fredag 29 oktober 2010

Elektroniska IUP-program har missat något! DEL två

Mitt förra inlägg handlade om IUP-program och hur lite de har anpassats efter den digitala plattformen de använder. Jag tyckte och tycker att tillverkarna har valt den enkla vägen och i princip bara lagt ut pappersvarianten på webben. Ett handlingssätt som man har sett förut och antagligen kommer att se igen. Det verkar ju som om vi som människor är dömda att inte inse den nya plattformens möjligheter förrän version två, tre eller senare.

Jag valde medvetet att i inlägget INTE nämna vilken tjänst som skolan där jag har en av mina döttrar använde. Syftet var helt enkelt att min läsare inte skulle låsa sig vid just den tjänsten och vad den står för. Nu valde jag på en direkt fråga från Elisabeth att berätta vilken tjänst det var ändå. Resultatet blev att man i kommentarerna på inlägget låste sig vid fördelar och nackdelar på just den produkten. Något jag egentligen ville undvika och istället lyfta diskussionen till ett mer övergripande plan som innefattade alla program som hanterar IUP:er. Det sagt så är jag alltid tacksam för kommentarer på mina inlägg. Reaktioner på blogg-inlägg är ju den viktigaste delen av en blogg, tycker jag.

Det kan ha varit så att jag var lite otydlig i min kritik och kanske inte riktigt lyckades att beskriva alternativet till dagens tjänster. Även om jag tidigare på min blogg nämnt mer allmänt spridda verktyg som Facebook eller bloggar som alternativ till alla dessa specialprogram för skolor så ramlade jag i dagarna över en annan variant på en elektronisk IUP. Produkten heter Shoology är en bit av det jag önskar med en framtida elektronisk IUP. Tjänsten har sin utgångspunkt från Facebook och andra social medier samt inte minst är helt webb-baserad.

Tjänsten påminner alltså mycket om de tjänster våra elever redan använder utanför skolans värld. I den världen de spenderar större delen av sitt liv och hela sin framtid i.

tisdag 19 oktober 2010

Elektroniska IUP-program har missat något!

När man har några barn så är det lite körigt nu. Det skall ju vara ett utvecklingssamtal för varje barn och gärna samma vecka. Skall jag vara ärlig så tycker jag alltför ofta att samtalen är lite småtradiga. Samtalet börjar nästan varje gång med en beskrivning från pedagogen om hur mitt barn är i skolan som om det skulle vara någon större skillnad mot hemma? Det som däremot kan vara intressant är hur pedagogerna sedan har lagt upp samtalet. Det märks rätt snart om en skola har en tydlig pedagogisk idé som t.ex Vittra.

När jag idag var på en av mina döttrars skola så använde ansvarig pedagog för första gången en elektronisk IUP-plattform. En del av mig tyckte ÄNTLIGEN börjar man använda tjänster som jag som förälder även kan nå hemifrån. Jag kan när jag vill se hur det går för min dotters utveckling och vilket område man fokuserar på för tillfället.

När jag sedan tittade mer på tjänsten så kändes den inte så revolutionerande och nytänkande. Det verkade som om man bara bytt medium men inte tankesätt och det är inte helt ovanligt. Man ser alldeles för ofta när ny teknik införs att det första man gör är att överföra ett gammalt handlingsmönster i den nya plattformen. När webben skapades 1994 la man ut texter och bilder från tryckta foldrar. Det tog ett tag innan man insåg att text och bild måste omarbetas för att verkligen fungera på webben. Sedan insåg man att text och bild kanske inte alls passade på webben. Istället handlade det om rörlig bild, animationer och framförallt länkar!

Den IUP-plattform som en av mina döttrars skola använder är, enligt min mening, inne i första stadiet, man har lagt ut en pappersvariant på webben. Många av de funktioner och möjligheter som finns med det nya mediet finns inte på tjänsten. Det känns lite märkligt att man år 2010 inte länkar till något annat material än det som finns inom tjänstens ramar! Det största feltänket är däremot att kommunikationen fortfarande är åt ett håll. Det är pedagogen som styr hela processen. Det är den som lägger förslag och som godkänner alla mål. Jag som förälder kan bara komma med små förslag och kanske någon synpunkt i väl utvalda fält.

Morgondagens IUP-plattform måste påminna mer om andra samarbetsplattformar på Internet som Facebook. Där handlar det om flervägs kommunikation. Alla parter i gruppen kan initiera händelse. Alla i gruppen är likvärdiga. Flervägs kommunikation måste ju vara den viktigaste grundbulten i morgondagens skola och då måste även skolans verktyg stödja dessa processer!

måndag 11 oktober 2010

Andra tar skolan plats

I mina två senaste inlägg har skrivit om hur speciell skolan anser sig vara. I det första funderade jag lite varför skolan många gånger envisas med att använda specialutvecklade program. Frågan jag ställde mig var; varför inte använda de tusentals program och tjänster som redan finns på Internet? Det är ju program som pedagoger och elever redan använder och kan. Det andra inlägget funderade jag lite över att valet av specialprogram kanske är ett resultat av att hela skolan som organisation tycker den är speciell med speciella krav.

Dagens inlägg spinner lite vidare på de två tidigare inläggen. Denna gång handlar det däremot inte om hur speciell skolan anser sig vara. Denna gång handlar det istället om att det finns aktörer som tar plats i skolans värld och gör saker som skolan själv egentligen borde göra.

Idén till detta inlägg fick när jag såg att MTV lanserade en App som heter "Over the line" till iPhone där man som elev kan beskriva händelser där man har varit osäker på om det varit mobbning eller inte. Andra användare kan sedan rösta om man verkligen har blivit utsatt för mobbning och diskutera situationen. Det MTV hoppas är att eleverna själva skall reflektera över hur man behandlar varandra och på så sätt minska mobbningen. Den uppgift som Appen löser är ju egentligen en väldigt viktigt uppgift för skolan men uppenbarligen är det många utanför skolan som inte tycker att man löser det speciellt bra.

När en sådan tjänst uppstår och används borde skolor, egentligen hela utbildningssystemet, ta sig en rejäl funderare för vilken annan viktig uppgift som kan komma att "outsourcas"? Och om alltfler uppgifter tas över av andra, vilka blir då kvar för dagens skola? Kan det gå så långt att dagens skolan till slut inte har några uppgifter kvar och tynar helt enkelt bort?

lördag 2 oktober 2010

Varför en special skola?

I mitt förra inlägg så undrade jag över varför så många skolor köper specialprogram när det finns liknande och kanske bättre program på nätet som inte kostar något alls? Enligt min mening vore det enklare och inte minst kostnadseffektivare att använda väl etablerade tjänster på nätet istället.

Efter att ha funderat på vad jag skrev så undrade jag om inköpen kanske är en symptom på ett djupare tankesätt. Kan det vara så enkelt att skolan inte ser sig som en del av samhället? Utan man ser sig som något unikt och utanför. Har man det synsättet inom skolan är det ju inte konstigt att man väljer specialutvecklade program. Inget förutom specialiserade program kan möta skolans unika krav eller hur?

Tänk om man istället vänder på tankesättet och inte ser skolan som något unikt utan som en del av samhället omkring sig. Har man det synsättet kommer det att få konsekvenser. Inte bara inom programköp. Förändringen måste logiskt sätt slå igenom inom alla skolans områden.

Det kan handla om att använda kompetens som finns utanför skolans lokaler. Anställda pedagoger kanske inte alltid vet bäst. Personer som inte ens har en pedagogiskt utbildning kan rent av ge eleverna bättre och djupare kunskap än personal som är anställd i skolan! Tänk om stora delar av undervisningen blir bättre om man lämna skolans lokaler. Eleverna kanske tycker ämnet historia blir roligare om de är på ett museum än i deras egna klassrum.

Det handlar alltså om en skolan som är en del av det omgivande samhället och inte en skolan som står utanför detsamma. Vilken skolan tror ni bästa rustar våra barn för den arbetsmarknad de skall ut i?