när dagens utbildningssystem skapades råder ingen tvivel. Jag lyssnade en gång, för alldeles för länge sedan, på Troed Troedsson som påpekade detta enkla faktum. Att förr fanns kunskapen i huvudet på folk och skulle man sprida den så fick man samla ett antal utvalda människor som efter en lång utbildning hade de kunskaper så att de kunde kalla sig lärare. All denna kunskap som de blivande lärarna hämtade in fanns på en central kunskapspunkt kallad lärarhögskola. Dessa lärare åkte sedan ut i landet till lokala kunskapspunkter då kallad folkskola. Där samlade man ihop de barn som skulle fyllas med kunskaper från läraren. På den tiden var det enda sättet att sprida den kunskap som centralmakten tyckte var viktig. Kunskapen fanns ju i människors huvud eller i de få böcker som fanns. Många av dessa värdefulla böcker fanns på något som fortfarande kallas bibliotek.

När jag gick i skolan så var det som ovan. Kunskapen fanns antingen hos läraren eller i de böcker man hade hemma. Det gick att låna böcker på antingen skolans bibliotek eller på den filial som fanns i Rydebäck, där jag växte upp. Skulle man få tag på information till något som en inlämningsuppgift så krävdes det lite planering. Det var ju inte så att biblioteket hade öppet 24 timmar om dygnet eller ens att man kunde vara säker på att det hade böcker med den informationen man sökte efter.

Allt detta känns oehört fjärran från den värld som mina barn växer upp i. Nu finns all information man kan tänka sig tillgänglig alltid. Bara man når en dator med Internet och snart behöver vi inte ens en dator. Vår äldsta dotter har fått en av våra iPhones så nu kan hon var som helst ta reda på den information hon saknar.

Alltså antagandet att skolan är någon form av kunskapspunkt är förlegad. Denna punkt finns på miljoner olika ställen både på Internet men också i vardagen. Återigen ett exempel som rör vår äldsta dotter, för något år sedan åkte vi bort över jul och nyår. Under de två veckorna lärde hon sig mer engelska än under hela den föregående höstterminen. Varför envisas man då med att undervisningen måste ske i skolan? Den kunde lika gärna ske i London eller hur?

Lärdomen jag drog ifrån den semestern var att lärandet inte längre är en kunskapspunkt som förr var skolan utan lärandet är ett sinnestillstånd. Lärandet kan ske var som helst när som helst och det mesta av lärandet sker UTANFÖR det vi idag kallar skola. Det är kanske vi föräldrar, syskon, fritidsledare som stimulerar dagens barn mer än den lärare man har i skolan. Det viktigaste för framtidens skola är kanske inte att lära ut kunskap. Det kan var att samordna alla dessa krafters lärande så att alla i barnens närhet vet var barnet befinner sig i sin kunskapsutveckling. Morgondagens lärare kanske istället skall vara en coach till alla dessa andra personer som är involverade i barnens lärande. En oehört viktig roll och en roll som kräver stora kunskaper i pedagogik.

Apropå kunskaper så kommer detta sinnestillstånd inte att lära ut samma saker som dagens skola men mer om det i mitt nästa inlägg på denna blogg. ;)

Inga kommentarer: