fredag 3 december 2010

Skolan och omvärlden är samma sak!

Jag följer Joakim Jardenberg på olika sätt på nätet. Han levererar varje dag sin sammanställning av vad han tycker är intressant på nätet som han har döpt till Jardenberg Unedited. Den kan rekommenderas som daglig läsning som om det inte var nog skriver han emellanåt blogginlägg. Alltför oftast dyker det upp små guldkorn som att han ofta påstår att skillnaden mellan arbete och fritid kommer att suddas ut. Inom en snar framtid kommer man inte att göra någon skillnad mellan dem. De kommer att flyta ihop till en enhet.

Jag tror att han har rätt. Inom en snar framtid kommer gränsen mellan fritid och vårt arbete att bli så hårfin att det blir svårt att skilja på de två. Personligen kan jag redan se sådana tendenser. När jag sitter och läser bloggar på nätet ställer jag mig ibland frågan om detta är intressant för min arbetsgivare eller mest för mig själv. Jag använder alltmer verktyg på nätet som inte är uppsatta av min arbetsgivare. Många av dessa verktygen använder jag även privat. Vissa av dem mest privat och lite för arbetet. Alltså gränsen för mitt arbete och mina intressen flyter alltmer ihop.

Därför är det märkligt att följa skoldebatten som inte tar upp dessa frågor alls. Alltför oftast handlar den istället om ordning och reda, betyg, lärarlegitimation (inte pedagoger) osv osv. Ansvariga ser alltså skolan som något separerat från resten av vårt samhälle. En organisation som verkar leva vid sidan om resten av samhället som går igenom en revolutionerande förändring.

Skolan skall väl rusta dagens elever för morgondagens arbetsmarknad? Då borde ju skolan jobba med helt andra frågor än ordning och reda? Debatten bör ju istället handlar om hur vi hanterar den verklighet där jobb och fritid flyter ihop. En värld där vi alla är ständigt uppkopplade. En värld där inte kunskap i första hand är en framgångsfaktor utan istället kreativt tänkande.

Beslutar man sig för ett sådant tankesätt där skolan är en del av världen så måste skolan öppna upp sig mot resten av samhället. Dagens elever skall inte alltid veta om det arbete de gör är skolarbete eller en hobby. Skolarbetet skall inte alltid utföras i skolan. De skall använda verktyg som inte alltid är sanktionerade av skolan. De skall få använda verktyg som inte alltid är skolans. Då börjar resan på ett livslångt lärande på bästa sätt för dagens elever.

tisdag 16 november 2010

Digitala medier är inte bara PC:n

Läste ett inlägg på Skolverkets blogg IT för pedagoger. Hur pedagoger i förskolan använde en interaktiv skrivtavla istället för att som vanligt använda datorer med spel på. Studien är extra intressant med tanke på att det är yngsta barnen dvs 1-2 åringarna som tillsammans med pedagogerna använder tavlan. För man gör det tillsammans något Sara Hvit som leder studien betonar;

– De kan själva välja bilder och välja vad som är i fokus på bilderna. Det är inte en vuxen som gör valet.

När hon beskriver vad hon studerar så verkar det som om barnen tillsammans med pedagogerna lär sig verktyget och hur man skall använda det. Samtidigt så utvecklas barnens språk. Allt utan en dator i konventionell mening.

Artikeln visar hur man i skolan inte skall låsa sig fast vid att digitala pedagogiska redskap alltid innebär en PC och kanske ibland en projektor att visa vad man gör på datorn. Digitala medier kan vara något mycket mer. Vi behöver inte längre använda ett tangentbord för att kommunicera och använda digitala redskap.

Interaktiva skrivtavlor är bara ett av många nya sätt på hur vi kan jobba med digitala redskap. Ett annat exempel är de handkontrollerna till XBOX 360 som kallas Kinetic. Där man med hjälp av en kamera på spelkonsolen styr spel med sin egen kropp och gester. Dessa nya handkontroller borde väl fantastiska nya pedagogiska redskap?

Det är inte bara enklare och roliga för våra barn att använda dessa nya och annorlunda andra digitala redskap som inte kräver tangentbord och en skärm. Vår interaktion med våra digitala assistenter i olika former kommer alltmer att handla om att prata med dem, att visa genom gester eller på andra sätt som vi inte kan föreställa oss idag.

Alltså genom att man idag i skolan använder digitala redskap som inte är en dator på ett skrivbord så ger man våra barn kunskaper för den verklighet det skall ut i senare.

tisdag 2 november 2010

Elevetor pitch för nya skolan?

Vat inte hur det är med er men alltför ofta när man är ute på fest eller träffar människor i olika grupper så brukar ämnet skolan dyka upp. Det kan ju kanske ha att göra med att ämnet är ett av mina stora intressen. Det är då alltid någon i gruppen som tycker att skolan av idag är för slapp, att eleverna har för lite läxor och de förstår inte varför varje elev skall ha en egen dator. När man då som jag och jag antar ni som läser denna bloggen har en annan åsikt så drar diskussionen igång.

Det är nu jag knyter ihop rubriken på detta inlägget. Diskussionen om hur skolan skall se ut för våra barn blir ju alltför ofta lite för intensiv och kortfattad. Det är inte alltid lätt att sammanfatta den bakgrund som jag baserar mina önskemål på hur skolan måste förändras. Man har ju liksom inte alltid den tiden framåt natten. Antingen för att någon annan avbryter eller för att koncentrationen inte är den högsta på den som borde lyssna. Det kan ju bero på många orsaker men ni kanske själv kan gissa när kvällen börjar bli sen på krogen. ;)

Jag känner att då skulle man behöva en elevator pitch dvs en förklaring på ungefär 30 sekunder varför en genomgripande förändring av skolan måste ske. Själv brukar jag säga något i stil med att samhället har förändrats så i grunden att skolan måste även förändras för att kunna förbereda dagens elever för morgondagens arbetsliv som kommer att se helt annorlunda ut än dagens.

Det jag undrar är om ni kära läsare har ett bättre svar än vad jag har och isåfall vad det skulle kunna vara?

fredag 29 oktober 2010

Elektroniska IUP-program har missat något! DEL två

Mitt förra inlägg handlade om IUP-program och hur lite de har anpassats efter den digitala plattformen de använder. Jag tyckte och tycker att tillverkarna har valt den enkla vägen och i princip bara lagt ut pappersvarianten på webben. Ett handlingssätt som man har sett förut och antagligen kommer att se igen. Det verkar ju som om vi som människor är dömda att inte inse den nya plattformens möjligheter förrän version två, tre eller senare.

Jag valde medvetet att i inlägget INTE nämna vilken tjänst som skolan där jag har en av mina döttrar använde. Syftet var helt enkelt att min läsare inte skulle låsa sig vid just den tjänsten och vad den står för. Nu valde jag på en direkt fråga från Elisabeth att berätta vilken tjänst det var ändå. Resultatet blev att man i kommentarerna på inlägget låste sig vid fördelar och nackdelar på just den produkten. Något jag egentligen ville undvika och istället lyfta diskussionen till ett mer övergripande plan som innefattade alla program som hanterar IUP:er. Det sagt så är jag alltid tacksam för kommentarer på mina inlägg. Reaktioner på blogg-inlägg är ju den viktigaste delen av en blogg, tycker jag.

Det kan ha varit så att jag var lite otydlig i min kritik och kanske inte riktigt lyckades att beskriva alternativet till dagens tjänster. Även om jag tidigare på min blogg nämnt mer allmänt spridda verktyg som Facebook eller bloggar som alternativ till alla dessa specialprogram för skolor så ramlade jag i dagarna över en annan variant på en elektronisk IUP. Produkten heter Shoology är en bit av det jag önskar med en framtida elektronisk IUP. Tjänsten har sin utgångspunkt från Facebook och andra social medier samt inte minst är helt webb-baserad.

Tjänsten påminner alltså mycket om de tjänster våra elever redan använder utanför skolans värld. I den världen de spenderar större delen av sitt liv och hela sin framtid i.

tisdag 19 oktober 2010

Elektroniska IUP-program har missat något!

När man har några barn så är det lite körigt nu. Det skall ju vara ett utvecklingssamtal för varje barn och gärna samma vecka. Skall jag vara ärlig så tycker jag alltför ofta att samtalen är lite småtradiga. Samtalet börjar nästan varje gång med en beskrivning från pedagogen om hur mitt barn är i skolan som om det skulle vara någon större skillnad mot hemma? Det som däremot kan vara intressant är hur pedagogerna sedan har lagt upp samtalet. Det märks rätt snart om en skola har en tydlig pedagogisk idé som t.ex Vittra.

När jag idag var på en av mina döttrars skola så använde ansvarig pedagog för första gången en elektronisk IUP-plattform. En del av mig tyckte ÄNTLIGEN börjar man använda tjänster som jag som förälder även kan nå hemifrån. Jag kan när jag vill se hur det går för min dotters utveckling och vilket område man fokuserar på för tillfället.

När jag sedan tittade mer på tjänsten så kändes den inte så revolutionerande och nytänkande. Det verkade som om man bara bytt medium men inte tankesätt och det är inte helt ovanligt. Man ser alldeles för ofta när ny teknik införs att det första man gör är att överföra ett gammalt handlingsmönster i den nya plattformen. När webben skapades 1994 la man ut texter och bilder från tryckta foldrar. Det tog ett tag innan man insåg att text och bild måste omarbetas för att verkligen fungera på webben. Sedan insåg man att text och bild kanske inte alls passade på webben. Istället handlade det om rörlig bild, animationer och framförallt länkar!

Den IUP-plattform som en av mina döttrars skola använder är, enligt min mening, inne i första stadiet, man har lagt ut en pappersvariant på webben. Många av de funktioner och möjligheter som finns med det nya mediet finns inte på tjänsten. Det känns lite märkligt att man år 2010 inte länkar till något annat material än det som finns inom tjänstens ramar! Det största feltänket är däremot att kommunikationen fortfarande är åt ett håll. Det är pedagogen som styr hela processen. Det är den som lägger förslag och som godkänner alla mål. Jag som förälder kan bara komma med små förslag och kanske någon synpunkt i väl utvalda fält.

Morgondagens IUP-plattform måste påminna mer om andra samarbetsplattformar på Internet som Facebook. Där handlar det om flervägs kommunikation. Alla parter i gruppen kan initiera händelse. Alla i gruppen är likvärdiga. Flervägs kommunikation måste ju vara den viktigaste grundbulten i morgondagens skola och då måste även skolans verktyg stödja dessa processer!

måndag 11 oktober 2010

Andra tar skolan plats

I mina två senaste inlägg har skrivit om hur speciell skolan anser sig vara. I det första funderade jag lite varför skolan många gånger envisas med att använda specialutvecklade program. Frågan jag ställde mig var; varför inte använda de tusentals program och tjänster som redan finns på Internet? Det är ju program som pedagoger och elever redan använder och kan. Det andra inlägget funderade jag lite över att valet av specialprogram kanske är ett resultat av att hela skolan som organisation tycker den är speciell med speciella krav.

Dagens inlägg spinner lite vidare på de två tidigare inläggen. Denna gång handlar det däremot inte om hur speciell skolan anser sig vara. Denna gång handlar det istället om att det finns aktörer som tar plats i skolans värld och gör saker som skolan själv egentligen borde göra.

Idén till detta inlägg fick när jag såg att MTV lanserade en App som heter "Over the line" till iPhone där man som elev kan beskriva händelser där man har varit osäker på om det varit mobbning eller inte. Andra användare kan sedan rösta om man verkligen har blivit utsatt för mobbning och diskutera situationen. Det MTV hoppas är att eleverna själva skall reflektera över hur man behandlar varandra och på så sätt minska mobbningen. Den uppgift som Appen löser är ju egentligen en väldigt viktigt uppgift för skolan men uppenbarligen är det många utanför skolan som inte tycker att man löser det speciellt bra.

När en sådan tjänst uppstår och används borde skolor, egentligen hela utbildningssystemet, ta sig en rejäl funderare för vilken annan viktig uppgift som kan komma att "outsourcas"? Och om alltfler uppgifter tas över av andra, vilka blir då kvar för dagens skola? Kan det gå så långt att dagens skolan till slut inte har några uppgifter kvar och tynar helt enkelt bort?

lördag 2 oktober 2010

Varför en special skola?

I mitt förra inlägg så undrade jag över varför så många skolor köper specialprogram när det finns liknande och kanske bättre program på nätet som inte kostar något alls? Enligt min mening vore det enklare och inte minst kostnadseffektivare att använda väl etablerade tjänster på nätet istället.

Efter att ha funderat på vad jag skrev så undrade jag om inköpen kanske är en symptom på ett djupare tankesätt. Kan det vara så enkelt att skolan inte ser sig som en del av samhället? Utan man ser sig som något unikt och utanför. Har man det synsättet inom skolan är det ju inte konstigt att man väljer specialutvecklade program. Inget förutom specialiserade program kan möta skolans unika krav eller hur?

Tänk om man istället vänder på tankesättet och inte ser skolan som något unikt utan som en del av samhället omkring sig. Har man det synsättet kommer det att få konsekvenser. Inte bara inom programköp. Förändringen måste logiskt sätt slå igenom inom alla skolans områden.

Det kan handla om att använda kompetens som finns utanför skolans lokaler. Anställda pedagoger kanske inte alltid vet bäst. Personer som inte ens har en pedagogiskt utbildning kan rent av ge eleverna bättre och djupare kunskap än personal som är anställd i skolan! Tänk om stora delar av undervisningen blir bättre om man lämna skolans lokaler. Eleverna kanske tycker ämnet historia blir roligare om de är på ett museum än i deras egna klassrum.

Det handlar alltså om en skolan som är en del av det omgivande samhället och inte en skolan som står utanför detsamma. Vilken skolan tror ni bästa rustar våra barn för den arbetsmarknad de skall ut i?

lördag 25 september 2010

Varför alla dess speciaprogram?

Jag skrev för några inlägg sedan på denna bloggen om hur tråkigt ett föräldrarmöte kan vara. Hur man som pedagog rabblar upp en massa fakta som vi som föräldrar lika gärna kunde fått på annat sätt och i vår sin takt. En sak som togs upp på mötet som jag inte nämnde var att skolan äntligen skulle använda den elektroniska IUP-plattform som hela kommunen har köpt in.

Vilken plattform som kommunen har valt är inte ämnet för detta inlägg. Det har inte har så stor betydelse, tycker jag. De flesta ser ju mer eller mindre likadana ut och löser samma uppgifter. Lösningarna har en sak gemensamt däremot och det är de kostar en hel del pengar samt de ägs av privata företag som äger alla rättigheter runt plattformen.

Samma dag som jag tittade på verktyget för första gången läste jag en artikel om att en av tre pedagoger är vänner med sina elever på Facebook. Det är då som kanske en hädisk tanke dyker upp, varför inte använda Facebook istället för dessa program som företag säljer för dyra pengar till våra kommuner?

Jag tycker det finns så många skäl att använda en redan existerande tjänst som t.ex Facebook istället för dyra specialanpassade plattformar. Den första är att de påminner faktiskt rätt mycket om varandra. En annan är att väljer vi en redan existerande tjänst som Facebook så känner alla igen sig eller hur? Ingen behöver lära sig nya konstiga menyer i en ny tjänst. Ett tredje skäl kan vara att eleverna får använda en tjänst som de sedan kommer att använda efter att ha gått ut skolan. Ett fjärde skäl är att vi som föräldrar, elever och inte minst pedagoger använder Facebook varje dag redan. Ingen av oss behöver lära oss nya lösenord, användarnamn och webbadresser för att se vad som händer med våra barn i skolan varje dag. Sist men egentligen minst viktig, Facebook kostar inget alls för skolan som kan lägga pengarna på något annat.

Så varför vågar ingen skolchef eller pedagog prova?

tisdag 14 september 2010

Kunskap, är det så viktigt egentligen?

Ett mantra som upprepas ständigt i politiska debatter som rör utbildning är hur viktig kunskap är. Kunskap verkar vara nyckeln till allt! Bara våra barn får tillräckligt med kunskap i skolan så kommer allt att lösa sig. En följd av det synsättet är att pedagogernas viktigaste uppgift blir att förmedla kunskap. Det verkar som om allt annat är av mindre betydelse.

Själv är jag övertygad om att kunskap inte kommer att vara den viktigaste framgångsfaktorn för våra barn när de en dag söker sig ut i arbetsmarknaden.Där kommer istället premieras förändringsberedskap. Kunskap blir snabbt något inaktuellt och inkorrekt när förutsättningarna hela tiden förändras.

I en värld av ständiga förändringar så är det andra kunskaper som är betydligt viktigare. En av dem är kritiskt tänkande. När fakta och förutsättningar ständigt förändras så gäller det att vi och våra barn har verktyg för att kunna bedöma trovärdigheten i all information som sköljer över oss.

Vi borde alltså lära våra barn hur man vet något, hur man ta reda på saker, hur man undersöker och testar. Istället för en massa kunskaper som de inte vet varför de skall veta och inte förstår vikten av.

fredag 10 september 2010

Föräldrarmöten borde vara något roligt!

Jag var ett föräldrarmöte igår. Det borde vara något man som förälder ser framemot men så är det alltför sällan. När jag läser man statusuppdateringar på Facebook så inser man att jag inte är ensam om att tyck så.

Föräldrarmöten borde vara vara något som vi föräldrar ser framemot. Tänk att tillsammans med ansvarig pedagog samt ens barns kompisar föräldrar få träffas och diskutera vad man gör på skolan. Denna instititution som är bland det viktigaste som finns för våra barns framtid och där våra kära barn spenderar större delen av sin vakna tid.

När jag satt på mötet och tittade runt lite i klassrummet så dök några tankar upp. Den första var; finns det någon annanstans där man fortfarande använder en gammal overheadapparat för att visa saker? En annan var varför använder alla pedagoger typsnittet Comic Sans så fort de kan? Samt sist men inte minst var finns datorn?

Visserligen hittade jag en dator bakom en del pärmar och annat i ett hörn av klassrummet men en dator till en hel klass fylld med barn som går i trean? Det är ju fjärran får hur deras hemmiljö ser inte och inte minst hur deras framtida arbetsplats kommer att se ut!

Det som däremot gjorde nog var själva orsaken till att mina tankar började vandra var att större delen av kvällen så informerade ansvarig pedagog om praktiska saker som hur schemat för veckan ser ut, regler i klassrummet, vad de skall göra under hösten. Information som jag lika gärna kunnat få i pappersform och själv läst på hemma. Undran jag hade var när nu så många av oss var samlade borde man ta tillfället i akt och istället berätta varför man valde att göra dessa saker? Vad var den pedagogiska tanken var att jobba med sin lokala omgivning?

Föräldrarmötet igår fick mig att fundera över om fokuseringen på det praktiskt är bara en del av ett större problem. Ibland känns det som om hela skolan är fokuserade på praktiska saker. Man lägger ner mycket tid på vilka saker man skall och hur. Väldigt sällan hör jag varför man skall göra just dessa saker och syftet med dem. Det kanske rent är så att hela detta synsätt är ett resultat av den politiska debatten? Den som mest handlar om redovisning av skolk i betygen, föräldrar till stökiga barn skall tingas vara med i skolan osv osv.

Allt detta satt jag och funderade under ett föräldrarmöte som egentligen borde engagera mig mer för tiden där kändes i ärlighetens namn rätt bortkastad.

fredag 3 september 2010

Skolan som skapar rebeller

Jag ställde frågan i mitt förra inlägg om riksdagspartierna inte insåg sambandet mellan en auktoritär skola och medarbetare utan initiativ. Själv är jag övertygad om att medarbetare som vågar ifrågasätta rådande ordning samt tar egna initiativ är något som arbetsgivare efterfrågar. Dessutom så kan det vara en av de få konkurrensfördelar vi i Sverige har kvar.

Jag har hört ett flertal gånger från kompisar att när man jobbar med folk från t.ex Asien så tar de inga egna initiativ. Ger man de en uppgift så slutför de den enligt alla konstens regler men sedan väntar de bara på nästan instruktion. Många av oss i Sverige tar emot en uppgift, listar ut det smartaste sättet att göra de, kanske ifrågasätter varför den skall göras samt inte minst utvecklar den vidare om man inte får någon vidare instruktion. Ett sådant synsätt är något som uppmuntras på många av de stora framgångsrika svenska företagen som t.ex IKEA.

Jag tänkte på just detta när jag läste om Alec Brownstein. Han ville jobba med någon av de stora reklambyråerna men vi vet alla hur svårt det är att ens komma till en intervju. Alec köpte då namnen på cheferna för tre av de stora byråerna. När dessa chefer googlade sitt namn dök en annons upp där Alec gjorde reklam för sig själv. Det slutade faktiskt med att han fick jobb på en av byråerna. Det fanns säkert människor som hade mer utbildning och erfarenhet än honom men han fick jobbet. Arbetsgivaren såg något viktigare än utbildningen och erfarenhet. De såg att Alec är en person som hittar nya vägar att göra saker på och det är så mycket viktigare i en alltmer global marknad.

Skall skolan vara relevant i framtiden måste man skapa en kultur så att sådana personer som Alec får blomma ut. Skolan måste alltså tillåta och uppmuntra en kreativitet samt ifrågasättande. Den måste varje dag vara beredd på att svara på varför man går på det ena sättet och inte det andra.

Ifrågasättandet får bara inte stanna vid elever och pedagogen. Alla inblandade dvs även skolledning, ansvariga politiker och inte minst föräldrar måste få känna att deras förslag tas tillvara. Nu behöver det inte innebära att alla idéer förverkligas men ingen får känna sig överkörd. Alla intressenter måste få känna att de har ett inflytande.

Lyckas skolan som institution med denna förändringen så kommer den återigen att vara en central punkt i det nya samhälle som håller på att växa fram. Misslyckas man så kommer skolan att snart bli lika irrelevant som en video-uthyrningsbutik är idag.

fredag 27 augusti 2010

Hur vill partierna att eleverna skall vara?

För några dagar sedan presenterade Folkpartiet sitt valmanifest. Ett förslag i manifestet var ett återförstatligande av skolan. Det är helt i linje med partiets senaste förslag inom skolan som omfattar sådana saker som, att föräldrar till stökiga elever skall tvingas sitta med i klassrummet, att skolan skall redovisa skolk i betygen samt barnen skall få betyg tidigare än idag. Det som gör mig lite fundersam är att inget av de övriga partierna i riksdagen verkar ha någon alternativ linje. Samtliga partier ställer upp på Folkpartiets problembeskrivning av den svenska skola och hur man löser de problem som partiets tycks se.

Skolpolitiken idag bland riksdagspartierna verkar för en utomstående handla om att stifta regler och straffa dem som inte följer reglerna. Viktiga ledord som elevinflytande och att man skall uppmuntra eleverna lyser med sin frånvaro? Ser partierna barnen i skolan som några som skall lära sig reglerna och för övrigt inte ifrågasätta vad vuxna har bestämt? Eleverna skall alltså sitta tysta i bänkarna och göra vad magistern har bestämt!

Jag undrar om partierna verkligen tror att det är så man skapar en modern skola som förbereder våra barn för den arbetsmarknad de skall ut i? Vill verkligen dagens och morgondagens arbetsgivare ha medarbetare som sitter tysta och väntar på att chefen skall säga till dem vad som skall göras?

Framtidens arbetsgivare och för den delen dagens önskar väl tvärtom det motsatta? De efterfrågar medarbetare som vågar ta initiativ, som är kreativa och som vågar ifrågasätta hur man arbetar på arbetsplatsen. Det är ju till och med så att en del kloka personer påstår att det ger oss konkurrensfördelar i världen att vi har medarbetare som vågar ta egna initiativ och ifrågasätter vad chefen säger.

När jag följer skoldebatten inför valet så verkar det som om ingen inser sambandet som jag har funderat över i detta inlägg. Man verkar tro att elever som under hela sin skoltid har blivit tillsagda att bara följa regler som de inte haft något inflytande över samt bli straffade om man byter mot den skall helt plötsligt på sitt första jobba bli initiativrika och självgående medarbetare. Är det bara jag som inte ser att detta går ihop?

onsdag 18 augusti 2010

Creative Commons skola?

Kristina Alxeandersson har på sin bligg skrivit et flertal gånger hur man använder Creative Commons i skolan för att på ett enkelt sätt dela med sig av material som produceras i skolan. Tanken med licenserna är att det skall vara enkelt att dela med sig av det material man producerar.

Tar man verkligen till sig denna form av att hantera rättigheter så kan de faktiskt förändra skolan i grunden. Det innebär ju att man använder undervisningsmaterial eller kanske webbtjänster som inte producerats av några stora läromedelsförlag. Det handlar istället om olika former av Wikipedias för skolor. Sådana tjänster håller på att växa fram på olika ställen.

Det kan även handla om gratis videotjänster som Khan Academy. Där en ensam kille snart har producerat två tusen undervisningsfilmer i vitt skilda ämnen. Som om det inte vore nog har flera stora universitet lagt ut filmer med föreläsningar med skolans egna pedagoger.

Om man tar till sig Creative Commons fullt ut innebär det en skola utan material som kan användas av andra. Det är rent av så att material man själv produceras skall delas med andra än de på skolan. Det handlar alltså om att ta bort de gränsen som finns mellan olika skolor och årskurser. Det handlar inte mindre om enskilda skolor som är mer delar av nätverk än separata enheter på en fysisk plats.

torsdag 12 augusti 2010

Skolan på väg ut?

Vårt samhälle går igenom stora förändringar nu. En av de största krafterna som driver denna utveckling framåt är den fantastiska utvecklingen av Internet. Denna utveckling kommer att påverka samtliga delar av vårt samhälle. De delar som kände av förändringstrycket först var ju bankerna och därefter var det musikindustrin. Idag känner filmindustrin, massmedia och bokförlagen av kraften.

Skolan kommer snart att känna av ett liknande tryck som de andra institutionerna har utsatts för. Att jag har har åsikter om hur denna förändring kan komma att se är ju bekant för er läsare av denna blogg. Det är ju därför jag skriver just här. Denna blogg är för mig ett konstruktivt sätt få utlopp för den frustration jag känner när jag ser hur lite skolan förändras.

Risken skolans olika intressenter tar när man inte bryr sig om det förändringstryck som sker ute i samhället eller i det värsta fallet ignorera det är att skolan som institution blir irrelevant. Vi som föräldrar kommer då för eller senare att ta våra barn och sätta dem i en annan skola som möter de samhällets förändringar på ett bättre sätt. Det är inte ens säkert att det blir en friskola utan kan bli en helt annan form av institution.

Nu kanske många tror att denna brytpunkten ligger långt, långt fram i tiden. Själv är jag övertygad om att denna brytpunkten ligger mycket närmare än vad många tror. Det handlar inte om årtionden utan något enstaka år. Jag ser nämligen alltfler tecken i olika artiklar på webben.

I USA pågår en en rätt stor debatt om man verkligen skall skicka sina barn till collage. Alltfler föräldrar frågar sig om det är värt pengarna och det kanske vore bättre att ge sina barn pengarna istället? Jag ser denna debatt som bara ett första steg till ett större ifrågasättande av hela skolsystemet. En debatt som man skall ta på allvar. Annars riskerar man som pedagog, ledare och skolpolitiker snart att bli irrelevant!

torsdag 5 augusti 2010

Skrota dagens data-undervisning!

Jag satt och jobbade i Google Analytics. Upptäckte då att man hade ändrat lite i en meny. Ingen stor sak det är sådant som händer när man använder tjänster på nätet. Helt klart var det en förbättring och gjorde just den funktionen lättöverskådlig.

Det fick mig att fundera över hur mycket av dagens data-undervisning ser ut. Jag har sett alltför ofta att man lär eleverna Office-paketen. Hur man gör tabeller i Excel osv. Kunskaper som snabbt blir omoderna. Dagens Office-paket kommer ju knappast att se likadant ut när dagens elever kommer ut i arbetslivet. Det är ju inte ens säkert att det finns något Office-paket då.

Skolan borde kanske istället jobba med de tjänsterna som lever på nätet. Nu menar jag inte att man skall lära sig hur man gör tabeller i Google Docs kalkyldel. Utan istället att man lär eleverna hur dessa program och tjänster är uppbyggda. Målet är att lära eleverna hur man utvärdera tjänsterna. Dagens elever kommer ju att leva större delen av sitt på nätet med många, många olika tjänster. En kunskap som kommer att bli viktig är just att kunna utvärdera tjänster och se om de möter de behov man har.

Jag har förut skrivit om att skolan kommer att flytta ut sina IT-system. Det i sin tur innebär att dagens tjänster även kommer att följa med. Det kommer i sin tur att påverka själva undervisningen. Då kan det ju vara bra om man lär eleverna hur dessa system är uppbyggda samt hur man kritiskt granska dem.

tisdag 3 augusti 2010

Kravlös, vänsterflummare och flumskole förepråkare!

Kravlös, vänsterflummare och flumskoleförespråkare så kallas man när man framför kritik mot Jan Björklunds skolpolitik. Dessa och andra saker har jag kallats för de senaste dagarna jag har tyckt att det senaste förslaget från vår skolminister som handlar om skolk skall synas i betygen från årskurs sex är helt uppåt väggarna.

Detta sätt att argumentera gör mig faktiskt alltmer irriterad. Förespråkarna verkar inte alls intresserad av en diskussion om förslagen som Björklund för fram. Utan istället sätter de en massa negativa etiketter på sina motståndare. Argumentationssättet påminner om olika sekters sätt att möta kritik där all kritik av ens synpunkter inte bemötts med sakliga argment utan istället med olika skällsord.

Skall man nu diskutera själva förslaget så var faktiskt min första reaktion vilket århundrade kommer detta ifrån? När jag läser mellan raderna så ser tycker jag mig se en avgrund mellan mitt sätt att se barn på och Jan Björklunds. Jag får intrycket när jag läser detta och andra förslag från Björklund att barn är något som skall tuktas. Det gäller att vi som vuxna sätter upp regler för barnen som de sedan följer. Bryter barnen mot de regler som vi vuxna har satt upp så följer ett straff. Enligt mitt sett att se så objektifierar barnen och de ses inte som individer med rättigheter.

Utgår man från att barn är just individer med rättigheter så följer det med en skyldighet för oss vuxna att lyssna på dem. Då handlar inte om att vi som vuxna skall själva sätta upp regler som sedan slavisk skall följas av barnen. Istället diskuterar man tillsammans med barnen fram förhållningssätt som alla är med på och förstår. Barnen är delaktiga i samtliga processer som berör dem.

Ett av skolans viktigaste mål är att rusta våra barn för den arbetsmarknad de senare i livet skall ut i. Då tycker jag det är självklart att man som politiker, ansvariga ledare, pedagog och förälder funderar på hur den eventuella arbetsplats kan se ut. Jag är övertygad om att den arbetsplatsen kommer att uppmuntra sina medarbetare att ta egna initiativ, att våga ifrågasätta gällande regler och våga vara kreativ. Varför skall skolan då inte vara något liknande?

fredag 30 juli 2010

Skolan som finns någon annstans!

Jag har förut skrivit om att stora delar av skolan kommer att flytta ut på nätet och inte längre vara en funktion för organisationens IT-avdelning. Jag tror vidare att en del av undervisningen även kan kommas att flytta ut. MIT en världens mest framstående universitet var först ute med att lägga ut föreläsningar gratis på Internet. Allfler av större och mindre universtitet har följt efter. Det gör ju att man som elev har tillgång till världens bästa pedagoger utan att lämna sitt hem. I förlägningen innebär det att din egen pedagog hänvisar till dessa föreläsningar och ni tillsammans sedan tar eventuella frågor du som elev har.

Användningen av andra verktyg och tjänster kan nog ta ett steg längre än vad jag har tänkt först. Det var en bloggpost på Micke Gunnarssons egen blogg som fick mig att fundera. Han skrev ett inlägg om att skolan erbjöd sig att betala en del av mobiltelefonräkningen så att ens barn kunde använda mobilen i ett pedagogiskt syfte.

Det fick mig att fundera att skolan som institution har ett alternativ till kostsamma satsningar som en-till-en projekt där man köper en dator till varje elev. Många av eleverna i skolorna ha ju redan minst en dator hemma. Varför inte istället låta dem ta med den till skolan? Skolan erbjuder istället uppkopplingar, kanske 3G modem. De som inte har dator hemma kan ju antingen erbjudas dator från skolan eller hjälp till att köpa en egen. Det som kan ställa till en sådan lösning är om eleverna har olika datorer med olika prestanda men använder skolan moln-tjänster som följer standards bör det inte vara ett problem.

Alltså skolan som institution kommer snart att släppa sin IT-infrastruktur till andra aktörer som fixar det åt skolan via webben. En del av undervisningen kommer att flytta ut på nätet när vi alla har tillgång till världens bästa pedagoger, gratis. Själva den personliga IT-utrustningen tar elever och lärare med sig. När allt blir mobilt och finns tillgängligt var som helst via Internet så kommer den fysiska platsen dvs själva skollokalen bli mindre viktig. Vad finns då kvar?

Frågan som skolan som institution måste ställa sig är; varför skall jag som förälder skicka mina barn till en fysisk skola när allt annat finns med bättre kvalitet någon annastans?

måndag 26 juli 2010

Wikipedia som en murbräcka!

Jag läser regelbundet Kristina Alexanderssons blogg. Hon skriver om många olika ämnen som rör lärare, pedagogik och nya medier. Ofta är hennes inlägg intressanta och får mig som läsare att tänka till lite. Med andra ord så jag kan verkligen rekommendera bloggen. Ett tema som däremot ofta förekommer är hur man använder Wikipedia som ett pedagogiskt verktyg. Hon ger många bra och handfasta tips på hur man kan använda tjänsten i klassrummet.

Det som slår mig efter att ha lästa flera av inläggen på hennes blogg om Wikipedia är hur tjänsten kan användas för att förändra pedagogiken. Inbyggt i Wikipedia är ju många av saker som jag och andra önskar pedagogerna skall ta till sig i den nya världen som alltmer växer fram.

Vem som helst kan ju redigera på Wikipedia. Jag och du kan förändra och framförallt förbättra poster. Vi kan till och med skriva nya om det inte finns någon ett ämne som intresserar oss. Samtidigt så kan andra ändra det du har skrivit. Vem som helst kan tycka till och diskutera innehållet i posten.

Är det inte åt det hållet vi önskar att skolan som institution skall gå? Lärarens skall sluta att vara den som vet allt. Läraren skall tillsammans med eleverna söka svaren. Själva läranade processen skall handla mer om hur man når fram till ett svar än själva svaret.

Wikipedi kan alltså bli den murbräcka som moderniserar dagens skola till en mer modern skola som eleverna kan ha nytta av!

söndag 25 juli 2010

Datorn kan mycket mer

Efter att ha skrivit mitt förra inlägg om hur en pedagog fortfarande ser datorn som ett verktyg man använder vid sidan om och inte i den riktiga undervisningen så funderade jag lite till. Det var nämligen en sak till som gick upp för mig efter det inlägget.

Hon ser datorn som en mer eller mindre avancerad räknedosa eller skrivmaskin, som jag nämnde i det förra inlägget. Datorn, enligt henne, är bra att hjälpa eleverna med enkla uppgifter som att lära sig enkel mattematik. Det hon har missat är hur snabbt utvecklingen har gått när det gäller komplexiteten i dataprogrammen. Programmen som för några år sedan som mest kunde hjälpa dig med att skriva eller sätta upp en budget kan så mycket mer idag.

Dataprogrammen av idag har blivit smartare och hjälper oss människor på en helt annan nivå. Nu finns det program som hjälper och vi vissa fall tar beslut som ingen människa skulle kunna. Datorer sitter alltså inte längre bara och räknar ut plus och minus för en organisation. De är med och stöder ekonomiska samt strategiska beslut.

Ett annat exempel är spel som World of Warcraft. De är inte bara spel längre. De innehåller alltmer komplicerade instruktioner som gör spelet mer utmanande för spelarna. Det har till och med visat sig att spelar du exempelvis World of Warcraft blir du en bättre ledare.

Denna utveckling av dataprogrammen kommer även att förändra det pedagogiska arbetet. Datorn kommer snart inte bara vara ett stöd för att lära sig multiplikationstabellen. Den kommer att hjälpa eleverna att förstå mycket mer komplicerade uppgifter.

Dagens lärare får se upp för inser de inte snart att datorn kan göra mycket av deras arbete så kommer de att bli ersatta. Det gäller alltså att utveckla sin roll annars så riskerar man att ersattas av en maskin.

fredag 23 juli 2010

Datorn är social

För några dagar sedan satt jag ute en kväll på fest och njöt av den fina sommaren vi har. När man sitter på en fest så vet ni hur det är man ramlar in på olika ämnen Ett av ämnena blev faktiskt en ett-till-ett satsning som en skola gör. Skolan kommer till hösten att satsa på att förse sina elever med egna bärbara datorer.

Under diskussionen visade det sig att av de jag satt vid sidan om var pedagog på skolan i fråga och var lite lätt skeptiskt till satsningen. När jag framförde min åsikt att en sådan satsning är det minsta man skulle göra frågade hon faktiskt varför jag tyckte så? Min förklaring var och är väldigt enkel nämligen att den arbetsplats som mina barn skall ut i en gång i framtiden kommer att innehålla många datorer. Skall skolan på något sätt förbereda mina barn för denna miljön så måste även skolan har en bra tillgång till det viktigaste redskapet i deras framtida arbete.

När vi fortsatte diskussionen så insåg att hon inte såg datorn som ett viktigt redskap i sin undervisning. Hon refererade hela tiden till undervisning och sedan datorn som ett hjälpmedel vid sidan om. Alltså hon som pedagog såg inte datorn som ett naturligt pedagogiskt verktyg. Visst det var bra på vissa väldigt begränsade saker men inte för "riktig" undervisning.

Att göra skillnad på datorn och annat som vi gör känns konstigt och konstruerat för mig. När jag jobbar så är datorn ett självklart redskap och en naturlig del av mitt arbete. Mina barn och jag tror väldigt få andra barn gör den skillnaden.

Det var den första skillnaden jag såg i vårt sätt att se på datorn och vad den gör.
Den andra var att hon på ett eller annat sätt såg datorn som ett redskap där man löser uppgifter, lär sig multiplikations-tabeller t.ex. Denna pedagog ser alltså datorn som en enkel maskin som kan lär ut enkla saker. Hon har missat att datorn idag inte är en förvuxen skrivmaskin eller räknedosa den är ett främst ett socialt verktyg. Våra barn lever större den delen av sitt social liv via datorn. De ser definitivt inte datorn som ett redskap där man i sin ensamhet löser enkla skoluppgifter.

Efter den kvällen och den diskussionen så insåg jag kanske lite sent att skolan står för mycket större utmaningar än att se till att alla i skolan har en egen dator. Det handlar istället om att förändra synsättet på vad datorn kan göra i undervisningen. Det handlar inte mindre om än att förändra en stor del av lärarkårens tankesätt!

måndag 12 juli 2010

Öppen skola är en överlevnadsfråga

Jag läste precis Kristina Alexandersson inlägg på sin blog “Skolans största problem är också skolans största tillgång”. Kristina skriver i sitt inlägg “alla har en erfarenhet av skolan, alla vet vad skola är” och hur detta ställer krav på pedagogerna i skolan. Men hon beskriver även hur detta kan vändas till en tillgång “eftersom alla har erfarenheter av skolan så borde det vara enkelt att få alla att känna engagemang för skolan och ta ställning till det som man anser att skolan borde ägna sin verksamhet åt.”

Jag skulle vilja driva tesen ännu längre att det handlar om inte mindre än skolans överlevnad! Skolan måste som institution snart motivera föräldrarna varför de skall lämna över sin barn till skolan. Världen runt skolan har förändrats i grunden och skolan har inte länge till sin självklara roll i samhället som den en gång hade. Den nya teknik vi ser växa fram håller på att rasera stora tunga institutioner en efter en. Hela utbildningsväsandet kommer snart att få känna av teknikskiftet.

Den stora förändringen är i motsats mot förr har inte skolan monopol på kunskap längre. Kunskap finns ju överallt! Jag gav i mitt förra inlägg ett exempel Khan Academy med över 1 400 videor i olika ämnen. Wikipedia är en annan fantastisk kunskapskälla, för att inte tala om numera all faktas moder, Google.

Den sociala träningen, som brukar vara ett annat argument för skolan som institution kan faktiskt barnen få genom olika fritidsaktiviteter och via tjänster på Internet. På många sätt kanske de erbjuder bättre träningen än skolan. Det har ju visat sig att många av tjejer och killar som har varit tränare för ungdomar blir väldigt bra chefer senare i livet.

Frågan som skolan alltmer måste svara på är alltså vad är det mina barn gör hela dagarna i en institution som många av oss tycker är gammalmodig och snabbt riskerar att bli irrelevant. Det enklaste sättet att bevisa hur viktigt skolan är och det arbete som görs där är att riva gränsen mellan skolan och resten av samhället. När skolan som institution ständigt kommunicerar till föräldrar, politiker och den bredare allmänheten vad de gör så kommer också existensberättigandet. Men det innebär också att arbetet måste vara av hög kvalité och med i tiden.

måndag 5 juli 2010

Pim redan föråldrad?

Idén till detta inlägg började med att jag läste en artikel om att Google hade lanserat et utbildningscenter för sina Google Apps riktat mot just pedagoger. Jag la ett tweet med kanske den lite vassa rubriken "Pim redan föråldrad?". Kristina Axelsson svarade mig att det nog inte var så. Jag svarade henne och skrev att jag inte höll med henne. Avslutade med att jag kanske skulle återkomma med ett inlägg på denna bloggen där jag förklarade varför. Nu tog mitt svara och inlägg lite mer än de få dagar jag hade tänkt mig. Men det är sommar och jag har semester.

Rubriken kanske var lite tillspetsad men faktum kvarstår att Google håller på att skapa en kvalitetsutbildning för pedagoger över hela världen. Kvalitén är ju garanterad via Googles varumärke som man nog kan anta är starkare än någon institution i Sverige.

Nu är Google inte den enda aktören på denna nya marknad för utbildning på nätet. En aktör som har 100 000 besök per dag är Khan Academy. Det drivs av en kille Salman Khan. I dagsläget har han över 1 400 föreläsningar i vitt skilda ämnen.

Jag är övertygad om att detta är två exempel, två tidiga exempel på olika former av konkurrenter till dagens utbildningsinstitutioner. Dessa konkurrenter kommer att bli allt bättre och kanske till slut leverera högre kvalité än vad dagens etablerade institutioner gör.

Frågan jag ställer mig då är vad händer med de etablerade då?

måndag 28 juni 2010

Får jag lov att göra så här?

Läste i helgen en artikel i Helsingborgs Dagblad med rubriken "Det skall inte kännas som en skola" Artikeln beskriver hur ungdomsförfattaren Conny Palmkvists kurs Skrivarkulan. Under fyra intensiva dagar lär sig barn i åldrarna nio till tretton allt från hur man gör en dikt till hur man hittar på nya ord. Conny beskriver hur det tar några dagar för dem att komma igång och skriva fritt. I början frågar de "får jag lov att göra så här?", säger Conny Palmkvist.

När jag läser artikeln och hur den förmedlar lust för skrivande och lärande som verkar finnas på en sommarkurs i stadens bibliotek mitt under sommaren så gör den mig samtidigt lite beklämd. Mina funderingar handlar dels om att Conny måste avprogrammera de deltagande barnen från att inte våga. Han måste alltså lära dem att våga prova och misslyckas. Är det inte något dagens skola borde lära eleverna. Vi tror väl inte att framtidens framgångsrika medarbetare är den som inte vågar och frågar om lov först eller hur? Det andra som får mig att fundera lite är hur många elever känner du som hade sett framemot att gå i skolan under sommaren? Dessa elever verkar ju göra det med liv och lust som om det inte var nog fick man avvisa lika många som gick den.

Slutligen så lämnar 9-åriga My Svensson ett citat som varje svensklärare bör fundera över.
– Conny säger att man bara kan skriva ner vad som helst - och så är det en dikt!

tisdag 22 juni 2010

Lärarna som plattform del tre

Jag nämnde i ett inlägg för ett tag sedan om Ken Robinson och hans föreläsning på TED. Han utvecklade sitt resonemang i en artikel på CNN hur skolan inte får vara som en snabbmats-kedja med standardiserade processer. Vi går ju mot samma betyg, samma tester osv osv över hela landet. Allt för att mäta kunskap som antagligen inte kommer att vara relevant i morgondagens skola.

Det han inte nämner när man väljer vägen med mer tester är att hela systemet kommer att optimeras för dessa standardtester. Pedagoger kommer mer att fokusera på att få sin elever att skriva bra på testerna än att lära sig de kunskaper som kommer att behövas i den framtida arbetsmarknad de kommer att verka i. Återigen kommer de elever som är duktiga på att leverera svar på frågor som ställs att få bra betyg. De elever som däremot vågar tänka nytt, svara på en fråga som kanske inte ens ställs eller göra något som inte var väntat kommer att få reda på att så gör man inte. Helt enligt snabbmats-kedjans filosofi. Även om inte maten smakar gott så vet du vad du får och lägsta gemensamma nämnaren sätter normen.

Vill man däremot skapa ett system med hög kvalité och stor variation. Där elever som vågar göra något annat än det förväntade måste man söka sig andra vägar. Då måste man snegla på hur Guide Micheline har byggt upp sitt system. Där finns inga hårt standardiserade rutiner. Där betonas istället lokal variation och kreativitet. Ingen kan påstå annat än att det systemet har skapat fantastisk kvalité och kreativitet eller hur?

Frågan vi som föräldrar, pedagoger, skolledare och inte minst ansvariga politiker borde ställa är vilken typ av framtidens vuxna vill vi se?

söndag 13 juni 2010

Skolan är som en fabrik!

Jag skriver denna bloggen för att ge personliga reflektioner på hur den nya tekniken påverkar skolan. Sedan jag startade bloggen tycker jag mig se att ämnet intresserar alltfler. Det verkar dessutom som om alltfler kommuner och kanske rent av staten till slut satsar resurser på att göra det möjligt att införa den nya tekniken i skolan.

Däremot verkar det som om förändringsarbetet kommer att gå igenom samma steg som alla andra organisationer när man inför ny teknik. Det första steget verkar alltid vara att man gör mer av samma sak. Nya datorer införs i undervisningen men själva arbetet förändras inte speciellt man byter bara medium. Istället för att lämna in projektarbeten i pappersform så mejlar man in dem till läraren. Man redovisar med hjälp av PowerPoint istället för att stå framme i klassrummet och redovisa muntligt. Även om man använder ny teknik så har alltså arbetssättet inte förändrats.

När man som organisation är mitt uppe i detta första steg så kommer som ett brev på posten kritikerna. De om pekar på att man inte ser något resultat av satsningarna. Vi lägger ju ner massor med pengar på datorer och IT men ser inget resultat!

Liknande steg gick fabrikerna igenom när man bytte energiform från ånga till elektricitet. När man byggde fabriker för ångmaskiner så fick det byggas kompakta och gärna i flera våningar med en stor ångmaskin i källaren. Skälet var väldigt enkelt, det var väldigt svårt att transportera kraften från den stora ångmaskinen speciellt långt. Transporter av kraften skedde nämligen med hjälp av olika former remmar och dessa gick isönder lätt samt tappade kraft snabbt. När man bytte energiform och införde elektricitet som energiform fortsatte man bygga fabrikerna på samma gamla sätt och vinsterna uteblev. Det var inte förrän man kom på att finessen med elektricitet var att energi lätt kunde delas ut till fler små motorer överallt i fabriken. Man behövde inte längre bygga stora kompakta fabriken i flera våningar utan istället lägga allt i ett plan. Det innebar i sin tur att själva tillverkningsprocessen kunde effektiviseras väsentligt. Det var ju mycket lättare att bara förflytta produkten i ett plan än att behöva transportera den i flera våningsplan.

Jag menar alltså att stora delar av skolan fortfarande är kvar i fabrikstänkandet och ångmaskinen. Även om man har börjat investera i teknik så är det få ställen där man till fullo utnyttjat den nya tekniken. När man väl kommer att förändra sitt arbetssätt i grunden så kommer skola inte att kännas igen men mer om det i nästa inlägg. Men mer om det i nästa inlägg.

måndag 7 juni 2010

Lärarna som plattform del två

Jag skrev i mitt förra inlägg om att lärarna måste jobba mer som hackers. Det måste vara en merit även hos pedagogerna att bryta mönster och göra nya saker. Vi måste vidare sätta upp hela systemet så att detta uppmuntras.

Det föregående inlägget och detta är en del av min ambition att hitta definitioner på att vi skall se hela utbildningssystemet som en plattform och inte som ett löpande band.

Därför var det kul att se på en tal från den engelska gurun Ken Robinson som nyligen var på TED-Talk. Där han pratar om hur skolan måste uppmuntra kreativitet och våra barn måste kunna många olika saker. Han utvecklade sitt resonemang i en artikel på CNN hur skolan inte får vara som en snabbmats-kedja med standardiserade processer. Vi går ju mot samma betyg, samma tester osv osv över hela landet. Allt för att mäta kunskap som antagligen inte kommer att vara relevant i morgondagens skola.

Han påpekar i artikeln att Michelinguiden lyckas skapa en standard med fantastisk kvalité. Detta utan noggrant utskrivna instruktioner på hur kvalitén skall mätas! Kan man det med en sådan komplicerad process som att bedöma och driva resturanger borde det väl även att göra något liknande med skolor eller hur?

Istället för att som idag satsa på standardiserade tester och strömlinjeformade betyg borde vi satsa på mångfald och kvalité eller hur?

söndag 30 maj 2010

Lärarna som plattform

Jag skrev i mitt förra inlägg om att skolan måste gå från att var ett löpande band till att mer likna en mjukvaruplattform. Skolan måste bli betydligt mer "hackbar", tillåta rent av uppmuntra förändringar samt inte minst öppna upp sig mot resten av samhället.

Skall man lyckats med detta måste pedagogerna som grupp vara med. De måste känna sig trygga i att ständigt prova nya saker och stödet från resten av organisationen. Det handlar alltså om att "klona" över de värderingar som finns bland hackers. Där är det en merit att pressa en plattform eller komma på ett smartare sätt att går något. Skall man lyckas med denna kloning så krävs det att ledningen både den politiska och inte minst den pedagogiska står bakom sina pedagoger i vått och torrt.

Skall man lyckas med denna förändring kommer det att krävas att antal faktorer och jag är övertygad om att pengar som styrinstrument inte är det viktigaste faktiskt. Den första faktorn som är kanske är självklar är uthållighet från samtliga gruppen inom organisationen pedagoger, skolledning, politiker samt föräldrar. Den faktor som jag tror blir viktigast är direkt feedback på vad man gör och snabb uppmuntran när någon gör något bra. Det håller inte att en pedagog får en reaktion flera veckovis och i värsta fall flera månader efteråt. Det måste ske nästan direkt i själva situationen.

Jag är dessutom övertygad om att den viktigaste feedbacken är inte från ledningen utan faktiskt från andra kolleger. Tittar vi återigen på hur det ser ut bland hackers så handlar statusen i första hand om man ligger bra till i företagen eller har den högsta lönen. Det handlar om hur andra jämlikar ser en. Om de tycker man är väldigt duktig först då har man status.

Fördelen med att statusen inte kommer i första hand via lönen eller position i en organisation är ju att gruppen själv kan påverkar hur denna status ser ut. Det jag alltmer funderar på är varför startar inte pedagogerna själva denna process och skapar sin egna stjärnor?

måndag 24 maj 2010

Skolan som en plattform

Jag har skrivit några gånger om att man skall våga göra nya saker och nu hade jag tänkt praktisera det själv. Vi måste ibland lägga ut tankar som inte är redo och se vad processen tar vägen. Detta inlägg handlar lite om mina tankar om vad skolan som plattform innebär. Jag har ännu inte allt klart för mig och jag kommer säkert att återkomma med förtydliganden. Under tiden hoppas jag att ni som läsare hjälper mig på vägen så att vi tillsammans kommer fram till en bra definition. Nu till själva inlägget;

Skolan av idag är en produkt av gårdagens samhälle. Den har sina rötter inte bara i industrisamhället som vi lämnade för cirka trettio år sedan utan till och med bondesamhället. Sommarloven sägs ju vara ett krav från bondesamhällets föräldrar. Barnen måste vara hemma under skördetiden och kunde då inte gå i skolan samtidigt.

Även om sommarloven är den del av bondesamhället så präglas skolan mest av industrisamhället. Varför är annars allt man gör i skolan styrt enligt vissa processer, allt är indelat i lika stora tidsenheter samt man hackar upp ämnen i mindre enheter. Speglar det inte dåtidens löpande band? Det går alltså att se skolan som en enda stor förberedande fabrik. En arbetsplats som inte finns längre.

Det stora problemet är att dagens arbetsliv inte är styrda processer och man måste inte längre vara på sin arbetsplats för att jobba längre. Många av oss jobbar inte ens bara mellan nio till fem utan, kan som jag gör nu, sitta och jobba sent på kvällen. Arbetslivet har en betydligt lösare struktur där vi som medarbetare förväntas ta egna intiativ och inte minst bryta de processer som pågår för att göra dem effektivare.

Skolan borde gå åt samma håll. Den borde sluta vara en något moderniserad fabrik med tydliga regler på vad som är rätt eller fel. Fråga är om ens den behöver längre vara en fysisk plats?

Skolan borde alltså vara en plattform!
Den borde alltså sluta med att ha väl styrda processer. Den skall sluta med 40 minuters lektioner. Den skall sluta ha prov där det finns tydliga rätt eller fel.
Ser man skolan som en plattform så betyder det att allt detta måste försvinna för att ersättas av något annat.

Jag är övertygad om att skolan måste applicera samma arbetssätt som många teknikföretag som har lyckats. Ta till exempel Apples lansering sin iPhone. När den lanserades så pratade alla om hur snygg den var och att det inte fanns ett tangentbord utan all interaktion sköttes med hjälp av fingrar. Själva plattformstänket var inte med den första versionen. Den kom först senare och det var App Store. Apple skapade en plattform där tusentals utvecklare kunde på ett enkelt sätt utvidga iPhones kapacitet på ett sätt som ingen, inte minst Apple, kunde förutse. Idag finns det 200 000 applikationer att ladda ner till sin iPhone. En hel industri har vuxit upp runt denna telefon.

Skolan måste göra något motsvarande för att kunna möta den framtid som kommer. Den måste skapa ramverk där elever och pedagoger kan skapa egna "applikationer". Deltagarna i skolan måste kunna "hacka" plattformen och det måste ses som något positivt. Att göra det oväntade skall vara inbyggt i plattformen och vara något som premieras. När skolan är en plattform så kommer även folk utifrån att "hacka" systemet. Gränsen mellan vad som är skola och vad som inte är det måste luckras upp.

Detta var några av de tankar jag har än så länge. Jag kommer antagligen att återkomma med fler. Jag hoppas verkligen att ni som läsare kommer med fler idéer, reaktioner, förslag på förtydligade eller rent av om jag är helt fel på det.

Låt resan börja!

tisdag 18 maj 2010

Det offentliga klassrummet!

I ett av mina förra inlägg skrev jag om hur man som lärare måste våga misslyckas för att lära sig hur man kan använda de nya verktygen som bloggar, facebook och Twitter. Jag avslutade inlägget med att börjar man använda dessa verktyg så blir mycket i klassrummet helt plötsligt mer offentligt. Det som förut endast delades mellan lärare och elever samt kanske en och annan förälder helt plötsligt får en större publik.

Det kan ju faktiskt bli så att ens pedagogiska arbete med klassen blir nåbart för vem som helst. Det är ju inte annat en än en revolution! Det var bara några år sedan som ingen förutom läraren och eleverna i klassrummet som visste vad som hände under lektionerna. Kretsen utökades när arbetslagen infördes och fler lärare fick jobba tillsammans med en klass. Nu när de sociala plattformarna gör sitt inträde i det pedagogiska arbetet så kommer de sista väggarna att falla mellan skolan och resten av världen.

När skolans inre arbete blir publikt kommer en större förändring än vad vi idag kan ana ske. Tekniken i detta fallet är bara en katalysator för en gigantisk förändring av skolans arbete och organisation. Men så har det väl alltid varit eller hur? Det är inte tekniken i sig själv som förändrar något. Utan det är när vi människor använder den på sätt som det inte var tänkt från början som förändringen kommer men mer om det i nästa inlägg.

lördag 15 maj 2010

Skolans uppgift

När vi diskuterar hur skolan skall se ut nu och i framtiden så är det så lätt att glömma institutionens grundläggande uppgift. Det är så lätt att fastna i diskussionen som hur långt lärarnas sommarlov skall vara eller om det heter IT eller IKT. När skolans primära uppgift är att rusta eleverna för den framtida arbetsmarknad de skall ut i.

Vi alla från personal, föräldrar, pedagogisk ledning samt inte minst ansvariga politiker borde hela tiden ha detta mål framför oss. Vi borde allihop sätta oss ner och komma överens om vilka färdigheter våra barn skall har när de går ut ur skolan. Jag är övertygad om att de inte är så många.

Färdighterna innefattar sådant som att man skall kunna hantera den nya tekniken, att man skall kunna sålla och bedöma den flod av information de kommer att möta. Det är från dessa två mål alla diskussioner om hur skolan skall se ut borde starta.

Dessa färdigheter är inte bara viktiga för att våra barn skall kunna få ett jobb och försörjning. Det handlar även om att de skall kunna förstå det samhälle som de skall leva i. De måste ha dem för att kunna göra sin egen omvärld begriplig och förståelig för att kunna bli lyckliga helt enkelt och är inte det viktigt?

måndag 3 maj 2010

Pedagoger måste misslyckas!

När många av oss sitter och funderar på hur vilka krav som ställs på framtidens pedagoger så tänker vi alla på IT. Våra funderingar handlar ofta om hur man hanterar Twitter, bloggar, Facebook osv osv. Själv är jag inte så säker på att sådan kunskap egentlige är så viktig att man skall lägga ner så mycket tid på den. Visst det är en färutsättning att man som pedagog känner sig trygg med verktygen som man skall använda i mötet med eleverna. Vi har ju alla någon tvekat att använda ett nytt verktyg för man inte kände sig trygg i hanteringen av det. Kanske rent av inte vågat använda det för risken fanns att stå svettig framför en grupp människor när tekniken inte fungerade som man hade hoppats.

Det som är svårt med dessa verktyg är inte själva handhavandet. Det kan de flesta lära sig med några timmars undervisning. Det som däremot är betydligt knepigare att lära sig hur de används dvs vilka oskrivna regler som är förknippade med verktygen. Denna kunskap kommer att kräva betydligt mer information och utbildning än själva handhavandet.

Själv tror jag att det enda sättet att tillskansa sig sådan kunskap är att kasta sig ut på djupt vatten och köra på. Att man som pedagog då kommer att gå på minor och få skäll av de andra mer vana användarna hör liksom till. Det skolan skall ställa upp med är en mentor som kan vägleda de nyutbildade pedagogerna i hur man använde verktygen och vad man skall tänka på. Men dessa mentor skall inte vara där och lära pedagogerna. De skall endast vara en back up och ge råd. Det är pedagogen själv som skall driva sitt lärande vidare.

Att kast sig ut på djupt vatten och misslyckas är inte så konstigt för oss som använder dessa redskap dagligen. Det är så vi har lärt oss hur man hanterar dem. När vi började använda dem fanns det ingen runt oss som kunde berättade hur man gjorde och varför. Men jag är övertgad för många pedagoger är det en väldigt stor utmaning. En utmaning som man inte alltid är så van vid. Mycket av kulturen i skolan handlar ju om att det är läraren som har svaren och sällan eller aldrig begår misstag.

Utmaningen är således att få pedagogisk personal att göra fel och då ibland framför sina elever. Men inte bara framför sina elever utan framför sina kolleger och kanske rent av en större allmänhet. För börjar man använda dessa verktyg och det verkar ju alla vara överens om att vi ska så lämnar man den "trygga lilla skolvärlden". Skriver du en blogg så kommer andra utanför din egen klass och skola att kunna läsa den. Twittrar du kan andra från andra delar av landet se vad du skriver och reagera på det.

Men mer om det sista i nästa inlägg på denna bloggen!

onsdag 28 april 2010

Skolan flyttar ut!

Jag skrev i mitt förra inlägg om Wikpedia och hur man kunde använda det i undervisningen. Det jag tycker är intressant med ett verktyg som Wikipedia är hur det kan användas på ett helt annat sätt i undervisningen än motsvarande betal-verktyg NE. Eleverna kan ju publicera sina projektarbeten som poster på plattformen eller man kan tillsammans med pedagogen se hur diskussionerna förs när en post växer fram. Tillråga på allt så kostar det ingenting heller.

Nu är givetvis Wikipedia långt ifrån det enda verktyget som pedagoger kan använda på Internet. Kanske ett av de mer uppenbara exemplen är Google olika tjänster som Google Docs som enkelt utryckt är ett office-paket på webben. Även om det på senare tid har blivit mer av ett samarbetsverktyg med realtidstjänster. Ett annat verktyg Google Earth eller Google Sketchup. Det sista exemplet är ett program där man kan göra byggnader och andra 3D-objekt. Tänk om man tillsammans med eleverna kunde bygga upp historiska miljöer!

Det finns mängder med väldigt kompetenta verktyg. Ovanstående är bara några exempel och jag är övertygad om att ni läsare har fler exempel. Det paradoxala är att många av verktygen inte är speciellt framtagna för pedagogiska arbeten. De används av företag och andra organisationer i skarpa situationer. Att använda program eller tjänster på nätet som inte i första hand är skapta för pedagogiska situationer behöver inte vara något dåligt. Tvärtom det är ju stor sannolikhet att många av verktygen kommer eleverna att jobba när de väl har lämnat skolan.

Att alltfler skolor kommer att använda denna typen av tjänster är jag övertygad om. En tydlig trend är hur alltfler skolor, universitet och högskolor använder Googles samt Microsofts webbmail-tjänster. När väl dessa institutioner har tagit steget ut på nätet och använder sådana tjänster. Då kommer tröskeln att använda andra liknande tjänster att successivt sänkas.

Första vågen, den som vi ser en början av nu, kommer att var en utflyttning av tekniken. Skolor kommer alltså att lägga alltmer av sin IT-struktur utanför den egna organisationen. Men det är med steg två som jag personligen tror att de verkligen intressanta effekterna kommer. Steg två kommer att innebära att själva lärandet kommer att lämna institutionerna. Redan idag har Apple en tjänst som heter iTunesU. På denna tjänsten finns tusentals med föreläsningar som vem som helst kan lyssna på. Många av dessa föreläsningar kommer från välkända skolor med deras bästa lärare och pedagoger.

När skolans personal har börjat vänja sig vid att använda verktyg som finns utanför den egna institutioner kommer många att tycka det kännas helt naturligt att använda andra pedagoger via nätet som föreläsare. Varför inte använda de föreläsare som är bäst i världen? När skolans pedagoger börjar resonera så kommer dagens skolan att förändras i grunden och äntligen bli modern!

torsdag 22 april 2010

Wikipedia ett pedagogiskt verktyg!

Jag har förut skrivit några inlägg i denna bloggen om hur man kan använda Wikipedia som ett pedagogiskt redskap. En person som har skrivit betydligt bättre och djupare om Wikipedia är Kristina Alexanderson som på sin blogg skrivit ett flertal inlägg om verktyget.

Kristina har i sin blogg pekat på många viktiga saker som en pedagog bör tänka på när man använder verktyget. Det kan vara sådant som källkritik. Själv har jag gett förslag på att använda verktyget istället för att lämna in rapporter. Varför lämna in en rapport som den ansvariga pedagogen och i bästa fall dina föräldrar läser? Jobba istället med den information som redan finns på Wikipedia eller skapa nya som ännu inte finns. Då sprids ju det som eleven skapar till en större krets av människor. Tänk bara på hur stolt eleven kommer att bli när den upptäcker hur många som läser, länkar och berömmer vad den har skapat.

Jag skull vilja avsluta detta inlägg med diskussionen Kristina har på sin blog om källkritik och Wikpedia. Det hon beskriver är hur man med hjälp av verktyget kan jobba med källkritik tillsammans med eleverna. Jag skulle vilja föra diskussionen vidare genom att berätta om en funktion på Wikipedia som många verkar missa. På många av sidorna finns en diskussionsida. Där kan man se hur diskussioner har förts när man tagit fram information på själva sidan. Vilka överväganden som har gjort och hur diskussionen har först mellan olika redaktörer.

Denna funktion på Wikipedia finns ju inte på andra tjänster som NE. Tänk vilken guldgruva det kan vara när man diskuterar källkritik!

onsdag 7 april 2010

Mobiltelefonförbud i skolan, varför det?

När en av våra döttrar kom hem från skolan första dagen efter lovet hade hon som väntat en hög med lappar med sig hem. I dagens moderna värld borde väl skolan kunna ha löst detta informationsflöde på ett betydligt enklare och rationellare sätt eller hur? Att vi får veckobladet, som numera är ett månadsbrev, elektroniskt är väl ett steg framåt men borde inte en blogg eller Facebook grupp vara betydligt enklare?

Men åter till rubriken för detta inlägg, bland alla dessa lappar fanns information från ansvarig rektor om att ingen elev för använda sin mobiltelefon under skoltid och faktiskt även under fritids. Eleverna får ha telefoner med sig till skolan men så fort de är på plats skall de stängas av och låsas in. Varken jag eller min fru kände till att mobiler ställde till problem eller något förbud fanns. När dagen är över och det går hem får de tillbaka sina mobiltelefoner.

Jag blev lite förvånad för varken jag eller min fru hade uppfattat att mobiltelefoner var ett problem på skolan. Därför la jag ett snabbt mejl till ansvarig rektor och glädjande nog ringde hon upp mig dagen efter. Det visade sig att förbudet inte var något nytt utan bara tillämpningen hade varierat på skolan. Syftet med lappen var alltså att klargöra för föräldrar och personal vilka regler som gällde samt hur man tillämpade dem. I mitt mejl ställde jag även frågan om eleverna hade varit delaktiga i beslutet. Min dotter hade nämligen ingen aning varför beslutet fanns eller ens att det existerade. Rektorn hade letat bland elevrådsprotokoll efter beslutet eftersom det fattades innan hon började på skolan. Av vad hon kunde få ut av protokollen så hade åtminstone frågan diskuterats på ett elevråd men antagligen är det vuxna som stod för själva beslutet.

Jag tycker det finns så många feltänk när det gäller detta förbud så att jag inte riktigt vet var jag skall börja. Det första är väl om nu det är ett problem hur barnen använder sina mobiltelefoner så borde det arbetet börja med eleverna och det måste ske regelbundet. Annars förstår ju ingen varför man har ett förbud. Dessutom använder eleverna mobiltelefoner på ett sätt som kan uppfattas som missbruk av andra så har man ett djupare problem på skolan. Då är problemet inte själva mobiltelefonerna utan hur man ser på varandra. Det handlar alltså om grundvärderingarna på skolan.

Det andra är att om nu eleverna är så förtjusta i sina mobiltelefoner så använd de i undervisningen! Tidningen Datorn i undervisningen visar på hur man kan göra just så. Det måste ju vara varje pedagogs dröm att jobba med verktyg som barnen älskar eller hur?

Det tredje argumentet handlar egentligen om den världen som barnen skall ut i om kanske tjugo och hur den ser ut. Jag har svårt att tro att den blivande arbetsgivaren förbjuder de anställda att använda sina mobiltelefoner. Jag är tvärtom övertygad om att framtida arbetsgivare och faktiskt många av nuvarande uppmuntrar användandet. Det kanske rent av kan vara så att är man duktig på att använda mobiltelefonen så har man lättare att få jobb.

Slutligen så retar det mig lite att jag glömde fråga rektorn när hon ringde om förbudet även gällde vuxna? ;)

tisdag 30 mars 2010

Datorn är inte så viktig, egentligen.

Många av oss tycker att det har varit lite tyst ett tag om IT och skolan. Det har känts precis som om det är en icke-fråga för många politiker och pedagogiska ledare. De senaste månaderna däremot så lanseras den ena satsningen efter den andra. Mycket av dessa satsningar handlar om att erbjuda all personal i skolan en egen dator och ibland går man så långt som att erbjuda samtliga elever en egen dator. Dessa satsningar på hårdvaran dvs datorer till alla är väl ett sätt att visa att man tycker utbildning är viktigt och att man satsar resurser på den.

Jag, däremot är lite tveksam till dessa dyra satsningar på datorer. Kanske är lite motsägelsefullt när denna blogg handlar om hur skolan förändras av tekniken? Men jag är övertygad om att att den nya tekniken inte i första hand handlar om datorerna i sig själv utan hur de förändrar hela vårt synsätt på vår omgivning.

Att satsa på datorer till alla behöver inte innebära att man förändrar något egentligen. Alltför ofta så gör man bara samma saker fast i ett annat medium istället. Lärarna ger eleverna läxor eller andra uppgifter som lämnas in via mejl istället för via papper. Eleverna redovisar sina projekt via PowerPoint istället för enbart muntligt. Med andra ord arbetssättet har inte ändrats bara för man använder ett annat verktyg.

Att satsa på många datorer till personal och elever kan vara en enkel utväg för politiker och ledare men den stora utmaningen är att förändra den pedagogiska personalens förhållningssätt till kunskap och lärande. En del har förstått att detta krävs och kombinerat satsning på hårdvara med utbilningar för personalen som Skolverkets PIM-utbildning. Utbildningen är det inget fel på och den personal som går igenom utbildningen kommer att ha en fördjupad kunskap om hur man använder IT i skolan. Men den räcker inte tror jag.

De stora utmaningen och det är just det som jag försöker beskriva samt reflektera över när jag skriver på denna bloggen; är att den nya tekniken som håller på att skapas justnu kommer att förändra vårt sätt att förhålla sig till kunskap och vårt sätt att arbeta. Den nya tekniken är inget mindre än ett paradigmskifte dvs ett totalt förändrat tankesätt och världsuppfattning. Det alltså om så mycket mer än att bara se till att samtliga lärare och elever har tillgång till datorer. Att öka antalet datorer i skolan kan visst vara ett steg på vägen men det är så mycket viktigare är att förändra tankesätten. Det handlar inte mindre än att förändra synen på kunskap, hur man använder och tillskansar sig den.

Skall man verkligen få en modern skola så gäller det att jobba med utbildning av pedagogisk personal långsiktigt. Mycket längre än en PIM-utbildning. Den är bara en början på en långprocess som krävs för att verkligen förändra skolan i grunden.

Frågan jag ställer mig är om politiker och den pedagogiskaledningen verkligen har uthålligheten att köra processen till sitt slut?

fredag 19 mars 2010

Examen?

Jag läste precis ett inlägg på den alltid intressanta Ung Kommunikation bloggen. I inlägget tar de upp en del frågeställning som dyker upp när man jobbar med nya medier och försöker jobba på ett nytt sätt.

En av frågeställningarna som diskuterade var; När skall man som pedagog låta elevernas alster och skrivande synas på webben? Denna fråga belyser man ur en mängd olika synvinklar. Men missar den väsentliga tycker jag; varför skall man göra skillnad på en examenstext och en text som är ett arbetsmaterial?

Först får jag medge att de juridiska aspekterna kan jag inte så kom ihåg den reservationen när du fortsätter att läsa min åsikt. ;)

Jag förstår inte riktigt vad problemet skulle vara att även publicera ett arbetsmaterial? Hur skulle det vara en nackdel för eleverna att framtida arbetsgivare skulle kunna se arbetsmaterial som man en gång gjort för länge sedan?. Jag har många gånger i denna bloggen skrivit om att det pedagogiska arbetet står inför ett paradigmskifte. Den stora förändringen består av att hela det pedagogiska systemet går från att vara ett system som har olika sorters av prov och examen till en process istället.

Skälen till detta paradigmskiftet är några stycken och samtliga av dessa kommer utanför dagens system. Det är alltså ett tryck från världen utanför som gör att utbildningssystemet tvingas till förändring. Det intressanta är att flera av orsakerna till detta omvandlingstryck hänger ihop. Första delen av kedjan är den tekniska utvecklingen, alltfler av de tekniska systemen går från att vara dokumentstyrda till att vara vara social plattformar där en ständig process pågår. Dessa system förändra i sin tur världsbilden för användarna av systemen. Det är den andra delen av kedjan och kanske den viktigaste. Denna förändring innebär inte mindre än att dagens elever har en annan världsbild än vad vi de äldre har. Vi ser fortfarande webben som en förlängning av vårt pappersskrivbord. De ser webben som en ständigt pågående process utan en färdig produkt.

Alltså den frågeställning som deltagarna utrycker på Ung kommunikations bloggen att separera mellan ett arbetsmaterial och en statisk slutprodukt kommer dagens och framförallt morgondagens elever allt mindre att förstå. De lever i en transparent värld där man delar mycket mer än vad vi tror och detta detta delande är en process som aldrig har ett slut. De kommer alltså inte att förstå frågeställningen än mindre förstå varför man skall leverera en slutprodukt som inte får förändras.

onsdag 10 mars 2010

Att inte ens kunna ställa frågan!

I denna bloggen försöker jag ge min syn på de stora förändringar dagens utbildningssystem kommer att gå igenom på grund av de stora förändringar vårt samhället i sin tur går igenom. Ett rätt enkelt orsakssammanhang eller hur? Ibland verkar det däremot som om politiker och andra intressenter inte ser det utan drömmer sig tillbaka till en, för dem, trygg tid när alla visste sin plats och inga större samhällsförändringar skedde.

Det får mig att tänka på följande inlägg från Steve Schwartz där han försöker beskriva hur lite vi egentligen vet. Han delar in vårt kunnande i tre områden; saker vi vet, saker vi vet att vi inte vet samt saker vi inte vet att vi vet eller:

"There’s the shit you know, the shit you know you don’t know, and the shit you don’t know you don’t know."

Det finns alltså saker vi kan och saker vi vet att vi inte kan samt saker som vi inte ens vet att vi kan. Det är den sista kategorin som antagligen är den största om man ser till den totala mängden av kunskap.

Dagens skola fokuserar mycket på att lära sig saker som man sedan skall kunna och det är ju ett bra mål när kunskapsmängden inte var så stor. Det var ju inte för så länge sedan som den kunskapen man behövde för att klara sig igenom livet rymdes i ens egna huvud. Denna kunskap lärde man sig av sina föräldrar eller andra närstående personer. Visserligen så professionaliserades den i och med folkskolan men mängden var inte större än att man kunde bära med sig den.

De senaste åren har mängden kunskap exploderat och många av oss har insett att det finns ingen möjlighet att den enorma mängd kunskap skall rymmas i ens huvud. Vi har blivit alltmer beroende av olika system där vi kan ta reda på det vi behöver. De första sådana var väl olika uppslagsverk som Bra Böckers som mina föräldrar hade i sin bokhylla. När jag flyttade hemifrån så kändes det förlegat och då hade man istället uppslagsverket på CD-ROM. Dessa multimediala uppslagsverk rymde återigen mycket mer information än pappersvarianterna och de var dessutom väsentlig billigare.

Idag känns ett uppslagsverk på CD-ROM antikt och jag undrar om någon ens har ett ännu mindre använder det. Det finns ju massor med tjänster på Internet som är innehåller ännu mer information än en skiva och dessutom är aktuella. En sådan tjänst är Wikipedia men den största är nog ändå Google eller hur?

Dagens utbildningssystem håller på att gå igenom en liknande utveckling. Man börjar inse att mycket av den kunskap som dagens elever kommer att behöva i sitt arbetslivet inte kommer att kunna rymmas i deras huvud. Den viktigaste kunskapen som vi kan lära dagens elever kanske är att göra dem till duktiga sökare som kan bedöma olika källors relevans och trovärdighet. Jag vill understryka att kunskap inte är alls är oviktigt. Den behövs för att kunna navigera i ett alltmer komplicerat samhälle men att rabbla en massa fakta blir alltmer oviktigt, anser jag.

Utmaningen idag är alltså att lära eleverna hur man skall ställa de korrekta frågorna för att kunna få dem svar man söker. En utmaning som även är en läroprocess för utbildningssystem. Denna förändring i kunskapssyn gäller inte bara eleverna utan givetvis även den pedagogiska personalen. Denna förändring kommer sin tur att påverka hela systemet. Idag mäter man ju hur mycket av kunskapen som sitter i elevernas huvud men skall man istället försöka mäta hur bra de ställer frågor så krävs ett annat utvärderingssystem eller hur? Hur som helst så finns här idéer och planer hur man kan nå dit man vill.

Den stora utmaningen för framtidens utbildningssystem blir däremot att tackla det tredje området för vår kunskap; det du inte ens vet finns eller "shit you don’t know that you don’t know". Detta områden är ju så mycket större än de två andra men vi kan inte ens ställa en fråga för ingen vet inte ens hur frågan skall ställas. Samtidigt blir den allt viktigare i en värld med så mycket kunskap och så snabba förändringar att på något sätt greppa denna kunskap. Men hur rustar vi våra barn för detta? Det svåra är ju att vi inte ens vet hur vi skall ställa frågan för att i sin tur ta reda på hur vi skall skaffa kunskapen?

Vet du?

onsdag 3 mars 2010

Inga svar!

Jag har i denna bloggen åtskilliga gånger skrivit om den totala förändringar som jag är övertygad om att skolan måste gå igenom. Jag är övertygad om att hela utbildningssystemet måste förändras i grunden. De flesta gånger har jag kanske inte pekat på konkreta svar på de förändringar som skolan måste göra. Jag har nog alltför oftast bara konstaterat att förändringar måste göras, tycker vissa av er.

Några av er kanske rent av tycker att det är lite feg och enkel utväg. Säger man att skolan måste förändras så bör man ha svaren på hur den förändring skall se ut. Det är ett synsätt som jag kan förstå och har mött några gånger när jag har varit ute och pratat om framtidens skola.

Jag kan erkänna att jag hade önskat det var möjligt att leverera tydliga och enkla svar på de frågor som jag ställer. Det hade varit det enklaste. Men jag har över tiden blivit alltmer övertyga om att dessa enkla svar inte finns. Vi går igenom en kommunikationsrevolution som först nu håller på att få sitt stora genomslag i samhället. Det är ingen som vet riktigt hur den nya skolan kommer att se ut och hur den kommer att organisera sig eller som Clay Shirky:

En revolution kännetecknas av att de gamla institutionerna faller snabbare än vad de nya byggs upp!

Dagens systemet visar alltmer sina brister och många av oss inser att det måste förändras i grunden men än så länge har vi inte svaren på vad som skall komma istället. Att något nytt kommer är vi säkra på frågan är bara vad. Detta inlägg slutar alltså som mitt förra inlägg med en fråga och det kanske är ett av de saker som det nya systemet innebär. Det viktiga blir alltså inte att leta efter svar som man gör idag utan kunna ställa de rätta frågorna istället?

söndag 28 februari 2010

Två olika sätt att se på information!

I mitt förra inlägg försökte jag visa på hur olika dagens elever som har växt upp med internet ser på information om man jämför med oss som inte har det. De ser mer media som en ständigt pågående process som aldrig tar slut. Vi andra är nog fortfarande fast i tidningstänket dvs vi ser sidorna som elektroniska tidningar med ett färdigarbetat innehåll. Detta innehåll ändrar man bara om det är något direkt fel i informationen medan dagens ungdomar ser istället dynamisk information som ständigt ändras.

Dessa två helt olika sätt att se på information skapar redan idag stora spänningar i det pedagogiska systemet. Dagens elever förstår inte vitsen med att man skall lämna i en rapport med information som redan finns i tusen olika former på Internet. Det rationella valet för dem är ju då att kopiera det som redan finns bara för att kunna gå vidare.

Den självklara lösningen är att pedagogerna måste anpassa sig till detta nya tankesätt. Inte bara för att man alltid skall möta barnens behov. Utan helt enkelt att detta tankesätt är det som kommer att gälla när dagens elever går ut i arbetsmarknaden. Alltså istället för att lämna in en rapport som redan finns på tusen andra ställen. Be eleverna förbättra de som redan finns. De kanske har gammal information, dålig källredovisningen eller är partiska. Här är Wikipedia en fantastisk resurs med mängder av rapporter eller poster som kan förbättras. Dessutom så kan man följa hur diskussionerna har gått när man jobbat med sidorna. Det finns ju oftast en diskussions-flik! Som om det inte vore nog är det en så lätt att visa sin föräldrar och annan släkt vad man har gjort. Det är ju bara att skicka en länk!

Att förändra hela det pedagogiska systemet i denna riktningen blir en av de största utmaningarna som vårt utbildningssystem har utsatts för. Samtidigt är det helt nödvändigt om systemet skall fortsätta att vara relevant. Det hjälper inte att då för en del politiker och pedagogiskt personal att drömma sig tillbaka till en värld som var. Den världen existerar inte längre när skolan satt med alla svaren, informationen och de bästa föreläsarna. Allt detta finns på andra ställen än dagens skola!

Förändringen kan börja med en fråga; Vilka färdigheter krävs av en pedagog när största delen av lärandet sker utanför skolan?

onsdag 17 februari 2010

Tekniken påverkar våra barn!

Jag skrev i mitt förra inlägg på denna blogg om hur tekniken påverkar skolan och kommer att driva utvecklingen framåt oberoende av vad dagens politiker tycker. Nu påverkar samma teknik vårt utbildningssystem på ett betydligt djupare plan. Den förändrar våra barns tankesätt.

De tjänster som växer fram nu har ett helt annat sätt att förhålla sig till information. Gårdagens presentation av information på webben och för den delen din egen dator har sitt ursprung i den analoga världen. Man flyttade helt enkelt metaforer från pappers-kontoret till den digitala världen. Vi skickar mejl egentligen på samma sätt som man gjorde för med pappers-PM eller man lägger sina dokument i mappar på sin dator, precis som man gör i sin hylla.

De tjänster som växer fram nu har lämnat det gamla paradigmet. Ta Gmail som ett exempel. Även om det är ett mejl-program så har det lämnat många av de funktioner som vi förknippar med ett traditionellt mejl-program. Du har ju trådade konversationer inte separata mejl på olika ställen. Man har inte mappar för sina brev längre utan etiketter. En fantastiskt sökfunktion som gör att många av oss inte längre saknar mapparna. Det är ju bara att söka och du finner. Dessutom så är webb-funktionen bättre än samtliga program du har på din egen dator.

Vi sitter med en PC med en hårddisk full med information organiserade i mappar. Detta är stenåldern för de barn som växer upp nu. Att sitta med ett dokument som man inte jobbar tillsammans med måste kännas väldigt konstigt för dem. Givetvis skall informationen ligga på webben så att de man vill tillsammans kan arbeta fram ett innehåll. Detta innehåll kommer antagligen aldrig att nå någon slutversion. Vi lever ju i en värld som ständigt förändras så informationen måste ju uppdateras hela tiden!

Utmaningen för utbildningssystemet blir alltså att möta dessa barn som ser mer till en process där ett slutresultat aldrig kommer att produceras och det är ju tvärtemot som dagens system fungerar.

torsdag 11 februari 2010

Tekniken styr skolutveckling!

Jag har skrivit om Googles tjänst Wave förut i denna blogg. Även om verktyget är komplicerat så är jag övertygad om att det kommer att användas. Apple lanserade för några dagar sedan sin iPad. En sorts Netbook, läsplatta samt mediakonsumtionsapparat i ett. Som vanligt försöker Apple förändra vår uppfattning och konsumtion av media. Vi får se om de lyckas denna gången oxå.

Dessa båda verktyg kommer att användas i skolan på något sätt. Wave har redan provats i olika pedagogiska situationer och då får man komma ihåg att det fortfarande är en tjänst under utveckling. iPad eller något liknande är för bra teknisk apparat för att inte användas på något sätt i pedagogiska sammanhang.

Detta är bara två exempel, det finns många fler man kan räkna upp, på hur teknik påverkar skolan mer än politiker och pedagoger. Alltså den politiska struktur som har varit van att styra utvecklingen i skolan ser sig utmanad av något de inte kan kontrollera. Något som inte är nationellt ens. Det är nog en av de största utmaningarna vårt politiska system står inför idag. En utmaning som jag inte är så säker att man ser eller bryr sig om alltid.

För att komplicera till allt så minskar inte förändringstakten tvärtom. Kostnaderna sjunker, fler tjänster finns virtuellt på nätet utanför dagens IT-system, de används redan av många elever och pedagoger i privatlivet så de kommer att användas även i skolan till slut osv osv. Allt detta sammantaget gör att takten bara kommer att öka den närmaste tiden. Den fantastiska utveckling vi har sett fram till nu är bara en början på det som är på väg.

Mot detta står vårt demokratiska system som har en tröghet. En livsviktig tröghet för beslut i ett demokratiskt system måste ju diskuteras och debatteras samt inte minst förankras för det är ju det som är demokrati eller hur?

Den stora utmaningen blir för dagens beslutshavare att hitta en balans. Att komma överens med lärare, pedagoger och oss föräldrar om hur denna nya maktbalans skall se ut. Om inte så kommer de och det system de representerar att ersättas av något annat.

tisdag 19 januari 2010

Uppehåll

Blir ungefär en veckas uppehåll i denna bloggen på grund av en ombyggnad hemma som innebär att vårt Internet är urkopplat.

lördag 9 januari 2010

Wave är en revolution i utbildningen!

Jag har förut skrivit om Google Wave som är Googles nya verktyg. Tanken är att man på ett enkelt sätt skall kunna jobba tillsammans med uppgifter. Tjänsten har redan fått en del kritik och sågats av vissa skribenter. Det man ofta glömmer är att verktyget bara är en beta-version dvs den är inte klar ännu. Dessutom är Wave som alla nya och revolutionerande verktyg att de måste finna sin roll. För mig så påminns jag av känslan när jag första gången provade på Twitter. Jag tyckte då att det var en intressant tjänst men jag visste inte hur jag skulle använda den. Samma sak känner jag med Wave. Det är en grym tjänst med en fantastiskt potential men ännu har den inte funnit sin roll.

En sak som jag redan nu kan se är att tjänsten innebär ett nytt paradigm. Fram till idag har vi i datorvärlden fortsatt med samma paradigm som fanns innnan dator. Vi jobbar med dokument som vi skriver och skickar till andra. Ungefär som man skickade papper för i tiden. Vår e-post fungerar likadant. Vi skickar e-brev elektroniskt men egentligen fungerar de på samma sätt som de gamla pappers-breven.

Google Wave lämnar helt detta paradigm. Har jobbar man med Waves (vågor) som ändras och omarbetas dynamiskt över tiden. Det handlar alltså inte om ett dokument längre utan en process där verktyget stödjer detta. Istället för att hacka upp den.

Detta skifte kommer få återverkningar också i det pedagogiska arbetet. När pedagoger, elever och föräldrar jobbar med Wave kommer ett pedagogiskt arbete inte att sluta in en rapport längre utan själva processen blir huvudmålet. Ett arbetssätt som liknar det alltfler av oss möter i arbetslivet. Jag är dessutom övertygad om att detta förändrade arbetssätt inte står och faller med en tjänst som Wave utan det är bara ett verktyg av många som kommer.

Detta förändrade arbetssätt kommer att påverka vårt utbildningssystem i grunden för som jag har nämnt tidigare allt vi gör idag bygger på att våra elever presterar ett slutresultat som sedan bedöms. Det skall bli spännande och se vad som kommer att hända när man inte har ett sådan att bedöma längre!