tisdag 4 november 2014

Skit i kunskap!

Visst var den lite provocerande rubriken? Men det krävs väl en rubrik som är lite av ett länkbete med tanke på att det var ett tag sedan jag bloggade här? ;)

Att kunskap är viktigt hävdas det från alla håll och hela det politiska spektrat. Är den faktor som skall lyfta den svenska skolan och i förlängningen hela Sverige. Vi bygger hela vårt utbildningssystem runt denna paradigm. Vi mäter den hela tiden via olika tester. Vi mäter den via ett alltmer utvecklat betygssystem. Alltså allt i dagens utbildningssystem handlar om att lära ut kunskap och sedan mäta den. Varför då ifrågasätter jag denna grundläggande paradigm?

För det första så används begreppet rätt slentrianmässigt. Politiker och andra debattörer menar alltför ofta egentligen bara att man som elev skall kunna återberätta information man har memorerat. Det man då missar är den andra delen av ordet kunskap. Den som handlar om att internalisera informationen man har memorerat. Enkelt utryckt man förstår vad man memorerat och kan använd informationen till att skapa ny egen kunskap.

Kunskap enligt min mening skapas mycket snabbare och djupare på ett annat sätt. Det handlar om att ställa frågor. Det är då ny kunskap skaffas och vi lär oss något nytt. Något som fastnar betydligt bättre än genom att memorera för ett prov.

Studerar vi alla stora vetenskapliga genombrott så kommer de ofta från att någon ställde en fråga. En fråga ingen hade ställt förut. Den allmänna relativitetsteorin började med att Albert Einstein ställde sig fråga hur världen skulle se ut om man var en foton? Kvantfysiken uppstod från att man ställde sig frågan varför det blir linjer när man skjuter ljus genom två vertikala hål i ett papper? Osv osv.

Alltså, vi borde istället för att fokusera på att mäta om våra barn minns en massa fakta så borde vi lära dem att ställa frågor. Att ställa de frågor som ger dem verklig kunskap som de sedan själva kan tillämpa.


söndag 9 mars 2014

Vad gör betygen med skolan?

I skoldebatten så är det de som verkar tycka att betyg är svaret på alla frågor om hur vi förbättrar dagens skola. En av de som verkar vara mest förälskade i denna lösningen är vår egen utbildningsminister Jan Björklund. Han vill ju införa betyg allt längre ner i åldrarna.

Det han och många andra inte verkar fundera så mycket över är vad gör mer betyg med skolan som institution? Det är nämligen så att när man införa olika sätt att mäta en organisations prestanda så suboptimerar organisationen efter de målen. Ta till exempel en bilhandlare. Där är det brukligt med provision. Ju fler bilar en säljare lycka sälja desto högre lön får hen. Det kan till och med vara så att man inför olika tävlingar och ger den som säljer flest bilar ytterligare incitament. Konsekvensen av ett sådant belöningssystem är att säljs en massa bilar. Risken är bara för företaget att det säljs många bilar men till låg marginal. Att gå ner i pris för en säljare är ju oftast det enklaste sättet att få en kund att köpa en bil eller hur? Företaget som säljer bilar kan alltså trots de säljer en hel del bilar inte göra någon större vinst.

Applicera samma tankar till skolan som organisation. Vad händer om man inför fler betygstillfällen och vi mäter en skolas framgång hur höga betyg barnen får? Personalen, barnen och föräldrarna kommer då att fokusera på att barnen skall få bra betyg. Centrala prov och andra skriftliga prov blir väldigt viktiga att prestera bra på. Alltså kommer samtliga intressenter se till att barnen skriver bra på proven.

Låter ett sådant resonemang som något orealistiskt? Då tycker jag att ni skall läsa om skoldebatten i USA som ett exempel. Där alltfler lärare och forskare ifrågasätter den testhysteri som deras skola är utsatt för. Där mäts skolan och lärarna efter hur bra eleverna presterar på de olika testerna och inte hur mycket de lära sig.

Avslutningsvis jag är övertygad om att vi alla är överens om att ett av de viktigaste målen för vår gemensamma skola inte är att våra barn skall plugga för en test eller ett betyg. Utan att de skall plugga för att kunna klara sig senare i livet. Att de skall kunna bli den de vill och jobba med det de önskar mest.

Frågan vi bör ställa oss hur ser den skolan ut och hur garanterar vi som vuxna att barnen når de målen?

söndag 26 januari 2014

Kunskap är det så viktigt?

Skoldebatten har nått nya höjder efter PISA-rapporten och debatten kommer knappats att mojna heller eftersom 2014 är det stora valåret. Förutom ett riksdagsval har vi ju även val till EU-parlamentet. Det jag tycker mig se i debatten är att samtliga debattanter verkar vara överens om att kunskap är det viktiga i skolan och det är den främsta framgångsfaktor för den svenska skolan. Men det utan att precisera begreppet vidare.

Försöker man på själva definitionen av kunskap så är den inte så tydlig som man första kan tro. Bara det faktum att Wikipedia har en omfattande post om begreppet. Visar hur komplicerat begreppet kan vara. Skall man på något sätt koka ner begreppet så blir det väl följande;

  1. information som en individ har (eller kan framkalla) i medvetandet
    Hon älskar att inhämta ny kunskap från böcker.
  2. information i allmänhet
    Böcker innehåller mycket kunskap.
  3. någon särskild bit av information
    Hennes kunskaper inom ämnet är exceptionella.

Det är väl den första definitionen som de flesta syftar på i den politiska debatten?
Alltså något som en människa kan framkalla och berätta om utan något hjälpmedel.

Dilemmat är väl att den definitionen blir alltmer ointressant. Låt mig förklara. Vi lever i ett samhälle med alltmer information. Det börja bli sådan mängder av information att de flesta av oss har gett upp tanken på att hålla allt i huvudet. Inte ens för dagligt bruk. Vi tvingas alltmer att kolla upp information via olika plattformar som datorer, mobiler och surfplattor. Dessutom som om mängden av information inte var nog så blir ju information alltmer av en färskvara. Har vi lagt ner mödan på att lära oss något så blir det allt snabbare inaktuell.

Är av dessa ovanstående skäl och några till som jag tycker att skoldebatten blir lite lätt skev. Debatten fokuserar på fel definition av kunskap och en alltmer ovidkommande del av den. Vi borde istället prata om definition två dvs "information i allmänhet". Vi borde alltså fokusera debatten och lärandet på att hjälpa våra barn att hantera information i allmänhet . Att få dem förstå vad denna kunskapen betyder, hur den skapas, hur den förstörs och hur man kan använda den för att nå dit man vill i sitt liv.

Vinnarna i framtiden blir inte de som kan recitera olika saker. Vinnarna blir de som kan skapa ny kunskap, de som kan förändra den samt inte minst se nya sätt att använda existerande.

måndag 13 januari 2014

Skolans mål?

OECD:s Pisa-rapport och svenska skolans försämrade resultat har höjt temperaturen i debatten väsentligt. Det har lett till en hel hög med utspel från alla som har något intresse i skolan. Allt från nya åtgärder från den sittande regeringen i form av tidigarelagd skolstart, till sommarskolan, till extra skolår. Men även oppositionspartierna har gjort utspel Miljöpartiet vill anställa 10 000 nya lärare, Socialdemokraterna vill ge mer pengar, Vänsterpartiet vill förbjuda privata alternativ osv osv.

När jag läser alla förslag och debatter så tycker jag ingen ställer den grundläggande frågan;

Varför har vi en skola? 

Borde vi inte alla ställa sig den enkla frågan först och sedan leta lösningar? Allokera resurser och se vilken kompetens som behövs i organisationen för att målet med densamma skall lyckas?

Det är ju först ni vi har ett tydlig mål med skolan som vi vet om vi är på rätt väg eller inte eller hur? Det är ju först då vi vet vad vi skall mäta och hur vi skall göra det. Idag vet vi ju inte om det som PISA-rapporten mäter är relevant för oss? Det kan ju vara så att den rapporten mäter fel saker som inte är relevanta för oss och de mål vi har med skolan.

Alltså det vi borde kräva av samtliga inblandade i debatten och framförallt våra politiker är att de tydligt skall redovisa vilka mål de har med skolan samt hur de vill mäta att de når dit.