måndag 3 maj 2010

Pedagoger måste misslyckas!

När många av oss sitter och funderar på hur vilka krav som ställs på framtidens pedagoger så tänker vi alla på IT. Våra funderingar handlar ofta om hur man hanterar Twitter, bloggar, Facebook osv osv. Själv är jag inte så säker på att sådan kunskap egentlige är så viktig att man skall lägga ner så mycket tid på den. Visst det är en färutsättning att man som pedagog känner sig trygg med verktygen som man skall använda i mötet med eleverna. Vi har ju alla någon tvekat att använda ett nytt verktyg för man inte kände sig trygg i hanteringen av det. Kanske rent av inte vågat använda det för risken fanns att stå svettig framför en grupp människor när tekniken inte fungerade som man hade hoppats.

Det som är svårt med dessa verktyg är inte själva handhavandet. Det kan de flesta lära sig med några timmars undervisning. Det som däremot är betydligt knepigare att lära sig hur de används dvs vilka oskrivna regler som är förknippade med verktygen. Denna kunskap kommer att kräva betydligt mer information och utbildning än själva handhavandet.

Själv tror jag att det enda sättet att tillskansa sig sådan kunskap är att kasta sig ut på djupt vatten och köra på. Att man som pedagog då kommer att gå på minor och få skäll av de andra mer vana användarna hör liksom till. Det skolan skall ställa upp med är en mentor som kan vägleda de nyutbildade pedagogerna i hur man använde verktygen och vad man skall tänka på. Men dessa mentor skall inte vara där och lära pedagogerna. De skall endast vara en back up och ge råd. Det är pedagogen själv som skall driva sitt lärande vidare.

Att kast sig ut på djupt vatten och misslyckas är inte så konstigt för oss som använder dessa redskap dagligen. Det är så vi har lärt oss hur man hanterar dem. När vi började använda dem fanns det ingen runt oss som kunde berättade hur man gjorde och varför. Men jag är övertgad för många pedagoger är det en väldigt stor utmaning. En utmaning som man inte alltid är så van vid. Mycket av kulturen i skolan handlar ju om att det är läraren som har svaren och sällan eller aldrig begår misstag.

Utmaningen är således att få pedagogisk personal att göra fel och då ibland framför sina elever. Men inte bara framför sina elever utan framför sina kolleger och kanske rent av en större allmänhet. För börjar man använda dessa verktyg och det verkar ju alla vara överens om att vi ska så lämnar man den "trygga lilla skolvärlden". Skriver du en blogg så kommer andra utanför din egen klass och skola att kunna läsa den. Twittrar du kan andra från andra delar av landet se vad du skriver och reagera på det.

Men mer om det sista i nästa inlägg på denna bloggen!

Inga kommentarer: