måndag 28 februari 2011

Lärare är man inte alltid!

Jag ifrågasatt i mitt förra inlägg på denna bloggen om det var så bra att införa lärarlegitimation. Jag räknade med att få mothugg och fick det. Vi hade en lång diskussion på Facebook efter jag publicerat mitt inlägg där. Argumenten för en legitimation handlar om att höja yrkets status. Argumenten var följande: högre status på yrket = mer attraktivt för duktiga, drivande och pålästa lärare = bättre lärmiljö för eleven. Troed Troedsson gjorde ett klokt inlägg "Jag tror också att högre status ger högre lön - ibland får jag en känsla av att diskussionen handlar om det omvända..."

När jag ser diskussionen så tycker jag mig se två världar som kolliderar. När man hävdar att legitimering löser problemen och gör yrket mer attraktivt så tycker att den bygger på den gamla hierariska industruell världen. Där man genom formella beslut organiserade människor i olika fack. Genom att organisera, utbilda och legitimera människor i dessa fack såg man till att alla visste vad som gällde. Det var lätt att veta vem som var t.ex lärare för det var den som hade löst på lärarhögskolan. Dessutom var det väldigt troligt att samma person skulle vara lärare hela sitt arbetsliv.

Det samhälle som håller på att växa fram nu fungerar inte så längre. De som utbildar sig idag till lärare kommer tvärtom med största sannolikhet inte att jobba som lärare till sin pension. De kommer antagligen att byta karriär ett flertal gånger under sin livstid.

Alltså jag ser en värld som är mer föränderlig där människor växlar mellan olika roller under sitt yrkesliv. De kanske inte ens har samma yrken under veckans dagar. Ena stunden kan man vara pedagog för att ni nästa steg vara en entrepenör för att sedan jobba med kommunikation.

Sätter man upp spärrar som gör det svårare att växla mellan dessa olika roller kommer inte att höja lärarnas status. Tvärtom! De som är framåt, de som är kreativa och vill något kommer att välja andra yrkesbanor där de får experimentera med sin yrkesroll!

lördag 19 februari 2011

Lärarlegitimation kanske är fel väg?

Den nuvarande regeringen med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen har beslutat att införa en lärarlegitimation. Det innebär att enbart legitimerade lärare får fastanställas och enbart legitimerade lärare får sätta betyg. Det skall inte vara helt enkelt att få en sådan legitimation heller. Läraren eller förskolläraren ska ha examen och därefter ha visat sig lämplig för yrket under en introduktionsperiod på minst ett läsår, för att få legitimation. Tanken man har är att lärarlegitimation ökar kvaliteten i skolan och höjer statusen på yrket.

Tanken att försöka höja statusen på yrket är god men jag undrar om det är rätt väg att gå? Det kanske är hädiska tankar för de flesta ministrar, politiker och fack tycker att idén att jättebra. De ser åtgärden som det bästa sättet att höja yrkets status.

Frågan jag ställer mig är om det är den bästa åtgärden egentligen? Löser man med ett svärdshugg den gordiska knuten eller blir det bara ett slag i luften för att höja statusen? Det kanske krävs andra åtgärder för att höja statusen som tar längre tid och är svårare att genomföra?

Jag ser istället en risken att man skärmar av en yrkeskår där redan stora delat av den inte har den nödvändiga kontakten med resten av samhället. Är man pedagog så måste man känna till hur arbetsmarknaden ser ut samt de viktiga trenderna i samhället. Det går liksom inte att vara rädd för teknik eller inte känna till vad arbetsgivare söker efter för kompetenser.

Utbildningssystemet skall förbereda våra barn för den verklighet de skall ut i. Då är det av yttersta vikt att personalen i detta system skall väl känna till hur samhället utanför ser ut och fungerar. Det gör man inte genom att höja murarna och göra det svårare för pedagoger att byta karriär eller för andra yrkesgrupper att jobba en tid i skolan. Man borde kanske tvärtom göra det lättare för andra yrkesgrupper att jobba i skolan inte svårare?

tisdag 8 februari 2011

Elevarbeten är ju något bra!

Det är del pedagoger som börjar använda nätet i sin undervisningen. Vet att det är många som läser denna bloggen som tillhör dessa få pionjärer. Vill först ta detta tillfället i akt och ge en er alla en eloge! Många gånger när jag läser och ser vad ni gör så är jag imponerad av hur mycket ni gör med så lite medel.

Men det var inte temat för detta inlägget utan en av de frågor som nästan alltid verka dyka upp när man jobbar med elever på nätet. Frågan många ställer med lite darr på rösten är; men tänk om någon ser dessa elevarbeten? Google glömmer ju aldrig och tänk då när en potentiell arbetsgivare någon gång i framtiden ser en persons tidiga skolarbeten. Det kan väl inte vara bra?

Jag vill hävda att det är precis tvärtom! Tänk om en framtida arbetsgivare kan se hur person har utvecklats och lärt sig nya saker? Hade jag varit en arbetsgivare så hade denna utveckling varit mer värdefull att se en nya snygga CV som alla numera kan presentera enkelt med vanliga program eller mallar.

Alltså se till att elevarbeten ligger kvar och förblir sökbara. Det kommer dagens elever att ha nytta av i framtiden.