söndag 11 december 2011

Glöm betygen!

Är det inte lite märkligt att så fort man diskuterar skolan så dyker snabbt frågan om betygen upp? Ungefär som Goodwins lag som säger att "diskussionstrådar på Usenet oavsett ämne förr eller senare leder fram till liknelser som inbegriper Hitler eller nazister." Vi får hitta ett namn på lagen "diskussioner om skolan oavsett ämne leder alltid fram till betygens vara eller icke-vara".

Själv tycker jag hela debatten är lite märklig. Vi lever i en värld som snurrar allt snabbare och gamla kunskaper snart blir inaktuella. Att vi då fortfarande tycker att betygen är viktiga och sätter sådana stort tilltro till dem, är väl lite märkligt? Jag menar stora delar av det som mättes då och bedömdes när jag eller någon annan gick i skolan är ju inaktuellt idag eller hur? Stora delar av betygens bedömningsgrunden är inte relevant längre för det jag gör. Det jag gör idag var ju inte uppfunnit när jag gick i skolan.

Mina barns betyg kommer ännu snabbare att vara en relik. Mina barn kommer ännu snabbare än jag få ta till sig ny kunskap. Förändringstakten kommer knappast att mattas av eller hur? De kommer redan under sin skolgång få uppleva genomgripande förändring. Den skolan de går igenom kommer flera gånger tvingas förändra sig i grunden. Mina barns skola kommer regelbundet och ofta tvinga sig ta till ny kunskap. Att tvingas kasta ut gammal. Dessa paradigmskiften kommer att ske flera gånger under under barnens resa genom systemet.

Blir det då inte lite konstigt att diskutera betygens vara eller icke vara? När bedömningsgrunderna blir så snart gamla och ointressanta?

Frågan jag tycke vi istället borde diskutera är hur ser vi till att våra barn har de verktyg som behövs för att navigera och må bra i denna allt mer föränderlig värld?

Skolans okända utmanare

Vårt samhälle förändras i grunden nu. Vi är nog alla överens om att vårt samhälle går igenom ett paradigmskifte dvs de grundantaganden som vi fram till nu har tagit för givna gäller inte längre. Vi letar alla efter nya hållpunkter i tillvaron. Konsekvensen blir att allt förändras. Vi har sett det inom flera delar av vårt samhälle som t.ex musikindustrin. Där först program som Napster omkullkastade rådande affärsmodeller för att sedan ersättas av iTunes Music Store och Spotify.

Det som är gemensamt för dessa nya aktörer är att de inte använder det gamla paradigmet som de dagens organisationerna har sin bas i. Det i sin tur innebär att dessa nya aktörer kommer med helt nya affärsmodeller som de gamla inte har sett eller förmått sig utnyttja. Återgår vi till musikindustrin så vem hade trott för tio år sedan att vi skulle vilja prenumerera på musik och inte äga den?

Samtliga organisationer kommer att få känna av detta paradigmskifte inte minst utbildningsväsendet. Även om det har hänt en del som t.ex en-till-en projekt där varje elev får en egen dator så har ingen, enligt min  mening, egentligen utnyttjat den nya tekniken ens till häften av sin kapacitet: skolan som byggnad finns ju kvar, pedagoger står framför elever och undervisar, eleverna får fortfarande hemläxor osv osv. Den nya tekniken verkar fortfarande inom de gamla ramarna och utnyttjas inte fullt ut ännu.

Det finns däremot tecken på hur man kan vända upp och ner på utbildningen. En sådan är Khan-Academy som jag har skrivit om tidigare. Grundaren Sal visar att man med väldigt små medel kan producera läromedel med bra kvalitet som kan utnyttjas av många. Nu nöjer han sig inte med det utan kommer att starta projekt med målet at starta nya skolor som utnyttjar hans teknik fullt ut.

Ett annat exempel är tjänsten Duolingo som startades av Lius von Ahn. Han är kanske mest känd som den som startade tjänsten Captcha. Tjänsten är de konstiga bokstäverna man ibland tvingas fylla i när man skall registrera sig på olika tjänster på nätet. Syftet med tjänsten är att verifiera att det är en människa som fyller i formuläret och inte en dator. Han startade sedan reCaptcha där man fyller i två ord istället för ett och på köpet hjälper vid inscanningen av böcker. Han förklarar allt i denna video från Ted-talks. I slutet på denna föreläsningen nämner han sin nya tjänst som just heter Duolingo. Tanken med den är att lära folk ett nytt språk samtidigt som de översätter t.ex Wikipedia!

Duolingo visar på flera sätt hur nya aktörer inom utbildning kommer att utmana de etablerade. Varför skall man betala pengar för att lära sig ett nytt språk när det finns ett gratis-alternativ? Duolingo visar även att vi kan själva plocka ihop en utbildning från olika organisationer och behöver inte köpa allt via en. Det visar även att vi kan använda bra verktyg från andra länder än Sverige.

Alltså dagens utbildningsinstitutioner riskerar inte bara av att ersättas av andra mer moderna utan de kanske rent av ersätts av flera olika. Framtidens utbildningsväsande kanske inte består av en organisation utan kanske av flera olika stycken sprida över jorden.