Skolan är som en fabrik!

Jag skriver denna bloggen för att ge personliga reflektioner på hur den nya tekniken påverkar skolan. Sedan jag startade bloggen tycker jag mig se att ämnet intresserar alltfler. Det verkar dessutom som om alltfler kommuner och kanske rent av staten till slut satsar resurser på att göra det möjligt att införa den nya tekniken i skolan.

Däremot verkar det som om förändringsarbetet kommer att gå igenom samma steg som alla andra organisationer när man inför ny teknik. Det första steget verkar alltid vara att man gör mer av samma sak. Nya datorer införs i undervisningen men själva arbetet förändras inte speciellt man byter bara medium. Istället för att lämna in projektarbeten i pappersform så mejlar man in dem till läraren. Man redovisar med hjälp av PowerPoint istället för att stå framme i klassrummet och redovisa muntligt. Även om man använder ny teknik så har alltså arbetssättet inte förändrats.

När man som organisation är mitt uppe i detta första steg så kommer som ett brev på posten kritikerna. De om pekar på att man inte ser något resultat av satsningarna. Vi lägger ju ner massor med pengar på datorer och IT men ser inget resultat!

Liknande steg gick fabrikerna igenom när man bytte energiform från ånga till elektricitet. När man byggde fabriker för ångmaskiner så fick det byggas kompakta och gärna i flera våningar med en stor ångmaskin i källaren. Skälet var väldigt enkelt, det var väldigt svårt att transportera kraften från den stora ångmaskinen speciellt långt. Transporter av kraften skedde nämligen med hjälp av olika former remmar och dessa gick isönder lätt samt tappade kraft snabbt. När man bytte energiform och införde elektricitet som energiform fortsatte man bygga fabrikerna på samma gamla sätt och vinsterna uteblev. Det var inte förrän man kom på att finessen med elektricitet var att energi lätt kunde delas ut till fler små motorer överallt i fabriken. Man behövde inte längre bygga stora kompakta fabriken i flera våningar utan istället lägga allt i ett plan. Det innebar i sin tur att själva tillverkningsprocessen kunde effektiviseras väsentligt. Det var ju mycket lättare att bara förflytta produkten i ett plan än att behöva transportera den i flera våningsplan.

Jag menar alltså att stora delar av skolan fortfarande är kvar i fabrikstänkandet och ångmaskinen. Även om man har börjat investera i teknik så är det få ställen där man till fullo utnyttjat den nya tekniken. När man väl kommer att förändra sitt arbetssätt i grunden så kommer skola inte att kännas igen men mer om det i nästa inlägg. Men mer om det i nästa inlägg.

Inläggsförfattare: Skribent