söndag 2 december 2012

Spotifieringen av utbildning

Den digitala vågen sköljer över vårt samhälle en sektor i taget. Först ut var ju bankerna som för tio år sedan fick anpassa sin affärsmodell för det nya Internet. Att gå till banken för att betala räkningar, plocka ut pengar eller kolla sitt saldo är ju främmande för de flesta av oss idag. Nästa stora digitala våg drabbade mäklarna. Idag väntar ju ingen av oss till helgen för att vilka hus som är till salu och vad de kostar. Det sköter ju Hemnet åt oss. Dygnet runt. Året runt.

Vår underhållningsindustri har även den fått känna av den digitala vågen. Först ut var ju musikindustrin med Napster och andra fildelningssighter. Men med Apples iTunes Store och nu Spotify så verkar det som om den industrin har hittat sina affärsmodeller. Filmindustrin tycker jag inte har hunnit så långt men är på god väg. Det är ju först på sista tiden som det äntligen blivit möjligt att hyra film över nätet elle prenumerera på filmer via tjänster som Netflix, Viasat Play och HBO. Även om utbudet på dessa tjänster inte är i närheten av det som finns på Spotify.

Vi ser även att den digitala vågen börjar skölja av vår utbildningssektor. Här går det inte så snabbt och det beror nog på att det finns traditioner och förväntningar som inte finns i de andra två sektorerna. Vi som föräldrar har ju våra förväntningar på hur utbildningen skall se ut och då skall den oftast på samma sätt som när vi gick i skolan. Vi har dessutom ett politiskt system som i sig själv är trögt. Det behöver i sig själv inte vara något negativt. Själv tycker jag det är klar poäng att det demokratiska systemet tar sin tid så att alla är med på vagnen. Det är ju ändå basen för vårt samhälle och basen för våra gemensamma värderingar.

Att vågen är på väg in och den kommer att förändra utbildningen i grunden är väl självklart för alla. Vi ser ju redan nu hur olika dataprojekt med elevdatorer börjar sakta men säkert att förändra klassrummet och lärarrollen. Det finns många exempel både i Sverige och i världen hur det förändringsarbetet ser ut.

Det går däremot trögare när det gäller själva systemet och hur det skall se ut. Precis som att musikindustrin måste förändra sina affärsmodeller och hitta nya sätt att ta betalt måste även våra utbildningsinstitutioner göra samma sak. Vi måste alltså dels från demokratiskt håll fundera över hur vi skall finansiera utbildningen men kanske ännu viktigare se över hur vi skall utvärdera densamma. Både om personalen i skolan gör rätt saker men även om barnen läs sig rätt saker. Här är jag övertygad om att dagens system med betyg som regeringen med Jan Björklund i spetsen förordar är fel väg.

En annan del av skolan som börjar känna av den digitala vågen är våra läromedel. Alltfler inom skolan börjar använda andra läromedel än de traditionella som t.ex olika gratistjänster på nätet. Många av dessa verktyg kanske inte är tänkta att i första hand användas inom utbildningen men de funkar även där. Andra som olika former av multimediatjänster från de stora läromedels producenterna köper skolor till dyra pengar.

Skall man däremot se vad som hände i de andra branscherna när de digitala vågen kom så tycker jag att det fortfarande fattas en del. Först är väl att det inte finns någon Spotify inom läromedel. Alltså en nätbaserad tjänst som till en fast låg månadskostnad levererar bra läromedel på flera olika plattformar. Jag kan förstå varför en sådan tjänst har det svårt. Det skulle innebära att dagens producenter av läromedel tvingades reducera sina priser. Spotify för musikindustrin innebär ju att industrin inte längre kunde prissätta en CD-skiva för nästan 200 kronor. De fick helt enkelt lägre marginaler och fick dessutom dela intäkter med många andra aktörer. Samtidigt så innebar det för oss konsumenter att vi till en låg månadskostnad har tillgång till en nästan obegränsad musikskatt. Vi kan när som helst, var som helst lyssna till nästan vad som helst.

Det är just ett sådan paradigmsskifte som jag väntar på inom utbildningssektorn. Att läromedel kommer att konsumeras till ett lågt fast pris, kan användas var som helst, när som helst. Att jag som förälder har hela mitt barns läromedel i hennes mobil, dator elle iPad. Att vi tillsammans kan jobba med dens utveckling var vill och när.

söndag 4 november 2012

Vad gör betyg med våra barn?

Det har väl inte undgått någon att vår utbildningsminister Jan Björklund och Folkpartiet har föreslagit betyg från Årskurs fyra. Motiveringen är;

– Betyg bör ges från årskurs fyra. Föräldrarna har rätt till tydlig information och för eleverna blir skolarbetet mer på allvar när det ges betyg.

Folkpartiet och Jan Björklund vill alltså mäta elevernas utveckling ännu tidigare än vad man redan har påbörjat med betyg i årskurs sex. Trots att denna reformen är så ny att inga elever i sexan har fått några betyg ännu.

Detta också trots en allt större debatt om vad betyg gör med skolan och dessa inre arbete. Det finns en allt högre kritik mot att desto fler sätt man centralt mäter skolan via betyg och prov desto mer fokuserar skolans arbete på att klara proven och betygen. Skolan viktigaste mål att förmedla kunskap och kritiskt tänkande prioriteras ner.

Jag ser andra och större risker med alla de förslag som föreslås nu av Folkpartiet. Enligt min mening så bör vi se på hur dessa reformer inte bara påverkar det inre arbetssättet i skolan. Vi bör ännu mer funderar på hur det påverkar våra barn som är en del av den.

Barn i den åldern är på många sätt inte alls utvecklade. De kan ju inte planera så långt i förväg. De har spring i benen fortfarande. De har nått olika mognadsgrader. De är ju fortfarande barn.

Kort och gott de är väldigt olika. Att de är så olika gör att att man på något sätt måste tvinga in dem i en fyrkantig centralt producerad betygsskala. Ett fyrkantigt sätt att bedöma deras utveckling. Ett sätt som inte alls rimmar med vad barn är. De är ju allt annat än fyrkantiga.

Frågan vi som föräldrar, politiker och pedagoger bör ställa oss är; Gagnar det då verkligen våra barns utveckling att få reda på så tidigt att man är underkänd? Vad gör det med resten av det barnets skolgång?

tisdag 3 april 2012

Skrota betygen!

Jag tycker det är lite märkligt att så mycket tid av skoldebatten handlar om betygens vara eller icke vara. Kanske är att kasta sten i glashus när har jag själv skrivet ett inlägg med rubiken? ;)

Jag vill ändå i denna debatten lyfta frågan och diskutera några av de problem som jag ser med dagens betygssystem i skolan. Då jag tänker på är inte de vanliga argumenten som t.ex att betyg alltid är på ett eller annat sätt godtyckligt satta. Inte heller att betygen i många fall skapar negativa spiraler hos de elever som inte får bra betyg från början. Betygen blir ofta ett stigma för denna gruppen istället för en sporre.

Nä, jag hade istället tänkt problematisera betygen i relation till den arbetsmarknad som dagens elever skall ut i och hur dagens betygssystem skapar ett beteende som inte gagnar eleverna i deras framtida arbetskarriär. MIn tes är att när man skapar ett betygssystem baserat på individuella prestationer så minskar samarbetet i gruppen. Du som individ tjänar ju väldigt lite på att hjälpa andra och allt på att jobba själv. Det är ju du som individ som får ett betyg och fokuserar du inte på dig själv så finns risken att ditt eget betyg blir lägre. Det finns inte många incitament för att du skall dela med dig och hjälpa andra alltså.

Ett sådant beteende går ju stick i stäv mot hur det fungerar på många arbetsplatser. Där tjänar du som individ istället på att hela gruppen lyfter sig. Ju bättre personerna runt omkring dig blir desto bättre klarar ni er på marknaden. Dessutom kommer ni att kunna leverera bättre produkter till er kunder. Vilka de nu  kan vara.

Vi borde alltså istället för att diskutera betygens vara eller icke-vara. Fundera på hur vi skapar system i skolan som gör att eleverna hjälper varandra och att hela grupper lyfts. Låter detta resonemanget bra så kan man väl inte tycka att dagens betygssystem är något bra. Vi måste alltså mäta färdigheter på ett annat sätt. Det är just färdigheter och kunskaper som är intressanta i arbetslivet. Inte om man kan rabbla åarna i Halland.

Ett sådan  nytt system kan vara att elevens arbetet läggs ut på Internet så att framtida arbetsgivare kan se vad man har har gjort och hur man har löst uppgifter. Det handlar alltså om att öppna upp skolan mot omvärlden så att arbetsgivare tidigt bekantar sig med eleverna. Att elever kanske redan i grundskolan jobbar på ett eller annat sätt tillsammans med olika företag med gemensamma arbetsuppgifter. Syftet måste ju hela tiden vara att öppna upp skolan mot omvärlden så att eleverna vet vad som förväntas av en när man går ut arbetslivet.

Det finns också kanske en viktigare aspekt och det är att involvera de framtida arbetsgivarna i skolan samt eleverna. Något jag tog upp i mitt förra inlägg. Jobbar man på detta sättet involveras samhället runt omkring skolan i det vanliga dagliga arbetet så tidigt som möjligt.

Hur man utvärderar elevernas och skolan arbete kan alltså inte handlar om en bokstav eller siffra. Utvärderingen måste ta upp fler parametrar och som jag har visat i detta inlägg det kan dessutom utveckla skolans arbete med omvärlden. Något som alla kommer att tjäna på!

lördag 24 mars 2012

Sociala medier en pedagogisk resurs!

När jag sitter och skriver detta inlägg på denna bloggen så har jag precis haft en kort diskussion med en av Sveriges bästa medierådgivare Paul Ronge samt läst en intressant tråd på Facebook som paradigmmäklaren Troed Troedsson skapade genom ett inlägg han la ut där. Dessa två små korta exempel gör det så tydligt för mig vilken enorm pedagogisk potential det finns i dessa medier!

En pedagogiska potential som dagens skola till stora delar missar. Istället diskuterar man om man kan använda Wikipedia i undervisningen eller lägger stora resurser på att legitimera lärare. Diskussioner som för mig visar att dagens skola istället sluter sig från omvärlden. När den istället borde gör tvärtom och omfamna de fantastiska resurser som finns hos oss utanför det formella pedagogiska systemet.

Det är ju faktiskt så att den mesta lärandet inte sker inom skolans väggar längre. Det sker i vardagen både hemma och på jobbet. Vi lär oss varje dag något nytt. Detta lärande sker allt mindre genom att läsa böcker eller på annat sätt passivt inhämta information. Utan detta lärande sker i samspel med andra bland annat genom de två exemplen jag nämnde ovan.

Många av oss delar gärna med oss av vad vi har lärt till andra runt omkring oss. Man inser nämligen snabbt att ju mer man själv delar med sig desto mer lär man sig själv. Om de runt omkring mig blir smartare blir jag smartare genom att de utmanar mig.

Det är här dagens skola missar en stor potential för givetvis stannar inte mitt eller någon annans generositet med att en elev eller pedagog ställer en fråga. Vi är många utanför skolan som gärna ställer upp på vår fritid för att dela med oss av våra erfarenheter. Många av oss vill dela med sig av våra erfarenheter.

Vi är ju också föräldrar och vill väl för alla barn inte bara våra egna. Dessutom så för egen del ger dig mig alltid något när jag är ute och pratar inför elever i bland annat Stiftelsen Transfers regi (som jag för övrigt uppmanar alla er att vara en del av!). Eleverna ger mig en inblick hur de fungerar och tänker. Hur mina framtida kunder och medarbetare fungerar samt inte minst genom de frågor de ställer får mig att ifrågasätta sanningar som jag har tagit för givet.

Avslutningsvis det som för mig blev så tydligt med dagens ögonblicksbilder är att min insats behöver inte bara vara föredrag och besök på skolor. Utan min närvaro kan även handla om att jag startar en diskussion tillsammans med en pedagog på Facebook eller annan digital plattform. Jag är redo att hjälpa till det jag undrar är om skolan är det?

söndag 22 januari 2012

iTunes U - den glömda produkten!

Är väl ingen bland oss som har missat att Apple för bara några dagar sedan hade ett stort event i New York som handlade om läromedel. Det har skrivits mycket om det nya programmet som Apple släppte iBooks Author och hur man som pedagog kan på ett enkelt sätt skapa interaktivt läromedel för eleverna. Personligen tycker jag att man missade en produkt som i förlängningen kan få ännu större genomslag. Inte bara på hur vi producerar och distribuerar läromedel utan på hur vi organiserar vårt utbildningssystem.

Ni som läsare har säkert redan anat vilken produkt jag tänker på. Det är ju titeln på detta inlägg. Jag tänker på  den nya Appen iTunes U som Apple passade på att släppa samtidigt. Appen gör det inte bara möjligt att lägga upp det läromedel du skapar via iBook Author utan även skapa kurser och dela ut hela dem i olika ämnen. Du kan alltså som enskild pedagog bygga hela kurser via Apple utan någon inblandning från din egen IT-organisation. Allt utan någon kostnad!

Att Apple skapar även en App som kan allt detta visar på hur visionärt det räcket inte bara skapa bra program längre. Man måste även skapa hela ekosystem där programmen bara är en del av en helhetslösning. Det är dessa ekosystem som sedan gör att programmen samt inte minst hela plattformen blir framgångsrik och svår att kopiera för konkurrenterna.

Se bara på vad Apple har gjort med först sin iPod och sedan iPhone. Visst de är fantastiska produkter. Det är så lätt idag att glömma hur revolutionerande de var när de lanserades. Idag har ju i stort sett alla mobiler en stor touch-skärm och kan ladda ner appar. Innan iPhone kom så fanns det ju inget av det. Vi hade mobiler med tangentbord och små svart-vita skärmar. Att ladda ner program i dem omfattningen vi gör idag var ju inte möjligt. Främst för att det inte fanns någon stor gemensam plats där vi kunde hitta alla. Är ju det sista som gjorde att Apple tog över hela marknaden från de konkurrenter som fanns då t.ex Nokia och SonyEricsson. Apple förstod att det hjälper inte bara att skapa en bra produkt. Det handlar om att skapa ett helt ekosystem som gör att värdet på den enskilda produkten blir större.

Det är denna lärdomen som nu Apple applicerar på interaktiva läromedel. De skapar en produkt som gör det enkelt att själv producera läromedel men det viktigaste är att de samtidigt skapar en plattform för att distribuera detsamma! I förlängningen innebär det att skolan som system med all sin personal och förvaltningen blir mindre viktig med Apples verktyg blir lättare för enskilda pedagoger att gå utanför den etablerade organisationen. Att skapa sitt eget kursmaterial utan inblandning från någon IT-organisation. Alltså Apples App iTunes U är nog den produkten från eventet som kommer att få störst genomslag i ett längre perspektiv.

söndag 8 januari 2012

2012 året då Björklund förlorade makten!

Vid årsskiften så är det många av oss som funderar över vad som hände förra året och vad som kommer att hända nästa. Är många som skriver årskrönikor som sammanfattar året som har gått. Jag tillhör inte dem och vanligtvis brukar jag inte heller försöka förutse vad som kommer att hända det nya året. Denna gången däremot kommer jag att göra ett undantag, som ni kanske förstår av rubriken på detta inlägg.

Jag är övertygad nämligen att under 2012 kommer vi se alltfler tecken på att Björklund och andra politiker kommer att förlora makten över skolan och dess institutioner. Skolan kommer nämligen att alltmer bli digitaliserad och flytta ut på nätet. Det kommer antagligen att dyka upp skolor som bara finns på nätet men den stora förändringen kommer att vara existerande skolor kommer att digitaliseras alltmer.

Denna våg av digitalisering av skolor handlar inte om fler datorer eller fler digitala pedagogiska hjälpmedel. Denna andra våg innebär istället att hela den pedagogiska verksamheten flyttar ut på nätet och blir helt oberoende av den fysiska platsen.

Ett av de mer tydliga exemplen är det anrika och världskända universitet i Boston MIT. De var ett av världens första universitet som la ut samtliga sina föreläsningar på nätet. Helt gratis som alla kunde se. Nu går det steget vidare med sin satsning MITX som även innehåller pedagogiska verktyg och möjligheten att bli certifierad av MIT!

När sådana etablerade och världskända universitet som MIT gör det möjligt att ta hela kurser på nätet och dessutom ta examen så förändras maktbalansen. Vad Björklund och andra ansvariga politiker tar för beslut får ju mindre betydelse. Elever och studenter använder ju skolor och universitet som dessa politiker inte har någon makt över. Björklund och hans kolleger kan bara se på hur deras beslut och politik får allt mindre inflytande.