måndag 30 november 2009

Nya medier kräver nya kunskaper

Denna blogg heter skola 2.0 och skälet är att jag är övertygad om att skolan som institution står inför stora genomgripande förändringar. Jag tror dessutom inte att skolan är den enda som kommer att gå igenom denna revolution utan i stort sett samtliga organisationer och institutioner i vårt samhälle. Det handlar alltså inte bara om att ändra i marginalen utan omarbeta hela organisationen från pedagogiskt arbetssätt till politisk styrning. Därav namnet på bloggen; Skola 2.0.

I dagens skolan premierar man kunskap på så sätt att man skall kunna rabbla dem utan något hjälpmedel. Detta synsätt påminner mycket om den skola jag gick i för alldeles för många år sedan. Då som nu skulle man kunna rabbla årtal, platser, namn på åarna i Halland osv osv. Jag behöver väl inte påminna om att det samhälle som omger dagens barn har radikalt förändrats i grunden. En sådan genomgripande förändring är tillgång till just kunskap. När jag var yngre så fanns kunskapen i uppslagsverk. Jag hade turen att ha ett sådant hemma men så var det inte för alla. Jag kommer ihåg när all den information och lite till byte medium till CD-skivor. Då tyckte man det var ett fantastiskt medium. Tänk att ha så mycket kunskap på en skiva och det var mycket billigare än ett redan då omodernt uppslagsverk i bokform. Men det gick inte många år förrän webben även har gjort uppslagsverk på CD-skivor omoderna.

Nu när all kunskap bara finns några knapptryck borta så tycker jag det är rätt meningslöst att lära sig rabbla dem. Vi och våra barn kommer ju att ständigt ha tillgång till mer kunskap än vad vi någonsin kan lära oss. Vår barn måste lära sig hantera denna tillgång till kunskap. De måste lära sig meta-kunskap.

Meta-kunskap definierar jag som att kunna var källkritiskt men inte bara kunna bedöma om en källa är trovärdig eller inte. Utan även kunna sätta den i sitt sammanhang och förstå hur den har uppstått och varför. Att helt enkelt kunna se informationen i sitt sociala sammanhang. Alltmer av vår tid på webben sker ju i olika socialmedier och det är nog inte så att våra barn kommer att vistas mindre i dessa världar. Därför är det också viktigt att man även lär sig att kunna vara med i diskussioner, att kunna vara en moderator och kunna hantera olika synvinklar och åsikter.

Dessa meta-kunskaper är svårare att lära sig för de är ofta inte så tydliga som åarna i Halland. Det kräver att man lär sig att se samband som inte alltid är så tydliga utan underförstådda. Det kommer verkligen bli en utmaning för pedagoger att lära ut denna kunskapen. Det kommer också att vara en utmaning för det politiska systemet att kunna sätta mål och att utvärdera om man har nått dit man vill. Men samtidigt är jag övertygad om att dessa kunskaper är de som krävs om man skall kunna fungera bra i det samhälle som våra barn kommer att möta som vuxna.

Man lär sig i skolan!

Hur många gånger har vi som föräldrar frågat våra barn; Vad lärde du dig i skolan idag? För det är väl i skolan barnens lärandet sker eller hur? I varjefall verkar det som hela det politiska systemet har tagit den ståndpunkten.

Att man hade den utgångspunkten när dagens utbildningssystem skapades råder ingen tvivel. Jag lyssnade en gång, för alldeles för länge sedan, på Troed Troedsson som påpekade detta enkla faktum. Att förr fanns kunskapen i huvudet på folk och skulle man sprida den så fick man samla ett antal utvalda människor som efter en lång utbildning hade de kunskaper så att de kunde kalla sig lärare. All denna kunskap som de blivande lärarna hämtade in fanns på en central kunskapspunkt kallad lärarhögskola. Dessa lärare åkte sedan ut i landet till lokala kunskapspunkter då kallad folkskola. Där samlade man ihop de barn som skulle fyllas med kunskaper från läraren. På den tiden var det enda sättet att sprida den kunskap som centralmakten tyckte var viktig. Kunskapen fanns ju i människors huvud eller i de få böcker som fanns. Många av dessa värdefulla böcker fanns på något som fortfarande kallas bibliotek.

När jag gick i skolan så var det som ovan. Kunskapen fanns antingen hos läraren eller i de böcker man hade hemma. Det gick att låna böcker på antingen skolans bibliotek eller på den filial som fanns i Rydebäck, där jag växte upp. Skulle man få tag på information till något som en inlämningsuppgift så krävdes det lite planering. Det var ju inte så att biblioteket hade öppet 24 timmar om dygnet eller ens att man kunde vara säker på att det hade böcker med den informationen man sökte efter.

Allt detta känns oehört fjärran från den värld som mina barn växer upp i. Nu finns all information man kan tänka sig tillgänglig alltid. Bara man når en dator med Internet och snart behöver vi inte ens en dator. Vår äldsta dotter har fått en av våra iPhones så nu kan hon var som helst ta reda på den information hon saknar.

