tisdag 7 april 2015

Robotlärare del två

Mitt förra inlägg med rubriken Robotlärare fick några kommentarer. En av dem handlade om att vi har ett behov av mänsklig kontakt och att datorn kommer bara att vara ett komplement. Jag insåg då och något jag även skrev i en kommentar att mitt svar kräver nog ett nytt inlägg på denna bloggen. Så här kommer det. ;)

Det är, enligt min mening, så lätt att blanda ihop funktion och verktyg. Ta dagstidningar som ett exempel. De kanske trodde de levde på att serva läsarna med nyheter men finansieringen kom från annonser. De hade under många år monopol på annonsmarknaden och då speciellt den lokala. De trodde nog ingen skulle kunna hota dem.

Nu inser även de att klocka klämtar för dem. Annonsörerna har dragit någon annanstans när besökarna lämnade papperstidningen. Dessutom får annonsörerna mycket mer valuta för pengarna i andra medier som Google AdWords eller Facebook. Vi som annonserar i digitala medier ser precis vad vi får ut av våra investerade pengar och kan precis räkna ut vilka annonser som genererar vilka affärer. Något som var mer eller mindre omöjlighet i det gamla annons paradigmet. Vilket i sin tur ökar förändringsprocessen ytterligare.

Dagens pedagogiska institutioner tror sig sitta lika säkert som den lokala tidningen gjorde bara för några år sedan. Detta trots att vi alla som har barn inser att mycket av lärandet inte längre sker i skolan. Barnen letar på internet, ser program i sina mobiltelefoner, frågar kunniga på nätet osv. Den kommunikativa plattformen finns där alltså. Dessutom har något ännu viktigare skett beteendet har förändrats. Förväntningen att svaren finns digitalt finns redan i målgruppen.

Det som fattas är att den digitala plattformen blir smartare och kan anpassa sig efter lärandesituationen. Att den lär sig när, var och hur den skall möta kunskapshungriga elever. Kunskap som fram till nu har suttit i huvuden på pedagoger. Det har inte funnits en digital plattform som har varit så avancerad att den har klarat av alla dessa avvägande.

Men precis som ett barns utveckling börjar med att vända sig från rygg till mage och omvänt. Har digitala verktyg tagit sig an enklare uppgifter. Det finns nog inte en pedagog idag som inte uppmuntrar sina barn att prova program som lär de multiplikationstabellen eller engelska glosor. De digitala plattformarna har alltså nått första nivåerna i att vara pedagogiska plattformar.

Utvecklingen går snabbt och det var poängen med mitt tidigare inlägg. Det som sker nu är att de digitala verktygen hoppar snabbt över att lära sig sitta, att lära sig krypa och att lära sig gå. Snabbare än vad vi tror kommer de att lära sig springa. 

När det händer kommer hela rollen som pedagog att utmanas. Att använda digitala verktyg i undervisningen kommer inte då längre att handla om att söka information på nätet och lära sig sammanställa den. Inte heller om att använda digitala verktyg vid redovisningar eller att skapa MOOC där människor fortfarande står för huvuddelen av lärandet. 

Det handlar istället om att till stora delar ersätta den mänskliga pedagogen med en digital plattform som tar över huvuddelen av barnens pedagogiska utveckling. Precis som journalister ersätts av program som skriver artiklar eller läkaren som ersätts av en operationsrobot eller andra administrativa jobb som vi trodde det krävdes människor för. 

En av de viktigaste faktorerna för denna utveckling kommer att vara liknande som den vi annonsörer har insett. När man växlar till en digital plattform så får man på köpet tydligt underlag på vad som fungerar och inte gör det. Det kommer att bli väldigt tydligt vilka pedagogiska metoder och angreppssätt som fungerar och vilka som inte gör det. Dessutom precis som alla annan digital utveckling så innebär det i sin tur att utvecklingen kommer att accelerera. Ju mer data vi har och desto fler som använder verktyget. Desto mer vet vi vad som fungerar och kan förbättra metoderna. Återkopplingen blir snabbare och tydligare, vilket kommer att öka utvecklingstakten ytterligare. Som i sin tur kommer att lämna alla andra plattformar bakom sig.

Dagens pedagoger står alltså inför betydligt större förändringar än att kunna hantera PowerPoint eller andra digitala verktyg. Det kan vara så att deras roll reducerar betydligt till en enkel handläggare ELLER så kommer det att krävas betydligt mer. Det kan bli så att morgondagens pedagoger kommer att vara spjutspets experter med lång och kvalificerad utbildning på hög nivå.

måndag 23 mars 2015

Robotlärare

En alldeles för liten del av skoldebatten handlar om IT i skolan, tycker nog de flesta av denna bloggs läsare. Vi borde diskutera betydligt mer hur vi kan använda IT i skolan, Inte bara i själva skolan utan även hur tekniken kan stödja skolarbetet hemifrån tex.

Även om många av oss tycker vi är visionärer och tänker långt framåt så kanske inte det räcker. Vi kanske skall se bilden av IT i skolan i ett betydligt större sammanhang. Snart kanske rent av pedagogen själv blir ersätt av en dator?

Dagens alltmer avancerade datorer ersätter inte bara industriarbetare i fabriker. När datorerna blir alltmer avancerade och får tillgång till alltmer data så kommer de att ersätta kontorsjobben. Jobb som vi har trott varit säkra från automatisering. Redan idag så skrivs en del artiklar i tidningen av datorer. Datorer ersätter även aktieanalytiker, copys som skriver digitala annonser, advokater och även doktorer. Enklare operationer börjar dator och robotar ta över från doktorer. Fördelen är att då kan doktorn övervaka flera operationer samtidigt istället för en.

Pedagogen och lärarrollen kommer även den att utmanas datorer. Vi ser redan idag hur skolan använder program för att träna elever på glosor, multiplikationstabellen osv. Det är antagligen bara en början. Många av de inlärningsmoment som görs av dagens pedagoger kan en dator antagligen göra mycket snabbar och effektivare. Det finns redan företag som investerar i datorer som tar hand om matte-undervisningen som ett exempel. Men vi kan nog vara säkra på att datorn även kommer att ta över fler ämnen i skolan.Precis som den tar över alltmer kvalificerade kontorsjobb.

Framtidens pedagoger får nog se över hur de jobbar och kanske gå vägen som exemplet doktorn jag nämnde ovan. Pedagogen kanske reduceras till en övervakande roll över flera klasser där man bara griper in när något oväntat händer. Men det blir nog inte bara rollen som pedagog som förändras då. 

Jag har skrivit några gånger om att skolans lokaler bör ändras när undervisningen förändras. Tänk då om eleverna inte behöver ens komma till skolans lokaler för att plugga matte. De kan ju vara någon annanstans. Tid och rum är ju fullkomligt ointressant för en dator. Tvärtom det finns ju incitament från de som investerar i dessa datorer att de skall användas hela tiden och inte bara under några få timmar per dag.

Frågan vi bör ställa oss är behövs skolan då som byggnad och hur ser pedagogens roll ut i denna nya skolan?


torsdag 26 februari 2015

Det gäller att ställa rätt frågor!

Debatten om skolan handlar nästan alltid om kunskap och då oftast bristen på den. Våra pedagoger är inte tillräckligt utbildade,  rektorer kan för lite om hur man leder personal, våra politiker kan för lite om pedagogik samt inte minst våra barn har för lite kunskap. Speciellt då i matematik och andra naturorienterande ämnen.

Jag blir alltmer övertygande om att de debattörer som fokuserar på kunskap och tror att kunskap är det som skolan skall prioritera är fel ute. För det första definierar de sällan vad kunskap är. Vad många av dessa debattörer menar är att kunna memorera en massa fakta och det är en väldigt snäv definition av kunskap samt inte minst rätt meningslös om man ser ur ett längre perspektiv. En sak kan vi vara säker på att fakta förändras hela tiden och vi lever i en tid där fakta allt snabbare blir gammalmodig.

Istället borde vi alla fundera på hur kunskapsutveckling sker och hur de stora tänkarna har kommit fram till sina upptäcket. Dessa stora vetenskapsmän kom inte fram till sina upptäckter genom att memorera en massa fakta. Deras stora upptäckter kom istället fram när de ställde frågor. Frågor som: Hur ser världen ut om man färdas som en foton. Varför blir ljus rödare när en stjärna avlägsnar sig ifrån oss? Varför har sköldpaddorna längre halsar på en ö en annan som inte ligger alls långt ifrån den första?

Dessa stora upptäckter kom från personer som ställde frågor. De hade genom beprövad erfarenhet lärt sig att ställa de rätta frågorna. Det var under letandet efter svaren på dessa frågor som de stora upptäckterna kom och världen var inte sig lik. Att ställa de rätta frågorna. Är ju kärnan i kunskapsutveckling. Inte att kunna rabbla åarna i Halland. 

Ännu mer fantastisk är ju att barn av naturen ställer frågor. Hur många gånger har vi som vuxna inte tröttnat på något som barn som ställer fråga efter fråga? Ibland ger de ju aldrig upp eller hur. De kan alltid ställa samma korta fråga; Varför?

Varför tar vi inte vara på den naturliga driften i skolan och hjälper dem att ställa de rätta frågorna? Gör vi det på rätt sätt kommer vara barn att lära sig lära. Att lära sig hur man tar reda på svaren på de frågor de ställer och under tiden får de en förståelse på hur världen fungerar på ett betydligt djupare plan än om de skall multiplikationstabellen för den skall man kunna, typ.