tisdag 22 juni 2010

Lärarna som plattform del tre

Jag nämnde i ett inlägg för ett tag sedan om Ken Robinson och hans föreläsning på TED. Han utvecklade sitt resonemang i en artikel på CNN hur skolan inte får vara som en snabbmats-kedja med standardiserade processer. Vi går ju mot samma betyg, samma tester osv osv över hela landet. Allt för att mäta kunskap som antagligen inte kommer att vara relevant i morgondagens skola.

Det han inte nämner när man väljer vägen med mer tester är att hela systemet kommer att optimeras för dessa standardtester. Pedagoger kommer mer att fokusera på att få sin elever att skriva bra på testerna än att lära sig de kunskaper som kommer att behövas i den framtida arbetsmarknad de kommer att verka i. Återigen kommer de elever som är duktiga på att leverera svar på frågor som ställs att få bra betyg. De elever som däremot vågar tänka nytt, svara på en fråga som kanske inte ens ställs eller göra något som inte var väntat kommer att få reda på att så gör man inte. Helt enligt snabbmats-kedjans filosofi. Även om inte maten smakar gott så vet du vad du får och lägsta gemensamma nämnaren sätter normen.

Vill man däremot skapa ett system med hög kvalité och stor variation. Där elever som vågar göra något annat än det förväntade måste man söka sig andra vägar. Då måste man snegla på hur Guide Micheline har byggt upp sitt system. Där finns inga hårt standardiserade rutiner. Där betonas istället lokal variation och kreativitet. Ingen kan påstå annat än att det systemet har skapat fantastisk kvalité och kreativitet eller hur?

Frågan vi som föräldrar, pedagoger, skolledare och inte minst ansvariga politiker borde ställa är vilken typ av framtidens vuxna vill vi se?

Inga kommentarer: