söndag 11 december 2011

Glöm betygen!

Är det inte lite märkligt att så fort man diskuterar skolan så dyker snabbt frågan om betygen upp? Ungefär som Goodwins lag som säger att "diskussionstrådar på Usenet oavsett ämne förr eller senare leder fram till liknelser som inbegriper Hitler eller nazister." Vi får hitta ett namn på lagen "diskussioner om skolan oavsett ämne leder alltid fram till betygens vara eller icke-vara".

Själv tycker jag hela debatten är lite märklig. Vi lever i en värld som snurrar allt snabbare och gamla kunskaper snart blir inaktuella. Att vi då fortfarande tycker att betygen är viktiga och sätter sådana stort tilltro till dem, är väl lite märkligt? Jag menar stora delar av det som mättes då och bedömdes när jag eller någon annan gick i skolan är ju inaktuellt idag eller hur? Stora delar av betygens bedömningsgrunden är inte relevant längre för det jag gör. Det jag gör idag var ju inte uppfunnit när jag gick i skolan.

Mina barns betyg kommer ännu snabbare att vara en relik. Mina barn kommer ännu snabbare än jag få ta till sig ny kunskap. Förändringstakten kommer knappast att mattas av eller hur? De kommer redan under sin skolgång få uppleva genomgripande förändring. Den skolan de går igenom kommer flera gånger tvingas förändra sig i grunden. Mina barns skola kommer regelbundet och ofta tvinga sig ta till ny kunskap. Att tvingas kasta ut gammal. Dessa paradigmskiften kommer att ske flera gånger under under barnens resa genom systemet.

Blir det då inte lite konstigt att diskutera betygens vara eller icke vara? När bedömningsgrunderna blir så snart gamla och ointressanta?

Frågan jag tycke vi istället borde diskutera är hur ser vi till att våra barn har de verktyg som behövs för att navigera och må bra i denna allt mer föränderlig värld?

Skolans okända utmanare

Vårt samhälle förändras i grunden nu. Vi är nog alla överens om att vårt samhälle går igenom ett paradigmskifte dvs de grundantaganden som vi fram till nu har tagit för givna gäller inte längre. Vi letar alla efter nya hållpunkter i tillvaron. Konsekvensen blir att allt förändras. Vi har sett det inom flera delar av vårt samhälle som t.ex musikindustrin. Där först program som Napster omkullkastade rådande affärsmodeller för att sedan ersättas av iTunes Music Store och Spotify.

Det som är gemensamt för dessa nya aktörer är att de inte använder det gamla paradigmet som de dagens organisationerna har sin bas i. Det i sin tur innebär att dessa nya aktörer kommer med helt nya affärsmodeller som de gamla inte har sett eller förmått sig utnyttja. Återgår vi till musikindustrin så vem hade trott för tio år sedan att vi skulle vilja prenumerera på musik och inte äga den?

Samtliga organisationer kommer att få känna av detta paradigmskifte inte minst utbildningsväsendet. Även om det har hänt en del som t.ex en-till-en projekt där varje elev får en egen dator så har ingen, enligt min  mening, egentligen utnyttjat den nya tekniken ens till häften av sin kapacitet: skolan som byggnad finns ju kvar, pedagoger står framför elever och undervisar, eleverna får fortfarande hemläxor osv osv. Den nya tekniken verkar fortfarande inom de gamla ramarna och utnyttjas inte fullt ut ännu.

Det finns däremot tecken på hur man kan vända upp och ner på utbildningen. En sådan är Khan-Academy som jag har skrivit om tidigare. Grundaren Sal visar att man med väldigt små medel kan producera läromedel med bra kvalitet som kan utnyttjas av många. Nu nöjer han sig inte med det utan kommer att starta projekt med målet at starta nya skolor som utnyttjar hans teknik fullt ut.

Ett annat exempel är tjänsten Duolingo som startades av Lius von Ahn. Han är kanske mest känd som den som startade tjänsten Captcha. Tjänsten är de konstiga bokstäverna man ibland tvingas fylla i när man skall registrera sig på olika tjänster på nätet. Syftet med tjänsten är att verifiera att det är en människa som fyller i formuläret och inte en dator. Han startade sedan reCaptcha där man fyller i två ord istället för ett och på köpet hjälper vid inscanningen av böcker. Han förklarar allt i denna video från Ted-talks. I slutet på denna föreläsningen nämner han sin nya tjänst som just heter Duolingo. Tanken med den är att lära folk ett nytt språk samtidigt som de översätter t.ex Wikipedia!

Duolingo visar på flera sätt hur nya aktörer inom utbildning kommer att utmana de etablerade. Varför skall man betala pengar för att lära sig ett nytt språk när det finns ett gratis-alternativ? Duolingo visar även att vi kan själva plocka ihop en utbildning från olika organisationer och behöver inte köpa allt via en. Det visar även att vi kan använda bra verktyg från andra länder än Sverige.

Alltså dagens utbildningsinstitutioner riskerar inte bara av att ersättas av andra mer moderna utan de kanske rent av ersätts av flera olika. Framtidens utbildningsväsande kanske inte består av en organisation utan kanske av flera olika stycken sprida över jorden.

söndag 20 november 2011

Hur övertygar man Jan Björklund?

Jag vet att det har varit ett uppehåll här på bloggen. Inläggen kommer inte så ofta längre och det verkar inte bara var jag. Många andra har dragit ner på sitt bloggande, tycker jag mig märka. Det kan ju bero på många orsaker. En kan t.ex vara att bloggande överhuvudtaget är på nedgång. Många kanske gör som jag man Twittrar istället? Ett annat skäl kan vara att man inom skolvärlden har slutat prata om hur man skulle kunna göra och bara göra det. Alltså mindre snack om mer hockey.

För egen del handlar det nog mest om att jag har haft mycket att göra så att jag inte har hunnit helt enkelt. En annan orsak till att jag har inte gjort ett inlägg här beror på att jag har funderat en del på hur man kan förklara mitt synsätt på lärande för en sådan som vår utbildningsminister Jan Björklund. Han tycker sådana saker som betyg, ordning & reda är viktigt för skolan. Kunskap är något han också pratar mycket om.

När jag hör och ser honom tala så känns det rätt ofta som om vi har helt olika syn på världen och följaktligen helt olika syn på utbildning. Han verkar fortfarande leva i en tid där information var en bristvara. Det enda sättet att transportera information är via huvudet i folk som kallas lärare eller via dyra böcker. Jag däremot har ett helt annat synsätt. Information är inte längre en bristvara som några väl utvalda har tillgång till. Utan information finns överallt. Till för bara något år sedan så fick man gå till en dator för att få den men inte ens det behöver man längre. Numera är vi ständigt uppkopplade via våra mobiler. Det innebär att vi ständigt sköljs över av information överallt och alltid.

När informationen finns överallt och alltid handlar inte skolan längre om att en enskild lärare informerar elever om hur världen ser ut. Eleverna har tillgång till lika mycket information som läraren. Om inte mer. De kan ju oftast mer om den nya tekniken och har således tillgång till mer information än många lärare som inte känner sig så hemma bland datorer och Internet.

Läraren har alltså inte längre något informationsmonopol och det innebär ju att läraren måste förändra sin roll i grunden. Denna roll kommer att handlar mer om att tillsammans med eleverna sålla ut vilken information som är viktigt för dem, se samband och inte minst värdera vilken som kan vara trovärdig i denna enorma ström av information. Läraren går från att vara just en traditionell lärare till att bli mer av en coach som tillsammans med eleven navigerar i denna flod av information. Där ingen av dem sitter med all kunskap.

Det är nu jag funderar på hur man skall övertyga en sådan som Jan Björklund att det behövs nytänkande. Det hjälper liksom inte då att fokusera på betyg eller att förbjuda mobiltelefoner i skolan. Skolan måste vara intressant och attraktiv för dagens barn. Information och lärande av idag är ju inte längre bunden till en plats eller ens en viss tid. Den kan ju ske överallt och när som helst. Hur lockar vi dagens barn till skolan då?

torsdag 13 oktober 2011

En-till-en är bara en början

Det satsas mycket nu på så kallade en-till-en projekt dvs varje elev och lärare får en egen dator. Att det är sådana satsningar är bra är väl vi alla överens om. Det visar att man i många kommuner är beredda att satsa på skolan och ny teknik.

Samtidigt är det så mycket lättare att lägga så mycket pengar och så mycket på infrastruktur. Det enda som krävs är pengar och beprövad nätverksteknik så att alla datorer fungerar. Sedan kör man som skola eller förvaltningen lite utbildning så att alla kan använda datorerna. Det är som sagt den enkla biten.

Det svåra i IT-projekt är sällan själva tekniken. Det vet vi som har varit med om några stycken. Den stora svåra uppgiften som tar tid är sällan det. Nä, det som tar tid och där de flesta IT-projekt misslyckas är att få folk att använda dessa nya verktyg till sin fulla potential. Vilket man alltför för ofta missar faktiskt! Arbetssätten förändras inte. Utan man fortsätter i samma gamla hjulspår och har bara bytt medium. Självklart ställer då de ansvariga frågan; vart tog produktivitetsökningen vägen? Var någonstans tjänade vi pengar?

Återigen, det är jättebra att så många kommuner och skolor i Sverige satsar så mycket pengar på en-till-en lösningar för elever och lärare. Nu kommer den svåra biten däremot. Nu handlar det om att låta tiden gå. Att vara uthållig. Att vänta in pedagoger och elever så att de får den tiden att förändra sitt arbetssätt. Vi kan bara hoppas att de får den tiden. Annars så har alla dessa satsningar varit i onödan och i värsta falla vridit klockan tillbaka.

måndag 19 september 2011

Handlar inte om tekniken!

I denna bloggen så har det skrivits mycket om teknik. Jag har många gånger skrivit och argumenterar om att den nya tekniken som växer fram kommer att förändra skolan. Trots detta så är egentligen inte tekniken så himla intressant.

De stora utmaningarna för morgondagens skolan handlar inte om att införa nya och revolutionerande teknik. Det handlar inte om att skolan skall ha en dator till varje elev och lärare. Det handlar heller inte om att det måste finnas trådlösa nätverk i skolan eller att det måste finnas Smartboards i varje klassrum.

Visst det är viktigt att tekniken finns där. Många av de tekniska verktygen som datorer, smartphones, iPads kommer ju att bli de viktigaste verktygen för dagens elever när de lämnar skolan och börjar jobba. Känner man sig inte trygg med dessa verktyg så kommer ens karrriärvägar att vara begränsade.

Det som verkligen är intressant och viktigt däremot är hur lärandet måste förändras. Skall dagens elever kunna möta den verklighet som finns utanför skolans väggar och skall de kunna konkurrera med andra människor på en global marknad så krävs andra färdigheter än vad dagens skolan till stora delar fortfarande lär ut.

Skall vi rusta dagens elever för morgondagens arbetsmarknad går det inte längre att använda gårdagens pedagogik. Vi måste våga använda dagens och morgondagens pedagogik för att rusta dagens elever för den verklighet de kommer ut i. Vi som samhälle måste vara så förutseende och modiga att vi vågar prova nya vägar för att lära ut. Det är den stora utmaningen som skolan står inför!

fredag 24 juni 2011

Glad midsommar!

Jag önskar alla min läsare en glad midsommar!
Nu kommer bloggen att ta ett litet uppehåll under de närmaste veckorna.

söndag 19 juni 2011

Är det bara jag?

Jag vet att det var ett tag sedan denna bloggen uppdaterades. Största orsaken är rent personliga skäl kombinerat med en alldeles för stor arbetsbörda. Men jag skall erkänna att en icke helt oväsentlig del är att uppslag för bloggen har kanske inte sinat men har varit svårare att värka fram.

Nu verkar det som om det inte bara är jag som har lite problem med inspiration. Högst ovetenskapligt tycker jag att många av de bloggar som skriver om IT och utbildning har uppdaterats lite mer sällan.

Som jag ser det kan den fallande uppdateringsfrekvensen beror på två saker. Den första är att frågan har på något sätt dött ut. Den är inte intressant längre och pedagoger har mer eller mindre gett upp försöken att modernisera skolan. Det skälet hoppas jag verkligen inte är rätt utan jag hoppas på den andra istället. Den innebär att IT och skolans arbete har istället gått från att var ett försök till att bli en del av vardagen. Pedagoger behöver inte längre beskriva och motivera varför IT skall vara en del av skolan. Den är en intregrerad del av skolan precis som alla annan verksamhet som finns i skolan.

Vad tror ni som läsare av denna bloggen?

söndag 22 maj 2011

Ostrukturerad struktur

När man läser vad som skrivs om skolan så slås jag av att det är två världar som kolliderar. Vi har den ena som representeras av det politiska etablissemanget. De med vår skolminister i spetsen förordar tester, betyg och inspektioner. Allt för att garantera att eleverna får "rätt" kunskaper. Dessa kunskaper är vad eleverna kan räkna upp utan att titta i böcker eller använda andra hjälpmedel. Den andra världen är väl vad jag och många av er representerar. Där kunskap visst är intressant och nödvändigt men ännu viktigare är att ge dagens elever verktyg så att de kan navigera i den värld av informationsöverflöd som de kommer att leva i.

Jag är övertygad om att den kunskapssyn som stora delar av dagens politiska etablissemang representerar är fel väg att gå. Morgondagens samhälle kommer inte att belöna de som kan räkna upp åarna i Halland eller veta när Gustav Wasa dog. Man riskerar dessutom att i en sådan skola fostra elever som sitter och väntar på vad som kommer på nästa prov och som är livrädda för att göra fel. Det straffas ju!

Jag vet att det är farligt att förutspå hur framtidens samhälle kommer att se ut. Vi har alla läst och skrattar åt tvärsäkra profetior. Nästan alla av dem har ju visat inte ha någon som helst relevans idag. Men trotsallt så vet vet vi några saker om hur en framtida arbetsmarknad kommer att se ut för dagens elever.

Det som kallas kunskap och som vi i västvärlden har haft ett övertag mot resten av världen kommer att försvinna. Vi kan alltså inte längre ta mer betalt för något som finns överallt till en billigare kostnad.

Informationsövertaget som ofta följer med ett kunskapsövertag kommer även det att försvinna. Informationen sprids ju redan nu överallt, hela tiden och inte minst med tankens hastighet. Vi kan alltså inte längre förväntar oss att basera vår ekonomi på ett informationsövertag.

Västvärlden och vi i Sverige har vant oss vid att sätta dagordningen. Vi har varit vana att styra utvecklingen. Det vi prioriterade var det som resten av världen fick acceptera. Nu när världen utanför västvärlden både är fler till antalet men även har större ekonomiska resurser så är det tvärtom.

Det är med denna bakgrund jag ser att skolan av idag måste se helt annorlunda ut. Den skola jag ser som kan hjälpa dagens elever att möta morgondagens arbetsmarknad måste se annorlunda ut. Den måste låta eleverna själva hitta sin struktur i en ostrukturerad värld. Pedagogerna roll är att hjälpa eleverna att hitta sin egen struktur och inte en som är dikterad från en central politikers drömvärld som har upphört att existera!

lördag 9 april 2011

Lärande sker utanför skolan

Vi kan alla se den informationsexplosion som har skett de sista åren. Det har aldrig någonsin i världshistorien producerats så mycket information som det görs idag. Dessutom så har den aldrig varit så lättillgänglig. Vi som har en iPhone märker hur lätt diskussioner om vem som gjorde vad eller när något historiskt hände snabbt resulterar i att man plockar upp sin iPhone för att få fram svaret.

I detta paradigmskifte finns en stor konflikt i och med stora delar av skolans filosofi fortfarande bygger på det gamla paradigmet att informationen som eleverna skall lära sig finns inom skolans organisation. Det är lärare och läroböcker som har denna informationen och det gäller för skolan att på något sätt hälla i eleverna det som anses vara nödvändigt. Att verkligheten numera ser helt annorlunda ut verkar inte alltid ha slagit igenom. Inte minst bland ledande skolpolitiker.

Verkligheten av idag är ju att det finns mer information utanför skolans organisation än inom den. Mycket, mycket mer information. Krasst kan man säga att skolan för länge sedan har förlorat det racet och jag tycker man inte ens skall försöka längre.

En följd av att sådana enorma mängder information finns utanför skolans väggar gör det väldigt tydligt att en allt större del av den pedagogiska processen även sker utanför vad vi kallar skolan. Det är nog redan så att numera sker den mesta inlärningen inte i skolan utan utanför den!

Att mycket av inlärandet sker utanför skolans väggar kan man inom skolan se som ett hot. Det kan ju innebära att skolan snabbt blir irrelevant. Vem är intresserad av vad skolan lär ut om man kan får mycket mer via andra medier och aktörer?

Eller så ser skolan som organisation en jättemöjlighet! Skolans kärnkompetens och skäl till existensberättigande är ju att de är bättre än många andra på den pedagogiska processen.

Tänk om skolan kunde stödja det lärande som sker utanför skolans tider och lokaler! Tänk om skolan kunde stödja mig som förälder i mina barns lärande? Alla möjligheter finns ju idag inte bara via elektroniska kanaler utan också att många av oss som är föräldrar kan forma vår egen arbetstid och kan jobba var som helst. Vi kan om vi bjuds in att vara en mycket större del av skolans organisation och utveckling!

Vilken enorm möjlighet skolan har att verkligen bli en av de viktigaste samhällsinstitutionerna igen och på köpet höja pedagogernas status! Nu gäller det bara att bjuda upp till dans. ;)

onsdag 23 mars 2011

Samarbete är framtiden

Jag skrev i mitt förra inlägg om att skolan inte kan vara bra på allt och man borde fundera på vad man är bra på för att sedan länka till resten. Inlägget fick kommentarer och de var faktiskt positiva. Det är alltid kul med kommentarer på vad man skriver. Det är ju faktiskt det främsta skälet till att jag använder en plattform som Blogger. Det andra är att jag nog hade spruckit på något sätt om jag inte fått ut mig de tankar jag har om skolan och dess framtid.

Nu till dagens ämne; Om nu skolan inte är bra på allt och kommer att länka till saker andra gör bättre så innebär det ju en radikal förändringar av arbetet i skolan. Hela organisationen från pedagoger, ledning, elever måste lära sig samarbeta på ett helt annat sätt än vad man gör idag. Visserligen så jobbar man och har gjort det en tid med samarbete men det har varit i klassrummet. Det har handlat om olika former av grupparbeten eller andra samarbetsprojekt inom skolans ramar.

Det jag pratar om är att skolan som organisation måste bli mycket bättre på att samarbeta med andra aktörer än de som finns inom dagens organisation. Det handlar alltså om att jobba med nya aktörer. De flesta som man antagligen inte vet om eller känner till. Nu när gäller det för skolan att lära sig hitta dem. En färdighet som inte alltid är så väl spridd i dagens skolan men en färdighet som kommer att bli allt viktigare. Inte bara för pedagogerna och annan personal utan framförallt för eleverna.

Denna nya kunskap om att jobba med andra aktörer utanför din egen organisation är ju något som alltfler av dagens elever kommer att behöva på sin framtida jobb. Morgondagens arbetsliv kommer ju att handla om samarbete över organisationers gränser och även över geografiska avstånd. Skall skolan kunna lära ut ett sådant arbetssätt måste även skolan lära sig jobba så. Det handlar om något sådant enkelt för skolan att den måste agera som den lär ut. En skolan som bara lär ut utan att göra det själv kommer att tappa sin legitimitet bland elever och föräldrar.

Detta nya arbetssätt blir en utmaning för många men det blir alltmer nödvändigt om skolan som institution skall fortsatt vara relevant i samhället som en viktigt institution!

lördag 12 mars 2011

Skolan är inte bra på allt!

Vårt samhälle går igenom stora förändringar. Regimer faller i Mellan Östern. Många av oss väljer att följa katastrofen i Japan via Twitter-flöden istället för att slå på TV:n. Vi väljer att annonsera på Blocket istället för tidningars radannonser.

Det är alltså många gamla och förut stabila institutioner som känner av ett förändringstryck. En av dessa är dagstidningarna som känner av att vi läsare lämnar deras värld och istället hämtar in våra nyheter via Internet. Alla tidningar letar mer eller mindre desperat efter intäktskällor som skall ersätta dagens allt mindre. Det blir nog så att en del anrika dagstidningar kommer att försvinna medan de flesta kommer att tvingas banta sin personal.

De nya konkurrenterna som många gånger endast finns på Internet har en mycket lägre kostnadsnivå. De har färre reportrar som dessutom producerar mer. Dessa nya aktörer har även insett att man inte kan vara bra på allt. Istället så fokuserar man på det som man är bäst på och länkar till resten. Denna nya filosofi kallas "do what do best and link to the rest!". I motsats mot många dagstidningar som skriver om allt möjligt och ofta använder inköpta reportage från stora nyhetsbyråer. Reportage som många av oss redan har sett i andra kanaler och följaktligen inte ger oss som läsare något större mervärde.

Det jag funderar på är om inte dagens skola gör något liknande? Är det inte så att stora delar av dagens undervisning och läromaterial är dåliga kopior på information som finns någonannastans. Information som många av dagens elever redan har sett, läst och i många fall redan reflekterat över?

När jag t.ex läser om att skolor har geografiböcker som är mer än tio år gamla så undrar jag stillsamt varför man inte använder Google Earth istället? Där finns inga referenser till Sovjetunionen eller Jugoslavien. Dessutom finns det massor med möjligheter att koppla på ny information på kartan eller skapa egen information som man sedan kan dela med sig.

Alltså skolan borde göra som de nya nyhetstjänsterna på nätet och syssla med det som är unikt för skolan. Det som man är absolut bäst på och som ingen annan kan göra lika bra. Resten länkar man bara till och låter andra sköta!

måndag 28 februari 2011

Lärare är man inte alltid!

Jag ifrågasatt i mitt förra inlägg på denna bloggen om det var så bra att införa lärarlegitimation. Jag räknade med att få mothugg och fick det. Vi hade en lång diskussion på Facebook efter jag publicerat mitt inlägg där. Argumenten för en legitimation handlar om att höja yrkets status. Argumenten var följande: högre status på yrket = mer attraktivt för duktiga, drivande och pålästa lärare = bättre lärmiljö för eleven. Troed Troedsson gjorde ett klokt inlägg "Jag tror också att högre status ger högre lön - ibland får jag en känsla av att diskussionen handlar om det omvända..."

När jag ser diskussionen så tycker jag mig se två världar som kolliderar. När man hävdar att legitimering löser problemen och gör yrket mer attraktivt så tycker att den bygger på den gamla hierariska industruell världen. Där man genom formella beslut organiserade människor i olika fack. Genom att organisera, utbilda och legitimera människor i dessa fack såg man till att alla visste vad som gällde. Det var lätt att veta vem som var t.ex lärare för det var den som hade löst på lärarhögskolan. Dessutom var det väldigt troligt att samma person skulle vara lärare hela sitt arbetsliv.

Det samhälle som håller på att växa fram nu fungerar inte så längre. De som utbildar sig idag till lärare kommer tvärtom med största sannolikhet inte att jobba som lärare till sin pension. De kommer antagligen att byta karriär ett flertal gånger under sin livstid.

Alltså jag ser en värld som är mer föränderlig där människor växlar mellan olika roller under sitt yrkesliv. De kanske inte ens har samma yrken under veckans dagar. Ena stunden kan man vara pedagog för att ni nästa steg vara en entrepenör för att sedan jobba med kommunikation.

Sätter man upp spärrar som gör det svårare att växla mellan dessa olika roller kommer inte att höja lärarnas status. Tvärtom! De som är framåt, de som är kreativa och vill något kommer att välja andra yrkesbanor där de får experimentera med sin yrkesroll!

lördag 19 februari 2011

Lärarlegitimation kanske är fel väg?

Den nuvarande regeringen med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen har beslutat att införa en lärarlegitimation. Det innebär att enbart legitimerade lärare får fastanställas och enbart legitimerade lärare får sätta betyg. Det skall inte vara helt enkelt att få en sådan legitimation heller. Läraren eller förskolläraren ska ha examen och därefter ha visat sig lämplig för yrket under en introduktionsperiod på minst ett läsår, för att få legitimation. Tanken man har är att lärarlegitimation ökar kvaliteten i skolan och höjer statusen på yrket.

Tanken att försöka höja statusen på yrket är god men jag undrar om det är rätt väg att gå? Det kanske är hädiska tankar för de flesta ministrar, politiker och fack tycker att idén att jättebra. De ser åtgärden som det bästa sättet att höja yrkets status.

Frågan jag ställer mig är om det är den bästa åtgärden egentligen? Löser man med ett svärdshugg den gordiska knuten eller blir det bara ett slag i luften för att höja statusen? Det kanske krävs andra åtgärder för att höja statusen som tar längre tid och är svårare att genomföra?

Jag ser istället en risken att man skärmar av en yrkeskår där redan stora delat av den inte har den nödvändiga kontakten med resten av samhället. Är man pedagog så måste man känna till hur arbetsmarknaden ser ut samt de viktiga trenderna i samhället. Det går liksom inte att vara rädd för teknik eller inte känna till vad arbetsgivare söker efter för kompetenser.

Utbildningssystemet skall förbereda våra barn för den verklighet de skall ut i. Då är det av yttersta vikt att personalen i detta system skall väl känna till hur samhället utanför ser ut och fungerar. Det gör man inte genom att höja murarna och göra det svårare för pedagoger att byta karriär eller för andra yrkesgrupper att jobba en tid i skolan. Man borde kanske tvärtom göra det lättare för andra yrkesgrupper att jobba i skolan inte svårare?

tisdag 8 februari 2011

Elevarbeten är ju något bra!

Det är del pedagoger som börjar använda nätet i sin undervisningen. Vet att det är många som läser denna bloggen som tillhör dessa få pionjärer. Vill först ta detta tillfället i akt och ge en er alla en eloge! Många gånger när jag läser och ser vad ni gör så är jag imponerad av hur mycket ni gör med så lite medel.

Men det var inte temat för detta inlägget utan en av de frågor som nästan alltid verka dyka upp när man jobbar med elever på nätet. Frågan många ställer med lite darr på rösten är; men tänk om någon ser dessa elevarbeten? Google glömmer ju aldrig och tänk då när en potentiell arbetsgivare någon gång i framtiden ser en persons tidiga skolarbeten. Det kan väl inte vara bra?

Jag vill hävda att det är precis tvärtom! Tänk om en framtida arbetsgivare kan se hur person har utvecklats och lärt sig nya saker? Hade jag varit en arbetsgivare så hade denna utveckling varit mer värdefull att se en nya snygga CV som alla numera kan presentera enkelt med vanliga program eller mallar.

Alltså se till att elevarbeten ligger kvar och förblir sökbara. Det kommer dagens elever att ha nytta av i framtiden.

torsdag 27 januari 2011

Korta och långa lektioner!

Jag har några gånger i denna bloggen skrivit om att mobilen kommer att påverka undervisningen betydligt mer än dagens ett-till-ett projekt. Mobilen har vi alltid med oss, den är alltid igång och vi kan fiska upp var som helst. Det innebär att lärandet är på god väg att ständigt vara möjligt.

Att lärandet då kan ske var som helst innebär också att skolan som fysisk lokal blir allt mindre viktig. Det är ju en naturlig följd av att man ständigt och överallt kan nå sitt pedagogiska material. Men det är inte bara den fysiska platsen som kommer att bli mindre viktig. Varifrån man hämtar undervisningsmaterialet kommer också att minska i betydelse. I mitt förra inlägg nämnde jag att Khan Acedemy numera finns som appar för mobiltelefoner. Denna tjänsten och andra liknande kommer innebära att det vanliga undervisningsmaterialet flyttar ut på nätet och inte köps in centralt längre. Det blir alltså pedagogen och eleverna som bestämmer vilket material de skall använda i sitt lärande.

Alltså den fysiska platsen blir allt mindre relevant och vilka läromedel som används bestäms inte av centrala inköp längre utan av pedagoger och elever själva. Men inte nog med det när man flyttar in pedagogiskt material i mobilen så förändras även längden på själva lektionstillfället. Idag lever den gamla normen med 40 minuters lektioner kvar på många ställen. Den normen funkar inte så bra på en mobil plattform och ett skäl är själva den tekniska plattformen. När man hanterar en mobiltelefon så sker mycket mer av användandet i korta stunder på kanske tio minuter; man fiskar upp den när man väntar på bussen, mellan reklampauser på TV eller rent av när man är på toaletten. Inte när man sitter i ett klassrum i en skola!

Det får sin följd att lektioner gjorda för mobiltelefonen måste alltså vara olika långa. Det måste vara möjligt att lära sig något på kanske fem minuter för att sedan kunna gå vidare med nästa lektion eller göra något helt annat. Den viktigaste förändringen som mobilen kommer att innebära för skolan är inte var man tar till sig lärandet utan hur detta lärandet är uppbyggt!

måndag 17 januari 2011

Khan-academy som app

Läste på nätet för några dagar sedan om att Khan Academy numera finns som app till iPhone. För er som inte känner till Khan Academy är det skapat av Salman Khan och är en icke-vinst-drivande organisation med målet att erbjuda utbildning av hög kvalite till alla människor överallt. Det finns över 2 000 föreläsningar som videos och det rör ämnen som historia, fysik, kemi, astronomy, ekonomi osv.

Nu har han alltså tagit ytterligare ett steg att kunna nås överallt i och med att man kan titta på föreläsningar via sin mobil. Detta måste vara ett stort steg för framförallt människor i fattigare länder där tillgången till datorer inte är alls så stor som här.

Personligen tycker jag det visar att nästa våg av pedagogiskt stöd inte kommer att vara datorn. Även om den är bärbar. Nästa våg kommer att handla om de smarta mobiler som tar allt större marknadsandelar. Under detta år kommer faktiskt majoriteten av de mobiler som säljs att just vara mobiler som man kan kolla mejl på , surfa på samt inte minst ladda ner appar på. En stor andel av vår våra barn och andra kommer alltså att ha Internet i fickan. De kommer alltid kunna kolla om saker de undrar över och de kommer att kunna göra det överallt, alltid!

Det sätter en-till-en projekt som sker i alltfler kommuner i ett nytt ljus? Det vore kanske bättre att tillsammans med eleverna jobba med hur man kan använda dessa smarta mobiler i undervisningen? Dessa mobiler kan ju i princip allt som dagens bärbara redan kan eller hur? Ytterligare en trend som blir tydligare är att information och lärande allt mer sker utanför skolan. Lärandet sker alltså inte på skoltid och allt mindre inom skolans väggar. Skolorna kanske skulle satsa på att själv skapa appar eller mobila sidor så att eleverna alltid kan nå skolan? Om man inte möter eleverna när de vill lära så kanske Khan Academy tar över? ;)

tisdag 4 januari 2011

Lärande sker på andra platser och på andra sätt!

När jag sitter och skriver detta pågår det en diskussion på Twitter om vad utbildning är för något och hur den kommer att se ut. Det började med ett inlägg från Henrik Widaeus. Han ställde frågan; "Hur många olika sätt att prata om skolan på kan vi samla ihop på 24 timmar? Tagga med #skoldiskurs" När jag skriver detta rullar förslagen på i en aldrig sinande ström.

Henriks fråga och de reaktioner som följer är ett tydligt exempel på hur vi alla kan använda de nya medierna för att på nya sätt föra diskussioner som hade väldigt svåra att föra någon annanstans.

Henrik har ju även på ett sätt startat en fortbildning för pedagoger och intresserade föräldrar. Det som diskuteras är ju utvecklande för oss alla. Denna diskussion på Twitter visar hur utbildning kan ske på andra ställen i de traditionella. Hur det faktiskt MÅSTE ske på andra ställen i det nya samhälle som håller på att växa fram.

Liknande diskussioner sker säkert mellan våra elever på liknande forum. Idag är det få vuxna och pedagoger som är där och ser vad som händer. Här borde vi vuxna, pedagoger som föräldrar finnas. Vi har ett ansvar som vuxna att hjälpa dem hantera dessa medier. Ansvaret kan inte längre vara den traditionella skolan utan måste vara vårt gemensamma.

Utmaningen blir att skapa en skola som uppmuntrar denna gränslösa, öppna diskussion och inte ser den som ett hot. En konkurrent till skolans egna verksamhet. Vi måste alltså tillsammans skapa en skola som bjuder in pedagoger, föräldrar, skolledning och inte minst politiker till öppna diskussioner på öppna plattformar!