måndag 24 maj 2010

Skolan som en plattform

Jag har skrivit några gånger om att man skall våga göra nya saker och nu hade jag tänkt praktisera det själv. Vi måste ibland lägga ut tankar som inte är redo och se vad processen tar vägen. Detta inlägg handlar lite om mina tankar om vad skolan som plattform innebär. Jag har ännu inte allt klart för mig och jag kommer säkert att återkomma med förtydliganden. Under tiden hoppas jag att ni som läsare hjälper mig på vägen så att vi tillsammans kommer fram till en bra definition. Nu till själva inlägget;

Skolan av idag är en produkt av gårdagens samhälle. Den har sina rötter inte bara i industrisamhället som vi lämnade för cirka trettio år sedan utan till och med bondesamhället. Sommarloven sägs ju vara ett krav från bondesamhällets föräldrar. Barnen måste vara hemma under skördetiden och kunde då inte gå i skolan samtidigt.

Även om sommarloven är den del av bondesamhället så präglas skolan mest av industrisamhället. Varför är annars allt man gör i skolan styrt enligt vissa processer, allt är indelat i lika stora tidsenheter samt man hackar upp ämnen i mindre enheter. Speglar det inte dåtidens löpande band? Det går alltså att se skolan som en enda stor förberedande fabrik. En arbetsplats som inte finns längre.

Det stora problemet är att dagens arbetsliv inte är styrda processer och man måste inte längre vara på sin arbetsplats för att jobba längre. Många av oss jobbar inte ens bara mellan nio till fem utan, kan som jag gör nu, sitta och jobba sent på kvällen. Arbetslivet har en betydligt lösare struktur där vi som medarbetare förväntas ta egna intiativ och inte minst bryta de processer som pågår för att göra dem effektivare.

Skolan borde gå åt samma håll. Den borde sluta vara en något moderniserad fabrik med tydliga regler på vad som är rätt eller fel. Fråga är om ens den behöver längre vara en fysisk plats?

Skolan borde alltså vara en plattform!
Den borde alltså sluta med att ha väl styrda processer. Den skall sluta med 40 minuters lektioner. Den skall sluta ha prov där det finns tydliga rätt eller fel.
Ser man skolan som en plattform så betyder det att allt detta måste försvinna för att ersättas av något annat.

Jag är övertygad om att skolan måste applicera samma arbetssätt som många teknikföretag som har lyckats. Ta till exempel Apples lansering sin iPhone. När den lanserades så pratade alla om hur snygg den var och att det inte fanns ett tangentbord utan all interaktion sköttes med hjälp av fingrar. Själva plattformstänket var inte med den första versionen. Den kom först senare och det var App Store. Apple skapade en plattform där tusentals utvecklare kunde på ett enkelt sätt utvidga iPhones kapacitet på ett sätt som ingen, inte minst Apple, kunde förutse. Idag finns det 200 000 applikationer att ladda ner till sin iPhone. En hel industri har vuxit upp runt denna telefon.

Skolan måste göra något motsvarande för att kunna möta den framtid som kommer. Den måste skapa ramverk där elever och pedagoger kan skapa egna "applikationer". Deltagarna i skolan måste kunna "hacka" plattformen och det måste ses som något positivt. Att göra det oväntade skall vara inbyggt i plattformen och vara något som premieras. När skolan är en plattform så kommer även folk utifrån att "hacka" systemet. Gränsen mellan vad som är skola och vad som inte är det måste luckras upp.

Detta var några av de tankar jag har än så länge. Jag kommer antagligen att återkomma med fler. Jag hoppas verkligen att ni som läsare kommer med fler idéer, reaktioner, förslag på förtydligade eller rent av om jag är helt fel på det.

Låt resan börja!

2 kommentarer:

@collentine sa...

Intressanta tankar och tror att produktiviteten skulle öka om systemet för skola "hackades" mer till intressen och mindre "måsten".

Påminner mig en hel del om Reggio Emilia pedagogiken och skolvarianten de använder sig av.

Skriver en uppsats om organisatoriskt lärande just nu och en av källorna jag använt är ett kapitel som jag tror du skulle finna intressant att läsa:

Reed, J. & Stoll, L. (2000). "Promoting organisational learning in schools - The role of feedback". Askew, S. (ed.) Feedback for learning. London: Routledge Falmer.

Mats sa...

Tackar för tipset och skall nog titta närmare på boken.

Det du påpekar att skolan måste "hackas" mer av intressen än "måsten" är nog precis det som behövs. Det gäller att bygga strukturen som uppmuntrar det och inte minst att den pedagogiska personalen ser det som en merit att göra det.