måndag 28 februari 2011

Lärare är man inte alltid!

Jag ifrågasatt i mitt förra inlägg på denna bloggen om det var så bra att införa lärarlegitimation. Jag räknade med att få mothugg och fick det. Vi hade en lång diskussion på Facebook efter jag publicerat mitt inlägg där. Argumenten för en legitimation handlar om att höja yrkets status. Argumenten var följande: högre status på yrket = mer attraktivt för duktiga, drivande och pålästa lärare = bättre lärmiljö för eleven. Troed Troedsson gjorde ett klokt inlägg "Jag tror också att högre status ger högre lön - ibland får jag en känsla av att diskussionen handlar om det omvända..."

När jag ser diskussionen så tycker jag mig se två världar som kolliderar. När man hävdar att legitimering löser problemen och gör yrket mer attraktivt så tycker att den bygger på den gamla hierariska industruell världen. Där man genom formella beslut organiserade människor i olika fack. Genom att organisera, utbilda och legitimera människor i dessa fack såg man till att alla visste vad som gällde. Det var lätt att veta vem som var t.ex lärare för det var den som hade löst på lärarhögskolan. Dessutom var det väldigt troligt att samma person skulle vara lärare hela sitt arbetsliv.

Det samhälle som håller på att växa fram nu fungerar inte så längre. De som utbildar sig idag till lärare kommer tvärtom med största sannolikhet inte att jobba som lärare till sin pension. De kommer antagligen att byta karriär ett flertal gånger under sin livstid.

Alltså jag ser en värld som är mer föränderlig där människor växlar mellan olika roller under sitt yrkesliv. De kanske inte ens har samma yrken under veckans dagar. Ena stunden kan man vara pedagog för att ni nästa steg vara en entrepenör för att sedan jobba med kommunikation.

Sätter man upp spärrar som gör det svårare att växla mellan dessa olika roller kommer inte att höja lärarnas status. Tvärtom! De som är framåt, de som är kreativa och vill något kommer att välja andra yrkesbanor där de får experimentera med sin yrkesroll!

Inga kommentarer: