fredag 23 juli 2010

Datorn är social

För några dagar sedan satt jag ute en kväll på fest och njöt av den fina sommaren vi har. När man sitter på en fest så vet ni hur det är man ramlar in på olika ämnen Ett av ämnena blev faktiskt en ett-till-ett satsning som en skola gör. Skolan kommer till hösten att satsa på att förse sina elever med egna bärbara datorer.

Under diskussionen visade det sig att av de jag satt vid sidan om var pedagog på skolan i fråga och var lite lätt skeptiskt till satsningen. När jag framförde min åsikt att en sådan satsning är det minsta man skulle göra frågade hon faktiskt varför jag tyckte så? Min förklaring var och är väldigt enkel nämligen att den arbetsplats som mina barn skall ut i en gång i framtiden kommer att innehålla många datorer. Skall skolan på något sätt förbereda mina barn för denna miljön så måste även skolan har en bra tillgång till det viktigaste redskapet i deras framtida arbete.

När vi fortsatte diskussionen så insåg att hon inte såg datorn som ett viktigt redskap i sin undervisning. Hon refererade hela tiden till undervisning och sedan datorn som ett hjälpmedel vid sidan om. Alltså hon som pedagog såg inte datorn som ett naturligt pedagogiskt verktyg. Visst det var bra på vissa väldigt begränsade saker men inte för "riktig" undervisning.

Att göra skillnad på datorn och annat som vi gör känns konstigt och konstruerat för mig. När jag jobbar så är datorn ett självklart redskap och en naturlig del av mitt arbete. Mina barn och jag tror väldigt få andra barn gör den skillnaden.

Det var den första skillnaden jag såg i vårt sätt att se på datorn och vad den gör.
Den andra var att hon på ett eller annat sätt såg datorn som ett redskap där man löser uppgifter, lär sig multiplikations-tabeller t.ex. Denna pedagog ser alltså datorn som en enkel maskin som kan lär ut enkla saker. Hon har missat att datorn idag inte är en förvuxen skrivmaskin eller räknedosa den är ett främst ett socialt verktyg. Våra barn lever större den delen av sitt social liv via datorn. De ser definitivt inte datorn som ett redskap där man i sin ensamhet löser enkla skoluppgifter.

Efter den kvällen och den diskussionen så insåg jag kanske lite sent att skolan står för mycket större utmaningar än att se till att alla i skolan har en egen dator. Det handlar istället om att förändra synsättet på vad datorn kan göra i undervisningen. Det handlar inte mindre om än att förändra en stor del av lärarkårens tankesätt!

5 kommentarer:

LoveCat sa...

Visst är det så, och tyvärr är det inte heller så att det är något.som kommer att lösas med pensionsavgångar inom överskådlig tid, för det finns lika manga yngre lärare som har den uppfattningen som äldre.
Jag tror att det delvis handlar om i vilken kontext man själv möter datorn i: de flesta över 30 är uppvuxen med datorn som en själlös maskin som bara kunde göra själlösa uppgifter. Allmänheten har inte använt Internet i med än drygt 15 år och de sociala medierna har inte mer än 10 på nacken. Precis som mycket av det som media, föräldrar och inte minst skola skrämde oss med om perversa nätmöten, oseriös information och andra "sanningar" från nätets barndom fastnade hos vissa, kommer många "sanningar" att fastna hos ungarna idag. Wikipedia var inte speciellt varesig utbyggt eller tillförlitligt för ens 5 år sedan, och därför är det kanske inte så konstigt att så många lärare fortfarande förkastar den.
Vad jag menar är att man måste ha överseende med och förståelse för människors rädslor, och inse att de behöver stöd och tid att tänka om. Det innebär inte att utvecklingen ska stanna av, men arbetsgivaren måste inse art man kan inte genomföra en så stor pedagogisk förändring som en-till-en och samtidigt öka gruppstorlekar, dra ner på lärare och möblera om i arbetslagen som sker på vissa håll. Datorerna kommer att förenkla arbetet längden, men för många, kanske de flesta, tillkommer en ansträngande omlärningsprocess. Ingen är mer än människa. Fast vi är lärare.

Mats sa...

Tackar för den intressanta kommentaren med många poänger MEN jag håller inte med dig hela vägen. ;)

Jag har alltmer insett att förändra människors beteende tar tid och är svårt, mycket svårt. Samtidigt så någonstans måste man som ledare politiskt och pedagogiskt sätta en gräns. Alltså, göra det klart för sin personal att skall man vara en del av en organisation som möter elevers behov så skall man använda dessa verktyg i sin undervisning. Annars får man söka sig någon annanstans.

Tonårsmorsa / Fatou sa...

Jag har i sommar hamnat i en liknande diskussion. Inte med en lärare, men med några föräldrar. De kunde visserligen se att datorn inte måste vara "ond", men i stort sett alla sociala medier såg de, särskilt pappan som något "ont" och "utlämnande". Mamman var lite mer inne på min linje, särskilt efter ett tag. Hon såg hur det till och med kunde vara en fördel.

Men pappan, som sagt, han såg det mest som ett "jävulsverktyg", förutom att han kunde kolla olika resultat och sådant som han själv var intresserad av.

Behöver jag säga att de själva och deras barn "bojkottade facebook och andra sociala medier"?

Victoria sa...

Intressant. Det är ju precis så.
Barnen kan hemma få använda datorn för nöjen, dvs socialt, som BELÖNING om de gjort nåt tråkigt.
Varför inte förena nytta med nöje?

Mats sa...

Tack tonårsmorsa och Victoria för era kommentarer.
Ni båda två belyser ett problem som vi föräldrar alltmer kommer att stå inför nämligen att ransonera datorn på rätt sätt. Jag tror inte att en bojkott av tjänsterna är lösningen för varken föräldrar eller barnen. Båda grupperna måste för eller senare lära sig hantera tjänsterna.

Vi har några barn hemma hos oss och även vi inser att stora delar av deras sociala kontakter finns på nätet. Samtidigt så vill man som förälder inte att de skall sitta där hela tiden. Vet inte om den sista reflektioner kanske gör oss gammalmodiga. ;)

Avslutningsvis så använder vi även datorn och de sociala tjänsterna som en del av belöningssystemet.