söndag 30 maj 2010

Lärarna som plattform

Jag skrev i mitt förra inlägg om att skolan måste gå från att var ett löpande band till att mer likna en mjukvaruplattform. Skolan måste bli betydligt mer "hackbar", tillåta rent av uppmuntra förändringar samt inte minst öppna upp sig mot resten av samhället.

Skall man lyckats med detta måste pedagogerna som grupp vara med. De måste känna sig trygga i att ständigt prova nya saker och stödet från resten av organisationen. Det handlar alltså om att "klona" över de värderingar som finns bland hackers. Där är det en merit att pressa en plattform eller komma på ett smartare sätt att går något. Skall man lyckas med denna kloning så krävs det att ledningen både den politiska och inte minst den pedagogiska står bakom sina pedagoger i vått och torrt.

Skall man lyckas med denna förändring kommer det att krävas att antal faktorer och jag är övertygad om att pengar som styrinstrument inte är det viktigaste faktiskt. Den första faktorn som är kanske är självklar är uthållighet från samtliga gruppen inom organisationen pedagoger, skolledning, politiker samt föräldrar. Den faktor som jag tror blir viktigast är direkt feedback på vad man gör och snabb uppmuntran när någon gör något bra. Det håller inte att en pedagog får en reaktion flera veckovis och i värsta fall flera månader efteråt. Det måste ske nästan direkt i själva situationen.

Jag är dessutom övertygad om att den viktigaste feedbacken är inte från ledningen utan faktiskt från andra kolleger. Tittar vi återigen på hur det ser ut bland hackers så handlar statusen i första hand om man ligger bra till i företagen eller har den högsta lönen. Det handlar om hur andra jämlikar ser en. Om de tycker man är väldigt duktig först då har man status.

Fördelen med att statusen inte kommer i första hand via lönen eller position i en organisation är ju att gruppen själv kan påverkar hur denna status ser ut. Det jag alltmer funderar på är varför startar inte pedagogerna själva denna process och skapar sin egna stjärnor?

Inga kommentarer: