lördag 25 september 2010

Varför alla dess speciaprogram?

Jag skrev för några inlägg sedan på denna bloggen om hur tråkigt ett föräldrarmöte kan vara. Hur man som pedagog rabblar upp en massa fakta som vi som föräldrar lika gärna kunde fått på annat sätt och i vår sin takt. En sak som togs upp på mötet som jag inte nämnde var att skolan äntligen skulle använda den elektroniska IUP-plattform som hela kommunen har köpt in.

Vilken plattform som kommunen har valt är inte ämnet för detta inlägg. Det har inte har så stor betydelse, tycker jag. De flesta ser ju mer eller mindre likadana ut och löser samma uppgifter. Lösningarna har en sak gemensamt däremot och det är de kostar en hel del pengar samt de ägs av privata företag som äger alla rättigheter runt plattformen.

Samma dag som jag tittade på verktyget för första gången läste jag en artikel om att en av tre pedagoger är vänner med sina elever på Facebook. Det är då som kanske en hädisk tanke dyker upp, varför inte använda Facebook istället för dessa program som företag säljer för dyra pengar till våra kommuner?

Jag tycker det finns så många skäl att använda en redan existerande tjänst som t.ex Facebook istället för dyra specialanpassade plattformar. Den första är att de påminner faktiskt rätt mycket om varandra. En annan är att väljer vi en redan existerande tjänst som Facebook så känner alla igen sig eller hur? Ingen behöver lära sig nya konstiga menyer i en ny tjänst. Ett tredje skäl kan vara att eleverna får använda en tjänst som de sedan kommer att använda efter att ha gått ut skolan. Ett fjärde skäl är att vi som föräldrar, elever och inte minst pedagoger använder Facebook varje dag redan. Ingen av oss behöver lära oss nya lösenord, användarnamn och webbadresser för att se vad som händer med våra barn i skolan varje dag. Sist men egentligen minst viktig, Facebook kostar inget alls för skolan som kan lägga pengarna på något annat.

Så varför vågar ingen skolchef eller pedagog prova?

tisdag 14 september 2010

Kunskap, är det så viktigt egentligen?

Ett mantra som upprepas ständigt i politiska debatter som rör utbildning är hur viktig kunskap är. Kunskap verkar vara nyckeln till allt! Bara våra barn får tillräckligt med kunskap i skolan så kommer allt att lösa sig. En följd av det synsättet är att pedagogernas viktigaste uppgift blir att förmedla kunskap. Det verkar som om allt annat är av mindre betydelse.

Själv är jag övertygad om att kunskap inte kommer att vara den viktigaste framgångsfaktorn för våra barn när de en dag söker sig ut i arbetsmarknaden.Där kommer istället premieras förändringsberedskap. Kunskap blir snabbt något inaktuellt och inkorrekt när förutsättningarna hela tiden förändras.

I en värld av ständiga förändringar så är det andra kunskaper som är betydligt viktigare. En av dem är kritiskt tänkande. När fakta och förutsättningar ständigt förändras så gäller det att vi och våra barn har verktyg för att kunna bedöma trovärdigheten i all information som sköljer över oss.

Vi borde alltså lära våra barn hur man vet något, hur man ta reda på saker, hur man undersöker och testar. Istället för en massa kunskaper som de inte vet varför de skall veta och inte förstår vikten av.

fredag 10 september 2010

Föräldrarmöten borde vara något roligt!

Jag var ett föräldrarmöte igår. Det borde vara något man som förälder ser framemot men så är det alltför sällan. När jag läser man statusuppdateringar på Facebook så inser man att jag inte är ensam om att tyck så.

Föräldrarmöten borde vara vara något som vi föräldrar ser framemot. Tänk att tillsammans med ansvarig pedagog samt ens barns kompisar föräldrar få träffas och diskutera vad man gör på skolan. Denna instititution som är bland det viktigaste som finns för våra barns framtid och där våra kära barn spenderar större delen av sin vakna tid.

När jag satt på mötet och tittade runt lite i klassrummet så dök några tankar upp. Den första var; finns det någon annanstans där man fortfarande använder en gammal overheadapparat för att visa saker? En annan var varför använder alla pedagoger typsnittet Comic Sans så fort de kan? Samt sist men inte minst var finns datorn?

Visserligen hittade jag en dator bakom en del pärmar och annat i ett hörn av klassrummet men en dator till en hel klass fylld med barn som går i trean? Det är ju fjärran får hur deras hemmiljö ser inte och inte minst hur deras framtida arbetsplats kommer att se ut!

Det som däremot gjorde nog var själva orsaken till att mina tankar började vandra var att större delen av kvällen så informerade ansvarig pedagog om praktiska saker som hur schemat för veckan ser ut, regler i klassrummet, vad de skall göra under hösten. Information som jag lika gärna kunnat få i pappersform och själv läst på hemma. Undran jag hade var när nu så många av oss var samlade borde man ta tillfället i akt och istället berätta varför man valde att göra dessa saker? Vad var den pedagogiska tanken var att jobba med sin lokala omgivning?

Föräldrarmötet igår fick mig att fundera över om fokuseringen på det praktiskt är bara en del av ett större problem. Ibland känns det som om hela skolan är fokuserade på praktiska saker. Man lägger ner mycket tid på vilka saker man skall och hur. Väldigt sällan hör jag varför man skall göra just dessa saker och syftet med dem. Det kanske rent är så att hela detta synsätt är ett resultat av den politiska debatten? Den som mest handlar om redovisning av skolk i betygen, föräldrar till stökiga barn skall tingas vara med i skolan osv osv.

Allt detta satt jag och funderade under ett föräldrarmöte som egentligen borde engagera mig mer för tiden där kändes i ärlighetens namn rätt bortkastad.

fredag 3 september 2010

Skolan som skapar rebeller

Jag ställde frågan i mitt förra inlägg om riksdagspartierna inte insåg sambandet mellan en auktoritär skola och medarbetare utan initiativ. Själv är jag övertygad om att medarbetare som vågar ifrågasätta rådande ordning samt tar egna initiativ är något som arbetsgivare efterfrågar. Dessutom så kan det vara en av de få konkurrensfördelar vi i Sverige har kvar.

Jag har hört ett flertal gånger från kompisar att när man jobbar med folk från t.ex Asien så tar de inga egna initiativ. Ger man de en uppgift så slutför de den enligt alla konstens regler men sedan väntar de bara på nästan instruktion. Många av oss i Sverige tar emot en uppgift, listar ut det smartaste sättet att göra de, kanske ifrågasätter varför den skall göras samt inte minst utvecklar den vidare om man inte får någon vidare instruktion. Ett sådant synsätt är något som uppmuntras på många av de stora framgångsrika svenska företagen som t.ex IKEA.

Jag tänkte på just detta när jag läste om Alec Brownstein. Han ville jobba med någon av de stora reklambyråerna men vi vet alla hur svårt det är att ens komma till en intervju. Alec köpte då namnen på cheferna för tre av de stora byråerna. När dessa chefer googlade sitt namn dök en annons upp där Alec gjorde reklam för sig själv. Det slutade faktiskt med att han fick jobb på en av byråerna. Det fanns säkert människor som hade mer utbildning och erfarenhet än honom men han fick jobbet. Arbetsgivaren såg något viktigare än utbildningen och erfarenhet. De såg att Alec är en person som hittar nya vägar att göra saker på och det är så mycket viktigare i en alltmer global marknad.

Skall skolan vara relevant i framtiden måste man skapa en kultur så att sådana personer som Alec får blomma ut. Skolan måste alltså tillåta och uppmuntra en kreativitet samt ifrågasättande. Den måste varje dag vara beredd på att svara på varför man går på det ena sättet och inte det andra.

Ifrågasättandet får bara inte stanna vid elever och pedagogen. Alla inblandade dvs även skolledning, ansvariga politiker och inte minst föräldrar måste få känna att deras förslag tas tillvara. Nu behöver det inte innebära att alla idéer förverkligas men ingen får känna sig överkörd. Alla intressenter måste få känna att de har ett inflytande.

Lyckas skolan som institution med denna förändringen så kommer den återigen att vara en central punkt i det nya samhälle som håller på att växa fram. Misslyckas man så kommer skolan att snart bli lika irrelevant som en video-uthyrningsbutik är idag.