Alltså antagandet att skolan är någon form av kunskapspunkt är förlegad. Denna punkt finns på miljoner olika ställen både på Internet men också i vardagen. Återigen ett exempel som rör vår äldsta dotter, för något år sedan åkte vi bort över jul och nyår. Under de två veckorna lärde hon sig mer engelska än under hela den föregående höstterminen. Varför envisas man då med att undervisningen måste ske i skolan? Den kunde lika gärna ske i London eller hur?

Lärdomen jag drog ifrån den semestern var att lärandet inte längre är en kunskapspunkt som förr var skolan utan lärandet är ett sinnestillstånd. Lärandet kan ske var som helst när som helst och det mesta av lärandet sker UTANFÖR det vi idag kallar skola. Det är kanske vi föräldrar, syskon, fritidsledare som stimulerar dagens barn mer än den lärare man har i skolan. Det viktigaste för framtidens skola är kanske inte att lära ut kunskap. Det kan var att samordna alla dessa krafters lärande så att alla i barnens närhet vet var barnet befinner sig i sin kunskapsutveckling. Morgondagens lärare kanske istället skall vara en coach till alla dessa andra personer som är involverade i barnens lärande. En oehört viktig roll och en roll som kräver stora kunskaper i pedagogik.

Apropå kunskaper så kommer detta sinnestillstånd inte att lära ut samma saker som dagens skola men mer om det i mitt nästa inlägg på denna blogg. ;)

tisdag 17 november 2009

Tekniken ersätter skolan

Att skolan kommer att förändras med all den nya tekniken som som skapas nu vi väl alla överens om? Men jag undrar ibland om vi är riktigt överens om hur mycket. Debatten idag handlar om datorn som instrument måste in i skolan. Elever och pedagoger måste få i stort sett obegränsad tillgång till datoter. Därför pratas det en del om ett-til-ett projekt dvs varje elev och lärare får en egen dator. Det refereras ofta till de orter och skolor som kört sådana projekt ett tag. Man pratar om hur det pedagogiska arbetet har förändrats.

Visst är det viktigt att ge de som verkar i systemet tillgång till datorer. Samtidigt så handlar den nya tekniken och dess intåg om så mycket mer. Att ge var och en en dator är bara en början på en liten del av de stora förändringar som kommer. Dessa förändringar kommer att bli betydligt större än de som vi har sett och ibland anar. Jag är övertygad om att inom kanske bara några år kommer skolan att var så förändrad att vi idag inte kommer att känna igen oss. Mycket av de som görs idag kommer att försvinna och ersättas av något annat. Nu vore det kanon om jag kunde beskriva dessa förändringar i detalj eller åtminstone lite mer än bara övergripande. Det är här jag stöter på ett problem för jag vet inte vad detta nya är eller hur det kommer att se ut. Egentligen tror jag att ingen av oss vet men att de kommer det är jag övertygad om.

Ibland har man tur och läser ett blogginlägg eller en artikel som pekar lite på hur en sådan förändring kan gestalta sig. De ger en ögonblicksbild på ett tänkbart användningsområde som visar lite på hur radikalt annorlunda tekniken kan användas i t.ex pedagogiska situationer. Jag har haft turen att ramla över två sådana artiklar nyligen.

Det första är från Google och dess tjänst Translate för er som inte känner till den så kan den översätta text och faktiskt hela dokument mellan över 50 språk. Översättningarna kanske inte är klockrena alltid men som en bas för vidare bearbetning funkar de bra. Man får heller inte glömma att tjänsten blir bättre hela tiden. Den lär sig av oss som användare och den kommer att lära sig snabbt. Helt enkelt för att så många använder den. Google filar på denna tjänst precis som alla andra av Google-tjänster. De informerade i veckan att man kan få översättningen uppläst för sig. När jag läste det var jag glad att jag inte jobbade på Hermods eller något annat företag som var inom samma bransch. Google erbjuder ju gratis vad de tar betalt för. Det kommer inte ta lång tid innan någon språkintresserad lägger upp lektioner i Google Docs som sedan kopplas till translate och vips har du gratis språkkurser. Kurser som användarna tillsammans kommer att förbättra som man idag gör med Wikipedia.

Det andra exemplet är att Nasa lanserat ett spel på nätet "Be a Martian". Lite förenklat går spelet ut på att man skall sortera de tusentals bilder olika sonder har tagit av planetens Mars yta. De barn som deltar får poäng och andra saker i spelet. Nasa kommer att få bilderna organiserade och får en komplett bild på Mars yta. Jag önskar att det sådan spel hade funnits när jag var barn för hur roligt hade det inte varit? Dessutom så lär man sig mycket om planeten Mars.

Dessa två exempel tycker jag visar hur man på ett helt annat sätt kan använda tekniken. Vem hade kunnat ana att man skulle kunna använda tekniken på ett sådant sätt? Dessa två exempel är bara två tidiga, opolerade. Snart kommer det fler som hela tiden blir bättre och mer sofistikerade. Samtliga av dessa nya tjänster kommer att leva på webben utanför dagens pedagogiska system. Det som jag funderar över är när någon av alla dessa briljanta människor som konstruerar dessa tjänster kommer att ta steget fullt ut och binda samman dem. Då kommer vi att ha en helt ny skola. Den skola som vi inte kommer att känna igen.

måndag 9 november 2009

Det handlar inte om tekniken!

Jag fick en insändare publicerad i Helsingborgs Dagblad. Ingen stor sak kanske. När man skriver insändare så vet man att man inte har så mycket plats, inte så många ord att man kan föra fram allt man tänker. Därför måste man spetsa till och koncentrera sin synpunkter. Det är i och för sig inte alltid fel att tvingas till det för ibland innebär det att man måste hitta kärnan i vad man tycker. Att verkligen tvinga sig själv att tänka efter vad det är man egentligen menar.

Nackdelen är förstås att när man förenklar något komplicerat som t.ex vad den nya tekniken kommer att innebära för vår skola och i förlängningen vårt samhälle så tvingas man utelämnar andra viktiga ämnen. I den insändaren som jag fick publicerad beskrev jag hur tekniska tjänster gör att andra krav ställs på dagens skolan. Men egentligen är det inte själva tekniken som jag tycker intressant utan vad som händer i mötet människa och teknik. Hur denna nya tekniken kommer att förändra våra värdering och hur vi ser på vårt arbetsliv, på vårt samhälle och hur det skall styras? För med den nya tekniken som ibland kallas för Web 2.0 så kommer våra värderingar att förändras.

Det som gör mig lite fundersam i hela debatten om hur framtidens skola bör se ut är att vi alldeles för ofta fokuserar på tekniken. Att alla elever skall ha en egen dator, att alla klassrum skall ha Smartboards, att alla skolor skall ha ett trådlöst nät. Viktiga frågor men den stora utmaningen för skolan är inte att införa ny teknik utan att få pedagogerna att förstå att andra värderingar och kunskaper kommer att bli viktiga. Många av dessa nya kunskaper och värden som är ett resultat av den nya tekniken går på tvärs mot de värderingar och kunskaper man undervisar idag. Tekniken är bara en katalysator men det är vi som människor som står för förändringen. Inte tekniken!

Publicerad insändare

Följande insändare av mig är publicerad i dagens Helsingborgs Dagblad;

Google låter oss testa deras nya tjänst Google Wave. Tanken man har med tjänsten är att slå ihop e-post med chatt och dokument-delning. Man låter 100 000 testa produkten innan den är riktigt klar och jag är en av de lyckliga. Jag tror att denna och liknande tjänster kommer att fortsätta den fantastiska utveckling vi har sett fram till dags dato. Nu är ju Google betydligt mer känt för sin sökmaskin som vi alla använder. Många av oss använder tjänsten flera gånger per dag. Men Google har många andra tjänster som alltfler av oss använder. En av dessa är Google Docs som jag använder för att skriva dessa ord. Google docs kan enkelt förklaras med ett office-paket på webben. Det är alltså bara att surfa in på en webbsida så har du en ordbehandlare, kalkyl- och presentations-program. Givetvis är den tjänsten som nästan samtliga från Google gratis.

Ingen av dessa tjänster fanns för tio år sedan. Google själv är inte mycket äldre och trots det har vi svårt att tänka oss en värld utan företaget. Vi är numera vana vid att all världens kunskap är bara en sökfråga borta. Det är långt ifrån den värld många av oss växte upp i. Då fick man hoppas att ens föräldrars Bra Böckers lexikon innehöll vad man sökte. Annars var det bara att ta sig ner till biblioteket och få hjälp av av bibliotekarien. Men för mina barn är Googles värld den enda de känner till. De har aldrig vetat hur det känns att inte ha all världens kunskap bara en sökfråga borta!

Denna fullkomliga informationsrevolution borde påverka den skola där mina barn befinner sig större delen av dagen. Tanken är väl att man där skall rustas för det samhälle de senare skall jobba i, men tyvärr är det inte så. Det arbetsliv de skall ut i kommer att ha datorer som är hundra gånger mer kraftfulla än dagens till och med mobiltelefonerna kommer att vara snabbare än dagens hemmadator. Mina barn kommer av sin arbetsgivare att förväntas navigera i denna informationsflod, kunna dra slutsatser och skapa relationer. Inget av detta lär de sig i dagens skola. Istället spiller man energi på vem som skall vara huvudman för skolan.

När hela mänsklighetens kunskap bara finns en sökfråga borta tycker jag att de styrande istället borde besvara en enda fråga jag har till dem; Varför vi som föräldrar skall fortsätta skicka våra barn till en omodern institution?